DAVOS. Inser lite av digniteten på toppmötet i Davos när jag sätter mig i ett av konferensrummen och lyssnar på ett av dagens otaliga seminarier.

På scen sitter två presidenter. I publiken en tredje.

Var någon annanstans inträffar det?

Då får man stå ut med att Sydafrikas president Jacob Zuma är dryga fem minuter sen trots att mötet sänds direkt i kanalen CNBC.

Han kommer in iförd oklanderlig kostym med en färgglad handduk hängande runt halsen. Tillsammans med honom kliver Nigerias president Goodluck Jonathan upp på scen. Han bär en svart hatt och en mörk långskjorta med en silverfärgad kedja hängande över bröstet. Både ler oupphörligt. De verkar trivas ihop.

Temat för diskussionen är hur Afrika ska göras säkrare.
Men programledaren hinner inte mer än ställa frågan innan Jacob Zuma ifrågasätter rubriceringen.

– Skulle Afrika på något sätt vara farligare än andra länder för utländska investerare eller för sina befolkningar?, undrar han och drar genast ned applåder från de många afrikanerna i publiken.

Zuma fortsätter med att slå fast att Afrika har den näst snabbaste tillväxten av alla kontinenter.

– Fler och fler afrikanska länder blir politiskt stabila. Fler än någonsin har två demokratiska regimer som tagit över efter varandra i allmänna val.

Jonathan, bekvämt tillbakalutad i den gräddvita fåtöljen, fyller i.
– Afrika kommer från en historia av militärdiktaturer och civila envåldshärskare. Demokratin kommer inte överallt på en natt.

Vid sidan av de två presidenterna består panelen av några affärsmän och Louise Arbour, chef för tankesmedjan International Crisis Group. Hon ser väpnade konflikter som folkets fiende nummer ett i Afrika.

– Just nu ser vi i praktiken hur en andra front i kriget mot terrorismen öppnas i nordvästafrika. Risken är stor att oron i Mali sprider sig till grannländerna.

Zuma och Jonathan nickar instämmande och för första gången på länge ler de inte.

Syret i lokalen börjar ta slut. Tv-lamporna gör att svetten tränger fram i nacken.

De sista 20 minuterna får publiken ställa frågor. Programledaren har redan i förväg bestämt vem hon ska ge första frågan. På raden närmast podiet sitter Paul Kagame, Rwandas president.

Han pratar rätt länge men jag lyckas aldrig uppfatta någon fråga. Däremot slår han fast att Afrika måste ta makten över sin egen berättelse.

– I dag är det människor utanför Afrika som skriver vår historia. Vi måste börja äga våra egna problem.

Nya applåder fyller lokalen.

Det är onekligen en tung trio arrangörerna fått ihop i samma rum. Zuma, Jonathan, Kagame. Men så är det också extremt makttätt på World Economic Forum. I ett annat konferensrum håller Rysslands president Dmitri Medvedev låda.

Det är där attraktiviteten ligger. Att de redan mäktiga får träffa andra makthavare utan att behöva fatta en massa beslut.