I efterdyningarna av terrormordet i London förra veckan visade det sig att de båda gärningsmännen funnits i månader på polisens radar.

Frågan är när en terrorist blir terrorist.

I efterhand framstår det ofta som solklart. Varför var det ingen som förstod att de två männen i London skulle mörda en soldat eller begå något annat terrordåd?

Varför begrep ingen att de två bröderna i Boston tänkte spränga hemmagjorda bomber?

Eller att Taimour Abdulwahab skulle bli Sveriges första självmordsbombare?

I samtliga fall fanns det tydliga kopplingar till religiös extremism. I de här fallen islamsk fanatism.

I samtliga fall höjdes anklagande röster för att myndigheterna missat signalerna. Att någon borde ha ingripit tidigare. Att någon slarvat.

Den som resonerar så har själv missat en väsentlig detalj.

Innan en person begått ett terrordåd är han eller hon inte terrorist.
De två gärningsmännen i London kan gapa och skrika hur mycket de vill om hur västvärlden trampar på islam eller hur hemskt det är att västländers ”otrogna” soldater beträder muslimsk mark. Så länge de inte dödar någon eller spränger någon bomb så är den retoriken en del av deras yttrandefrihet.

En av våra mest grundläggande medborgerliga friheter. En rättighet som vi slagits för i århundraden och som människor i många länder fortfarande tvingas slåss för.

Precis som Sverigedemokraterna har rätt att agitera mot invandringen så har radikala muslimer rätt att tycka illa om USA:s militära operationer i Afghanistan.

Stoppas, gripas och straffas kan de först i det ögonblick de begår ett brott.
En terrorist blir terrorist först i det ögonblick han eller hon begår en terrorhandling.

Innan dess går det inte att spärra in dem. Man kan inte sy in en misstänkt framtida terrorist i preventivt syfte.

Nu vill Storbritanniens inrikesminister Theresa May införa en rad tuffa regler för att förhindra unga människor från att radikaliseras. En av dessa är att censurera internet så att radikala islamistiska budskap inte ska få framföras.
Hon vill införa en slags spårhund på internet som ska ta bort bannlysta åsikter. Redan har 5 500 oacceptabla poster avlägsnats.

Hon är också mycket upprörd över att BBC lät en radikal muslimsk präst framträda i tv och ge luft åt sina ”avskyvärda” åsikter.

Såna stämningar är lätta att förstå efter ett terrorattentat.

Stark frustration råder och alla vill givetvis undvika nya terrordåd. Jakten efter effektiva verktyg mot terrorn är desperat.

Några av Mays förslag är rimliga. Som att inte låta radikala präster föreläsa på landets fängelser.

Men varje gång man försöker förvandla yttrandefriheten till ett sådant verktyg är det värt att stanna upp och tänka en gång till. För vad är det terroristerna vill? De vill stänga vårt samhälle. De vill förbjuda allt det i västvärlden som de hatar.

Så vad händer om vi själva tummar på yttrandefriheten för att komma åt terroristerna? Om vi omdanar vårt samhälle i en riktning vi inte själva vill?