Från amerikanskt håll har det tjatats på Europa i alltmer uppskruvat och frustrerat tonläge att ta ett samlat grepp för att lösa eurokrisen.

Är man i Barack Obama sits är det lätt att förstå varför.

Han är rädd att krisen i Europa försämrar hans chanser att bli återvald i november.

Normalt brukar det vara USA som agerar ekonomiskt draglok åt Europa. Som sedan förstärker uppgången i USA och snart rullar de ekonomiska hjulen för fullt.

Så har det inte funkat i den här krisen.

USA:s egen återhämtning är så bräcklig att den inte riktigt orkar dra igång Europa. Man skulle behöva draghjälp från Europa för att få igång tillväxten. Istället har euroländerna blivit ett sänke.

Problemen i Grekland, Spanien och Italien har lagt sordin på den annars så lättväckta amerikanska optimismen. Särskilt som de lösningar EU prövat bara visat sig vara en qick-fix för stunden som inte håller mer än i några veckor eller några dagar förrän nästa krisunge väntar på uppmärksamhet.

Obama själv liksom finansminister Geithner och andra topptjänstemän har gång på gång uppmanat Europa att göra mer. Att handla snabbare och mer resolut.

Uppmaningarna har duggat allt tätare och andats alltmer frustration. Delvis för att USA verkligen har behov av ett EU ska kan hjälpa till att få fart på konsumtionen nu när skuldtyngda amerikanska konsumenter av rädsla för framtiden håller allt hårdare i plånboken. Delvis för att Obama och hans medarbetare fruktar för sina egna jobb.

Ekonomin är den överlägset viktigaste frågan i det amerikanska presidentvalet. Även om Obama ärvde den ekonomiska krisen av sin föregångare George W Bush är den nu hans egen. Efter snart fyra år i Vita huset tycker många att han borde ha gjort mer.

Obama pekar ofta på att hans räddningspaket för bilindustrin varit lyckosamt. Nu är de stora biltillverkarna på fötter och gör åter stora vinster. Men det räcker inte när den officiella arbetslösheten fortfarande ligger över åtta procent. I verkligheten är det troligen uppe i runt 15 procent. Mängder av amerikaner har gett upp och söker inte längre jobb trots att de är arbetslösa.

Krisen i Europa är inte bara ett finansiellt problem. Den är även ett psykologiskt dilemma.
Så länge eurokrisen dominerar mediabilden av världsekonomin är det pessimismen som styr. Få vill nyanställa. Ännu färre vågar investera. Varje liten ljusglimt följs snabbt av nya bakslag.

Det ger utmanaren Mitt Romney en drömposition att attackera Obama ifrån. Han var trots allt mycket framgångsrik som entreprenör och i många amerikaners ögon är han mer kompetent än Obama på området. Obama har haft snart fyra år på sig att visa vad han går för och inte lyckats lösa problemen.

När G-20-mötet i Mexiko avslutades häromdagen erkände Obama att krisen kommer at påverka utgången av höstens presidentval.

– Alla de ekonomiska frågorna kan få inverkan på valet.

Faktum är att det är värre än så.

Den ekonomiska krisen ger bilden av en handlingsförlamad och hjälplös president trots att han uppnått framgångar på andra områden.

Fed, den amerikanska riksbanken, försöker göra sin del för att hjälpa Obama och ekonomin. Men riskbankschef Ben Bernanke tvingades i går skriva ner tillväxtprognonsen med en halv procent och sa samtidigt att arbetslösheten inte kommer att sjunka före årsskiftet.

Det kan mycket väl bli värre innan det blir bättre. I så fall hänger Obama väldigt löst i november.