Säg Maldiverna och de flesta tänker på kristallklart turkosblått vatten och romantiska solnedgångar.

Inte på en militärkupp i ett sjunkande turistparadis.

I tisdags travade ett antal beväpnade militärer in på president Mohamed Nasheeds tjänsterum i Malé, huvudstad i ögruppen som omfattar över 1 200 öar.

Framför honom la de ett papper med uppmaningen att Nasheed skulle skriva sin avskedsansökan. Annars skulle de använda vapnen de bar på.

Han skrev på.

När han någon dag senare offentligt berättade varför gick presidentens anhängare ut på gatorna och demonstrerade i vrede. Världen vaknade yrvaket upp och insåg att de bevittnade ännu en militärkupp.

Senaste året har vi vant oss vid att diktatorer störtats i arabvärlden. Den här gången är det en demokratiskt vald president i ett muslimskt land som tvingas bort från makten.

En aning märkligt att USA då väldigt snabbt ställer sig på kuppmakarnas sida och i dag meddelat att man erkänner den nya regimen.

Mohamed Nasheed är en internationell kändis av en enda orsak. Han är en av få ledare från ett utvecklingsland som stenhårt arbetat för att stoppa klimatförändringarna. Han har lovat att göra sitt land till den första koldioxidneutrala nationen i världen. Inte så konstigt med tanke på att Maldiverna är ett av de första länder som riskerar att utplånas om havsytan höjs så mycket som forskarnas klimatmodeller visar.

Han har lobbat hårt gentemot västvärlden för att de ska göra mer för att minska sina utsläpp.

Löftet att rädda Maldiverna undan klimathotet var ett av skälen till att han blev vald i ö-gruppens första demokratiska val 2008. Då hade landet i över 30 år styrts med järnhand av diktatorn Maumoon Abdul Gayoom.

Mycket tyder på att det är Gayoom som står bakom kuppen mot sin efterträdare.

Nasheed hade inlett en undersökning om hur Gayoom lyckats samla på sig en stor förmögenhet. När en domare förhalade den utredningen lät Nasheed gripa honom. Gripandet var det som utlöste de oroligheter som ledde fram till kuppen.

Nasheed, som var politisk fånge innan han blev president, säger att han fruktar för sitt liv. Han sitter i sin lägenhet i Malé tillsammans med några hundra anhängare och väntar på att polisen ska gripa honom.

För bara någon vecka sedan skrev han en artikel i New York Times där han varnade för att nätverken som stöttat diktaturerna i Tunisien, Libyen och Egypten inte är borta.

– Diktaturerna dör inte alltid när diktatorn lämnar makten. Folket i dessa länder bör vara medvetna om att även långt efter revolutionerna kan grupper lojala med de störtade regimerna försöka att ta strypgrepp på de unga demokratierna.

En som det nu framstår närmast profetiskt tanke som han själv snabbt fick känna den fulla kraften av.

De nya makthavarna har givetvis en helt annan version av händelserna. De hävdar att Nasheed avgick frivilligt, att han inte alls hotades och att den gamle diktatorn inte alls ligger bakom. Vi får väl se.

Ytterligare en ingrediens i denna brygd är en ökande islamisering på Maldiverna. Vissa vill införa sharialagar där kvinnor som är otrogna ska piskas offentligt.

Vilket kan bli ett problem eftersom Maldiverna är helt beroende av inkomsterna från den en miljon turister som varje år besöker öarna. Jag har lite svårt att tro att turisterna uppskattar offentlig prygling som en del av sin sight-seeing.

Plötsligt är det turkosblå vattnet runt Maldiverna inte lika kristallklart längre.