Den amerikanske soldaten som sköt ihjäl 16 civila afghaner skadades två gånger under Irakkriget och kan ha lidit av posttraumatiskt stressyndrom. Han var inne på sin fjärde utlandstjänstgöring sedan 2001.

De nya uppgifterna får en att undra om USA:s militär skapar sina egna monster.

Soldatens namn kommer inte att släppas förrän han åtalas. Men hans advokat John Henry Browne har gett en rad detaljer som kastar nytt ljus över tragedin. Dagen före massakern såg soldaten en nära vän få ena benet avslitet. Vissa uppgifter gör gällande att han söp kvällen före massakern och att han hade äktenskapsproblem.

Det senare avfärdas dock av hans advokat som hävdar att äktenskapet var lyckligt. Han förnekar också alla uppgifter om att soldaten skulle ha haft alkoholproblem.

Mannen kommer troligen att föras till USA eftersom Kuwait protesterat mot att han nu sitter på en amerikansk militärbas i Kuwait. Afghanistan vill att han ställs inför rätta där vilket USA avvisat.

Soldaten beskrivs som en högt dekorerad 38-åring som har två små barn hemma i Seattle. Han anmälde sig för militär tjänstgöring efter terrorattackerna i USA den 11 september 2001 därför att han kände att han ”var tvungen att försvara sitt land”.

Sedan dess har han varit stationerad fyra längre perioder utomlands. Han gjorde tre vändor till Irak och sårades två gånger. Ena gången fick han hjärnskador när en vägbomb exploderade nära hans bil som voltade. Andra gången förlorade han en del av sin ena fot.

Advokaten ifrågasätter om han verkligen var i mentalt skick för att skickas på en fjärde utlandstjänstgöring i Afghanistan. Soldaten uppges själv har varit mycket missnöjd över stationeringen.

Sanningen är att de långvariga krigen i Irak och Afghanistan tänjt den amerikanska armén till bristningsgränsen. Bristen på folk gör att soldater på nytt skickas till krigszoner trots att de inte återhämtat sig tillräckligt. Här finns också en machokultur där ingen soldat vill gnälla eftersom det kan uppfattas som svaghet.

Vid sidan av det fruktansvärda brott 38-åringen begått mot oskyldiga afghaner lyfter händelsen locket till en av USA:s värsta hemligheter. Den om alla soldater som av kriget får mentala skador för resten av livet.

Amerikanska armén satsar enorma summor på att förse sina mannar med avancerad teknisk utrustning men det råder stor brist på psykologer som de kan vända sig till när de återvänder hem. Ändå är kunskapen numera stor om risken för posttraumatiskt stressyndrom, att upplevelserna i kriget långt senare flyter upp till ytan och utlöser psykiska problem.

Antalet självmordsfall i amerikanska armén har ökat kraftig de senaste åren. Enligt en studie gjord av tankesmedjan Rand Corporation led en av tio soldater som gjort ”en vända” i en krigszon av någon form av psykiska problem. Efter andra tjänstgöringen var den siffran en av fem soldater. Efter tredje krigsturnén hade 1 av 3 soldater mentala problem.

Stämmer studien betyder det att en halv miljon amerikanska soldater återvänt till USA de senaste tio åren psykiskt skadade i någon form.

Här finns en tickande bomb i det amerikanska samhället och på amerikanska baser runtom i världen, precis som det gjorde efter Vietnamkriget på 70-talet. Det handlar inte bara om risken för självmord.

Krigsveteraner är överrepresenterade på amerikanska fängelser. De är mer benägna att ta till våld. Både mot främlingar och mot den egna familjen. Hustrumisshandel är en bieffekt av krigen i Irak och Afghanistan. Liksom skilsmässor.

När en soldat mitt i natten lämnar sin bas, går runt i afghanska byar och på måfå skjuter ihjäl kvinnor och barn så vill USA gärna framställa honom som en ensam galning. Ett enstaka rötägg.

Men tänk om det i själva verket är kriget och den amerikanska armén som skapat detta monster?