Känns lite oväntat att man måste hamna i en trång lokal i Gamla stan för att få reda på att Egyptens militär inte alls är borta från makten

Den ligger bara lågt i utbyte mot bevarade privilegier.

Utvecklingen i Egypten är motsägelsefull. Fria val har hållits men ändå känns vägen mot demokrati minst sagt vinglig.

Inte kändes den mindre osäkert när jag lyssnade på föredragshållarna på Folk och Försvars seminarium om Egypten på Lilla Nygatan i Gamla stan.
Alla påstod att de var optimistiska. Med vad de sa gav i mina ögon inte särskilt mycket grund för optimism.

Ta det här med militären som president Muhammed Mursi i ett slag i somras högg bort ungefär som man sabrerar korken på en champagneflaska. Ena dagen hade dom makten som under alla dagar de senate halvseklet. Nästa var de borta.

Utan en ord i protest. Utan ett skott. Utan en droppe blod.

Det lät nästan för bra för att vara sant.

Och – visar det sig nu – det var för bra för att vara sant.

– Militärrådet med fältmaskalk Tantawi är borta men den egyptiska statsapparaten domineras av gamla militärer, berättar Hamdi Hassan, svenskegyptier och seniorrådgivare i demokratiorganisationen IDEA i Kairo. Det kommer att ta mycket lång tid att få bort dem. Mubarak lämnade efter sig ett gediget system som fortfarande lever.

När jag lyssnar på Malin Kärre, Sveriges ambassadör i Egypten blir jag ännu mer fundersam. Hon är övertygad om att president Mursi gjorde en deal med den egyptiska militären för att få dem att lämna ifrån sig makten.

– Militären har fått behålla sina ekonomiska privilegier. De har fått behålla sina företag som står för en stor del av den egyptiska ekonomin. Jag tror att de när den nya konstitutionen är skriven får kontroll över sin egen budget.
Även om det inte finns någon offentlig uppgörelse misstänker Kärre (och hon är långtifrån ensam) att militären gick med på att lämna ifrån sig den formella makten bland annat i utbyte mot straffrihet.

– De har sett hur diktatorn Mubarak behandlades och vill inte råka ut för samma sak.

Kontentan av det jag hör från experterna vid podiet är att det arabiska upproret och de efterföljande valen egentligen ändrat väldigt lite. Förtrycket mot kvinnorna är detsamma (om inte ännu värre). Den slutna makt som militären och Mubarak stod för har ersatts av en annan sluten organisation, muslimska brödraskapet.

Rättsäkerheten är obefintlig. 12 000 civila egyptier har ställts inför militärtribunaler. Till och med minderåriga har dömts till långs straff.
Alla vågar numera prata och diskutera politik men samtidigt slängs journalister i fängelse för vad de skriver.

Att förvandla en diktatur till demokrati är ett tidskrävande arbete. Tio år är en kafferast i sammanhanget. Ändå har jag svårt att dela Egyptenexperternas optimism.

Min analys är att utvecklingen står och väger. Den kan gå åt vilket håll som helst.