Medan Europa fortsätter ”darra” av osäkerhet applåderar amerikanska experter missnöjesvalen i Frankrike och Grekland.

Och tror att de på sikt kan bidra till att rädda euron.

– Europas väljare är klokare än kontinentens bästa och mest intelligenta, skriver nobelpristagaren Paul Krugman.

USA och Västeuropa brukar stå enade i det mesta men när det gäller finanskrisen är det anmärkningsvärt hur oense framförallt ekonomerna på båda sidor Atlanten är.

Paul Krugman, en av de tongivande amerikanska nationalekonomerna, har länge kritiserat Europa för hur man hanterat krisen med Grekland och andra euroländer. Han har dömt ut det ensidiga fokuset på besparingsåtgärder. Idag skriver han i en kolumn i New York Times:

– Fransmännen revolterar. Grekerna likaså. Det är på tiden.

Han dömer ut den medicin som Europa testat de senaste två åren med att kraftigt dra ner på statsutgifterna i skuldtyngda länder för att den vägen få konsumenter att handla mer och företag att investera. Verkligheten har visat att den inte funkar.

Som exempel lyfter Krugman fram Irland som han skriver uppträtt som en exemplarisk soldat i krisen och ständigt skärpt sina besparingar. Resultatet borde ha blivit att Irland gått stärkt ur krisen.

– Men det har man inte, enligt Krugman. Irlands lånekostnader är fortfarande högre än både Spaniens och Italiens.

Skälet enligt Krugman är att Irland på grund av euron inte kan devalvera och förbättra sin konkurrenskraft. Han jämför med Island som på kort tid återhämtat sig från en total härdsmälta tack vare att man kunde devalvera och vågade låta banker som misskött sig gå i konkurs.

Han nämner dock inte att bankkrisen skrämde isländarna så mycket att de är i färd att förhandla om EU-inträde och därmed på sikt införande av euron.

Inte heller presenterar han något recept för hur hårt skuldsatta länder som Grekland ska kunna satsa sig ur krisen när inte kan betala räntorna på sina lån utan nödpengar från övriga EU.

Krugman anser att länder där ekonomin fungerar bättre har ett ansvar för att satsa mer. I den gruppen ingår Sverige men Krugman skäller främst på Tyskland som han tycker glömt hur de själva tog sig ur sin kris i början av 2000-talet. Det skedde tack vare att Tyskland kunde öka sin export kraftigt till övriga Europa, framförallt många av de länder som nu är i kris.

Krugmans idé är att om Tyskland, Sverige och andra Nordeuropeiska länder handlar mer så kan det få igång ekonomierna i de skuldtyngda länderna så att de så småningom kan betala av sina skulder. Något både Merkel och Anders Borg säger nej till av rädsla för att elda på inflationen.

Men pendeln är långsamt på väg att svänga från bara besparingar till en kombination av spara och slösa. Inte minst efter Francois Hollandes seger i Frankrike.

Allt frid och fröjd med andra ord?

Inte om man lyssnar på den amerikanske politiske kommentatorn David Brooks som menar att hela resonemanget om spara eller slösa är feltänkt. Krisen är ett bevis på att ekonomierna inte längre fungerar som vi är vana vid. Det vi ser nu är inte bara ännu en cykliskt återkommande nedgång utan en fundamental förändring som gör välfärdsstaten omöjlig på sikt.

– Det som måste fixas är de strukturella problemen i ekonomierna. Då hjälper det inte att lappa ihop dem med fler satsningar som ökar skulderna, skriver Brooks i New York Times.

Några av förändringarna är globaliseringen och den tekniska utvecklingen. Hypereffektiva globala företagskoncerner behöver inte så många anställda. Det är därför arbetslösheten i euroområdet är över 10 procent och på väg upp. Och i USA 8 procent.

Så kanske är medicinen som krävs en kombination av sparande i länder med hög skuldsättning, genomgripande reformer som anpassar ekonomierna till 2010-talet och mer av spenderbyxa på i länder som det går bra för.

Det låter enkelt men kräver ett exceptionellt balanssinne.