Valet i Kenya gör mig både glad och ledsen.

Glad för att det än så länge ser ut som vi slipper en upprepning av förra valets blodbad.

Ledsen för att kenyanerna genom att välja Uhuru Kenyatta pekar finger åt världen.

Med sitt koloniala arv är att det lätt att förstå att kenyanerna är extra känsliga för pekpinnar från omvärlden.

Men när en av huvudkandidaterna står åtalad vid Internationella brottmålsdomstolen, ICC, i Haag för brott mot mänskligheten så borde det ändå stämma väljarna till eftertanke. Det är trots allt inte vilka brott som helst han misstänks för.

Nu verkar det istället som Kenyatta lyckats använda åtalet för att trumma upp extra stöd hos befolkningen vid sidan av det faktum att de flesta kenyaner röstar mer utifrån etniska linjer är ideologiska. Många hade förmodligen röstat på Kenyatta oavsett vilka anklagelser som riktats mot honom.

Då ska man komma ihåg att det Kenyatta åtalats för är att ha uppviglat och praktiskt underlättat de blodiga bråken som följde på förra valet.

Redan före valet meddelade USA och Europa att om Kenyatta blev vald så skulle de strypa sina kontakter på hög nivå med Kenya till ett minimum. I Kenya uppfattades det av många som ett otillbörligt sätt av västvärlden att försöka påverka valutgången.

Men det finns inga skäl att tro att detta bara var ett tomt hot.
Så nu står Kenya inför situationen att trots att man är ett av Afrikas rikaste och mest moderna länder bli isolerat från omvärlden. Med allt vad det kan innebära i uteblivna investeringar, minskad turism och pariastatus på den internationella arenan.

Kenyattas segertal i lördags om att Kenya accepterar sina internationella förpliktelser men att han hoppas att omvärlden respekterar det kenyanska folkets demokratiska vilja och självständighet är svår att tolka på mer än ett sätt.

I klarspråk betyder det att Kenyatta i princip är beredd att inställa sig i Haag men förväntar sig att rättegången skjuts på framtiden så länge han är president. Så i praktiken tänker han inte resa till Haag de närmaste åren.

Kenyatta vill vinna tid.

Det understryks av att han i dag krävde att domstolen ska göra en ny utvärdering av bevisen mot honom. Kenyatta hävdar att ett av huvudvittnena ljuger.

Rättegången är tänkt att starta i augusti. Normalt ska den åtalade vara på plats i Haag under hela rättegången. Då talar vi om år snarare än månader.
Kenyatta kan rimligen inte styra sitt land från en cell i Haag.

Inte heller kan han lämna över makten till sin vicepresident William Rutto som också står åtalad vid ICC för liknande brott.

Att lösa den knuten blir en mycket grannlaga uppgift.

Man kan tänka sig några alternativa lösningar. Kenyatta skulle exempelvis kunna vara med på videolänk från Kenya.

Men om domstolen i Haag sätter hårt mot hård och Kenyatta vägrar infinna sig riskerar det att få allvarliga följder både för Kenya och omvärlden.

Striden om vad ska hända lär bli en riskabel följetång under våren. Ovanpå det kommer motståndaren Raila Odingas besked att han tänker överklaga valresultatet.

Förutsättningar för blodiga uppgörelser är inte undanröjda.

Kenya har liksom en majoritet av världens länder godkänt ICC:s jurisdiktion. Kanske vore det vettigt med tilläggsregler som förbjuder åtalade att ställa upp i val.