Att Iran erkänner att man ljugit om sitt kärnenergiprogram borde vara en senastionell nyhet.

Ändå bemöts avslöjandet mestadels med tystnad.

Det är chefen för Irans atomenergiorganisation, Fereydoon Abbasi, som gör medgivandet att Iran ibland lämnat falsk information för att skydda sitt atomenergiprogram.

Motivet skulle vara att MI6, den brittiska underrättelsetjänsten, och andra utländska säkerhetstjänster spionerar på Irans kärnenergiprogram.
”Vi har ibland presenterat falsk information för att skydda vårt kärnenergiprogram och våra framsteg. Vi har inget annat val än att vilseleda utländska underrättelsetjänster”.

Ett sätt att vilseleda dessa underrättelseorgan har med Abbasis ord varit att ”ibland presentera en svaghet som vi egentligen inte har och ibland få det att verka som vi har förmågor som vi inte har”.

Vad jag kunnat se är New York Times en av få medier som återgett Abbasis medgivande i Al Hayat, en arabisk tidning som ges ut i London och som anses vara det ledande organet för araber bosatta i västvärlden.

Kanske beror det på att Abbasi inte går in på vad det är Iran ljugit om.

Att Iran i största allmänhet försöker vilseleda utländska underrättelsetjänster är kanske inte så konstigt. Det ingår liksom i spelet.
Frågan är dock varför regimen känner ett behov av att vilseleda någon om det är ett fredligt kärnenergiprogram de bygger upp. Då borde det vara enklare att spela med öppna kort.

Nu tvingas Iran uthärda hårda sanktioner från västvärlden därför att väst misstänker att Iran i hemlighet försöker skaffa sig kärnvapen eller kapaciteten att bygga sådana.

När Iran vilseleder västvärldens underrättelsetjänster så gör man sig själva en björntjänst – förutsatt att det bara är kärnkraft för energiförsörjning och forskning som man sysslar med.

Det är ju CIA, MI6 och andra underrättelsetjänsters insamlade uppgifter som ligger till grund för västs fasta övertygelse om att Iran gör allt för att bli en kärnvapennation.

Jag ser två förklaringar till Abbasis uttalanden som rimligen måste vara sanktionerade av Irans ledarskikt.

Regimen försöker ge något slags legitimt förklaring till varför de genom åren undanhållit eller försökt gömma undan vital information om kärnanläggningarna.

Irans högste kärnenergiledare försöker säga att Iran medvetet fört västvärlden bakom ljuset. Inte för att dölja att man vill skaffa kärnvapen utan tvärtom för att få väst att tro att man försöker få kärnvapen torts att man inte gör det.

Låter det osannolikt och invecklat?

I så fall följer det helt de senaste årens katt- och råttalek mellan Iran och västvärlden. Dimridåerna är så många att den berömda dimman i Lützen framstår som en klar höstdag.

Dubbelspelet för tankarna till en thriller av John le Carré.

Trots alla lögner och dubbelspel – eller kanske tack vare – så närmar sig tidpunkten för en militär attack mot Iran. Många är rädda att Israel inom det närmaste året på egen hand ska bomba de iranska kärnanläggningarna.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har begärt att Barack Obama ska ”dra en röd linje” i sanden för Iran. Hit men inte längre. Obama har vägrat men inte heller uteslutit ett amerikanskt anfall.

Men vad händer om USA:s näste president heter Mitt Romney? Romney tycker att Obama är för vek gentemot Iran och inte tillräckligt lojal mot Israel.

Exakt hur Fereydoon Abbasis uttlanden påverkar händelseutvecklingen vet jag inte. En sak är dock säker. De ingår i spelet.

Liksom västs tystnad.