Nästan 20 år har gått sedan folkmordet i Rwanda.

Ändå kastar det fortfarande sin skugga över dagens strider i Kongo.
Rwanda är i högsta grad en part i konflikten.

Kongos president Laurent Kabila möttes i dag öga mot öga med sin kollega Paul Kagame från Rwanda. Väl medveten om att utan Rwandas aktiva medverkan kan konflikten i östra Kongo inte lösas.

Kabila anklagar regimen i Rwanda för att stödja tutsirebellerna i gruppen M23 som precis intagit staden Goma och fortsätter norrut. Kagame i sin tur anklagar Kongo för att stödja rebeller från folkgruppen hutu som slåss mot Rwanda med östra Kongo som bas.

Konflikten har hållit på ända sedan folkmordet i Rwanda 1994 då närmare en miljon ur minoritetsgruppen tutsier bokstavligen hackades ihjäl med machetes under några månader. Hutuerna som låg bakom massakern flydde till grannlandet Kongo och Gomaregionen. Därifrån inledde de såsmåningom attacker mot Rwanda.

Tutsisoldater gick in i Kongo för att jaga bort hutuerna.

Sådär har det fortsatt samtidigt som lokala krigsherrar i östra Kongo inrättat sina egna arméer för att ägna sig åt att illegalt utvinna sällsynta mineraler som finns i området.

Avbrutna av två större krig i området där flera av grannländerna varit inblandade.

Annars har det mest handlat om en lågintensiv konflikt där det skiftat vem som har makten. Krigsherrarna har avlöst varandra. Kriget har blivit en inkomstkälla. Ett sätt att hålla sig flytande.

Det enda konstanta har varit civilbefolkningens lidande i ett redan fattigt område.

FN räknar med att ungefär 3,5 miljoner människor avlidit till följd av konflikten. I strider och följdeffekter som sjukdomar och svält. Massvåldtäkter är mer regel än undantag när byar intas.

En FN-styrka på 19 000 man, varav en del från Sverige, finns på plats i Kongo. En tredjedel av dem i Goma med omnejd. Det har mer eller mindre helt misslyckats med sitt uppdrag. I praktiken är allt det gör att observera vad som händer och rapportera. De har inte kunnat förhindra rebellernas övergrepp.

Jag föreställer mig att de flesta är rätt likgiltiga inför konflikten i Kongo. Den är svårbegriplig och det känns inte som den angår oss. Men alla som pratar i mobiltelefon borde nog fungera en gång till. 70 procent av världens tillgångar av sällsynta mineraler som behövs för att mobilerna ska fungera finns här.

Kanske hade strider utbrutit ändå i kampen om naturens rikedomar i östra Kongo. Men ett snart 20 år gammalt folkmord har definitivt på ett avgörande sätt bidragit till att göra det värre.