Hillary Clintons besked att USA häver sina sanktioner mot Burma är det slutgiltiga beviset på att Burma släppts in från kylan.

Från att ha varit pariastämplad i decennier har landet i rekordfart blivit en presumtivt viktig kugge i USA:s nya Asienstrategi.

Det som fick USA att ta bort förbudet mot att importera produkter från Burma, den sista av de tunga sanktionerna, var att Burma häromdagen släppte ett hundratal politiska fångar. Det kan ha varit de sista som suttit fängslade.

En annan viktig roll har frihetshjälten Aung San Suu Kyi spelat. När hon släpptes ur sin 21 år långa husarrest i november 2010 var hon fortfarande avvaktande till den burmesiska militärjuntans motiv till att ge henne sin frihet. Men i takt med att nye presidenten Thein Sein gjort eftergifter och succesivt släppt alla eller nästan alla politiska fångar så har tongångarna ändrats.

Sedan fredspristagare Aung kunnat resa utomlands och få återvända hem till Burma har hon propagerat för att sanktionerna mot Burma bör lyftas.
Även omvärlden var till en början mycket skeptisk till de nya tongångarna från Rangoon.

Misstanken var att militären bara ville putsa bort tillräckligt med dåligt rykte för att slippa bli betraktade som en av världens fåtaliga skurkstater. Precis som man gjorde 1990 då fria val hölls. Men när Aung San Suu Kyi vann valet gjorde militären helt om, satte henne i husarrest och vägrade lämna ifrån sig makten.

Men den här gången verkar de mena allvar. Eller har åtminstone lyckats övertyga omvärlden att uppsåtet är ärligt. Successivt har de politiska fångarna släppts. Aung San Suu Kyi har valts in i parlamentet. Censuren av media har lättat väsentligt. Oppositionella i exil har erbjudits att återvända hem utan att riskera straff.

Burma är fortfarande långt ifrån en demokrati. Bland annat garanterar grundlagen militären en fjärdedel av alla platser i parlamentet. Vilket också ger dem veto mot alla förändringar av konstitutionen.
Fortfarande förtrycks Burmas minoriteter varav en del länge stridit för självständighet.

Det är uppenbart att president Thein Sein bara är en frontfigur för de verkliga makthavarna med generalen Than Shwe i spetsen. Samma gäng som gjorde Burma till en av världens värsta diktaturer.

Men USA och Europa tycker uppenbarligen att det är värt att uppmuntra den burmesiska militären att gå vidare på demokratins väg. Europa upphörde med sina sanktioner, bortsett från vapenembargot, redan under försommaren.

Aung San Suu Kyis stöd för att sanktionerna ska upphöra har spelat in.
Liksom USA:s behov av att bromsa Kinas framväxt som ny stormakt. Kina har varit fram till nu varit en av Burmas få vänner. Burma är rikt på olja, mineraler och andra naturtillgångar. Något både Kina och västvärlden vill åt.
Genom att upphäva investeringsförbudet har det sedan en tid varit fritt fram för västerländska företag att etablera sig i Burma.

USA har också gjort klart för Burmas ledare att man förväntar sig att de vänskapliga relationerna med Nordkorea upphör. Det har funnits uppgifter om att Burma försökt skaffa sig kärnvapenteknologi från Pyongyang.

Allt är en del av president Obamas strategi att flytta fokus i säkerhetspolitiken från Mellanöstern till Fjärran Östern. Från oljeländerna till världens nästa supermakt, Kina.

Burma har förändrats i rekordfart. Nyordningen är bräcklig. Fortfarande finns det krafter inom militären som vill vrida klockan tillbaka. Den stora frågan är varför militären plötsligt förespråkar öppenhet.

Var de rädda för att ett folkligt uppror likt det i arabvärlden skulle sopa dem åt sidan? Hittills har de kunnat skydda sina privilegier och rikedomar.