I början av 90-talet flög jag helikopter med Ugandas armé till staden Gulu i landets norra delar. Nära gränsen till Sudan. Militären ville visa att de hade kontroll över sitt territorium trots en motståndsrörelse som var aktiv i området.

På kvällen invaderades staden av vandrande människor, många barn, som bar på kuddar och madrasser. Jag undrade vad som var på gång. Människor berättade att de var på väg till skolor och gymnastiksalar för att tillbringa natten. De vågade inte sova i sina hus och hyddor ute i bushen.

Alltför många av deras syskon och grannarnas barn hade kidnappats av motståndsrörelsen. Pojkarna för att bli barnsoldater i LRA, Herrens motståndsarmé och flickorna för att tjänstgöra som sexslavar. Denna vandring pågick kväll efter kväll. Månad efter månad.

För att hindra barnen från att fly från armén till sina hembyar tvingades barnen döda sina föräldrar eller skära av dem öron och näsor. De skulle helt enkelt vara omöjligt för dem att återvända.

Det lät lika bissart som grymt. Nästan overkligt.

Ledaren för LRA var Jospeh Kony med en lika hemsnickrad som extrem kristen ideologi. Han ville etablera en stat med guds tio budord som grund. Men framför allt verkar han rörelse gå ut på att bevara Konys personliga makt.

Under åren sedan dess har Konys namn dykt upp då och då. Ofta i samband med påståenden om att fredsavtal mellan LRA och Uganda varit nära förestående. Med förhoppningen att det skulle få slut på kidnappning och stympningen av barn. 2005 åtalades han av Internationella brottsmålsdomstolen i Haag för krigsförbrytelser.

Men i det stora hela har han varit bortglömd trots alla de illdåd han begått.

Ända tills nu.

Plötsligt sjuder nätet av information om Joseph Kony. Han är på facebook, twitter och You tube.

Inget nytt har egentligen inträffat. Kony fortsätter sitt blodiga hantverk för 26:e året i rad. Även om han numera verkar ha lämnat norra Uganda och istället etablerat sig i Sudan. Uppgifterna om hur många barn han har i sina armé varierar från 20 000 till över 100 000. Med andra ord är det ingen som med säkerhet vet.

Det som hänt är att rörelsen Invisible Children bestämt sig för att 2012 är året då Jospeh Kony måste gripas och föras till Haag. För att trumma upp stöd för sin aktion har filmaren Jason Russell producerat en 29 minuter lång film som lagts ut på You tube.

Filmen har på några dagar fått 26 miljoner träffar på nätet. Många engagerar sig. På twitter finns det inlägg som fått över 20 000 retweets.

Målet för kampanjen Kony 2012 är att göra den grymme gerillaledaren lika känd som en Hollywoodstjärna. Tanken är att bara alla vet vem han är så kommer kraven runtom i världen att öka på att alla resurser sätts in för att gripa honom.

Uppenbarligen ingen lätt uppgift eftersom Ugandas armé försökt i över 20 år. Kony´s armé av barnsoldater drar hela tiden runt till nya platser i de glest befolkade delarna av Uganda, Sudan, Kongo och och Centralafrikanska Republiken . Sedan ett drygt år tillbaka finns 100 amerikanska militära ”rådgivare” på plats i Uganda för att hjälpa till att fånga Kony. I filmen framställs det som ett resultat av Invisible Childrens arbete.

Den 20 april är målet att stora väggaffischer med Konys ansikte ska täcka städer runtom i världen som en påminnelse om hans brott mot mänskliga rättigheter. Med tanke på vad han gjort är det givetvis en välgärning att gripa Kony. Ändå finns kritik mot kampanjen.

Välgörenhetsorganisationer hvädar att Invisible Children inte är helt öppna med redovisningen av de medel de samlar in. Andra kritiserar filmen för att innehålla en del överdrifter om antalet barnsoldater Kony rekryterat. Liksom det faktum att organisationen ger en del av sina pengar till Ugandas armé som själva är kända för sina brott mot mänskliga rättigheter.

Kritiken må vara korrekt. Men om kamapnjen leder till att Kony kan föras till Haag och ställas inför rätta så vore det en välgärning för de miljontals afrikaner som genom årtionden lidit av Konys framfart.