Vid det här laget låter det som en skiva som hakat upp sig.

Grekland står inför konkurs, vill ha nödlånen från EU utbetalda men när de ska genomföra de nedskärningar som är motkravet så förhalar de besluten.

Frågan för dagen är, hur länge står EU ut med Grekland?

Ännu en gång visar Grekland upp sig för omvärlden som ett land som möter krisen med politiskt käbbel istället för nationell samling. Framförallt det konservativa partiet försöker utnyttja krisen för att positionera sig i ett fördelaktigt läge inför de val som troligen ska hållas i slutet av april.

Inför dessa är partierna rädda att ställa sig bakom ytterligare sänkningar av löner och pensioner. De fruktar att väljarna ska straffa dem. Därför skjuts nödvändiga beslut hela tiden upp.

Under gårdagen lamslogs kollektivtrafiken av ännu en strejk. Tårgasen låg tät över de centrala delarna av Aten när demonstranter drabbade samman med kravallpolis. En tysk flagga brändes.

Människor är upprörda över att minimilönen ska sänkas med 20 procent, att pensionerna urholkas ytterligare och att 15 000 statliga jobb försvinner. Ovanpå tidigare nedskärningar.

En bitter medicin för vem som helst, så ilskan är förstålig.

Men jag undrar om demonstranterna inser att de inte är ensamma om att ta smällarna. De som lånat ut pengar till Grekland har gått med på att skriva av upp till 70 procent av lånen. Den som lånat ut en miljon får bara tillbaka 300 000. I bästa fall. Resten efterskänks.

En nödvändighet för att Grekland ska få bukt med sin gigantiska statsskuld på 350 miljarder euro.

Sedan Grekland gick med i euron 2001 har de grekiska lönerna ökat 32 procent mer än de tyska. Ännu en förklaring till varför grekerna hamnat i den rävsax de befinner sig. Och varför de går i konkurs om de inte snart får nästa utbetalning av EU:s nödlån.

Inför varje utbetalning har irritationen i andra EU-länder ökat över Greklands ständiga försök att förhala de utlovade nedskärningarna.

Den här gången begär EU inte bara nedskärningar. Man vill också att Grekland förses med en överrock så att nödpengarna bara används för att betala av på statsskulden och inte för att fylla andra svarta hål i den grekiska statsbudgeten.

Samtidigt börjar fler och fler öppet tala om en grekisk sorti från euron. Hollands premiärminister Mark Rutte sa i går att om Grekland lämnar euron är riskerna för allvarliga följder inte lika stora som om det hade hänt 2010, i början av skuldkrisen.

– Det är i vårt intresse att Grekland blir kvar i euron och därför måste grekerna göra allt de lovat, sa Rutte till holländsk radio. Men om det inte funkar är vi starkare nu än för ett och ett halvt år sedan.

Samma budskap kom för någon dag sedan från EU-kommissionens vice ordförande Neelie Kroes.

Fler och fler räknar kallt med att Grekland trots nödlån inte klarar av sina skulder, tvingas lämna euron och återgå till den gamla valutan drachmer.

Även många greker.

Grekiska företag och hushåll har de tre senaste åren tagit ut 28 procent av sina insättningar på grekiska banker och flyttat dem till säkra konton utomlands, bland annat i Tyskland. Uttagen accelererar. Kapitalflykten bidrar inte precis till att förbättra Greklands läge.

Förmodligen kan vi räkna med en uppgörelse i sista stund även denna gång. Grekland får sina pengar och kan hållas under armarna ett tag till. Problemen skjuts framåt.

Främsta skälet till att EU inte redan låtit Grekland falla är rädslan för vad som då skulle hända med andra högt skuldsatta länder som Portugal och Italien. Om även de måste lämna euron är valutaunionen historia och risken finns att hela EU faller samman.

Men tidpunkten kryper närmare när rädslan för eurokollaps blir mindre än ilskan över att Greklands brutna löften.