Hamnade på ett seminarium om Kina med underrubriken Myter och utmaningar.

Föreläsaren, den förre Financial Times-journalisten Guy de Jonquieres försökte sticka håll på bubblan att Kina snart tar över världen alternativt att dess ekonomi är på väg att kollapsa.

Inget av detta kommer att hända om man får tro den äldre mannen som numera är verksam vid European Center for International Political Economy.

Han vill slå ett slag för en Kina-bild mer formad av klarsynt analys än rädsla och önsketänkande.

När USA tog över som stormakt hade man redan under mer än tio år varit världens största ekonomi och stod för en femtedel av världens toatala BNP. Dit har Kina trots sina 1,3 miljarder invånare en bit kvar.

Som Guy de Jonquieres så riktigt påpekar i en tid då det mest sprids bilder på tjusiga skyskrapor i Peking och Sahnghai och välbärgade kineser som bär Rolexklockor:

– Kina är fortfarande ett väldigt, väldigt fattigt land.

Dessutom har den kinesiska ekonomin börjat bromsa in. Det är slut på den tvåsiffriga tillväxten.

Kinas ekonomi är i dag så anpassad och sammankopplad med övriga världen att landet inte kan gå omärkt ur finanskrisen. Samtidigt som deras ekonomiska modell med gigantiska infrastruktursatsningar verkar ha gått lite i baklås. Följden av alla ekonomiska stimulanser har blivit höjda levnadsomkostnader och ökad inflation.

Lägg till det ett ledarskifte i kommunistpartiet i höst samtidigt som partiet går igenom en legitimitetskris. Kina kommer de närmaste åren att vara fullt upptaget av interna strider och inte ha tid att försöka erövra världen. Guy de Jonquieres tror inte att Bo Xilai-affären är en engångsföreteelse.

Det finns inte längre någon stark man i Kina driver en klar och entydig linje, ingen Deng Xiaoping.

Striden står enligt Guy de Jonquieres mellan två falanger i partiet, reformister och konservativa.

Reformisterna menar att partiet måste ändra sig och anpassa sig till den nya världen för att hålla kvar sin maktställning. De konservativa fruktar att gå miste om sina privilegier om reformer genomförs.

– Det är fantastiskt hur många röda Ferraris en offentlig tjänsteman som tjänar 140 000 kronor om året har råd med, ler Guy de Jonquieres ironiskt.

Även om Kina drabbats av en viss hybris i takt med att västvärldens försvagats av finanskrisen så anser han att de som tror att Kina snart är världens nya supermakt har fel.

– Kina är nöjda med att vara nummer två och låta USA ta skit för allt som går fel i världen.

Guy de Jonquieres nyktra syn på Kina går på tvärs mot de båda mer alarmistiska falangerna men han har onekligen ett case. Det finns framförallt en tendens att överdriva Kinas farlighet. Att måla upp bilden av jätten som kommer att sluka allt i dess väg.

Föreläsningen är en del i Utrikespolitiska Institutets förvandling. Under nye chefen Anna Jardfelt har UI gått från en sluten och väldigt akademisk organisation för inbördes beundran till en mer öppen och utåtriktad spelare som försöker göra avtryck i den utrikespolitiska debatten.