DAVOS. Med demonstrativt spänstiga steg joggar han uppför trappan till talarstolen.

I går hotade han med ett brittisk utträde ur EU om inte Storbritannien får bättre villkor.

I dag inför världens maktelit stod han fast vid sina krav.

David Cameron är Davos mest hatade man.

Kanske överdriver jag en smula men det var åtminstone inga värmande applåder som mötte honom när han i förmiddags talade inför den fullsatta kongressalen på World Economic Forum.

Om det var någon som trott att Cameron skulle försöka gjuta olja på vågorna så hade de fel. Han gjorde absolut ingenting för att backa så mycket som en tum från det historiska tal han höll i London.

Där hotade han med att Storbritannien kan lämna EU om inte övriga länder går med på stora förändringar utefter de riktlinjer som England sätter upp. Britterna vill ha mindre av centralstyrning och flytta makt från Bryssel tillbaka till London.

Knappast ett besked som uppskattas i Berlin, Paris och andra europeiska huvudstäder. I euroländerna ser man Camerons utspel som ett sabotage mot Europas enighet.

Precis när det verkar som EU lyckats få huvudet över ytan i eurokrisen så är Cameron där och trycker ner unionen i krisvattnet igen. Åtminstone är det så många av euroländernas ledare ser det.

Nu väntar år av osäkerhet om vart unionen är på väg. Därmed ökar också risken för år av ekonomisk oro.

Den brittiske premiärministern har dessutom fräckheten att från talarstolen hävda att det inte bara är för Storbritanniens skull som förändringar måste genomföras.

– Hela EU behöver förändras, sa Cameron. Vi har kommit på efterkälken när det gäller tillväxt, investeringar och innovation. Förändringar är oundvikliga. Det är bättre att vara öppen om det och ta initiativet i debatten i stället för att låtsas som den inte fanns.

Hela Camerons kroppsspråk utstrålar trots och tuffhet. Det är som han säger; ”jag är inte rädd. Vill ni fightas med mig så kom an bara”.

När han på slutet svarar på frågor från publiken av företagsledare, ministrar och mediapersonligheter står han bredbent, likt en dörrvakt.

Kan tänka mig att det kan bli en aning ansträngt ikväll då många av EU-ledarna får träffa Cameron öga mot öga.

Cameron föregås på scen av den förre amerikanske utrikesministern Henry Kissinger. Denne menar att Europa nu kanske måste växla spår och bygga enighet med politiska medel, inte bara ekonomiska.

Cameron får en fråga om det och missar inte tillfället att än en gång hamra in den brittiska inställningen.

– Om man med politiska medel menar att det kommer att finnas ett land som heter Europa så är mitt svar nej. Det vore ett misstag. Det är inget för Storbritannien. Men om man menar en politisk vilja att gemensamt lösa problem så är jag helt för det.

Premiärministerns taktik för att visa att det inte är lönt att ifrågasätta de brittiska kraven är att omedelbart presentera nya initiativ.

Cameron tänker bli skatteindrivare.

– Jag är en konservativ som förespråkar låga skatter. Men jag är inte en betala inga skatter alls -konservativ. Förmögna och företag måste betala sin beskärda del. Det måste bli ett slut på skattefuskande och aggressiv skatteplanering. Men vi måste agera gemensamt annars flyttar sig skattefifflarna bara till nästa land.

Under Storbritanniens ordförandeskap för G8 tänker Cameron sätta skatteindrivning, kampen mot terrorism och transparens överst på dagordningen.

Men det alla ändå kommer att fundera över är om britterna fortfarande är med i EU om fem år.