Drömmen om en kärnvapenfri värld ser ut att fortsätta vara enbart en dröm.

För även om antalet stridsspetsar minskar så moderniserar alla kärnvapennationer sin arsenal. Det gör de för att de tänker behålla sina vapen inom överskådlig tid.

För bara fyra år sedan kändes Barack Obamas mål om att skrota alla kärnvapen som inte helt orealistiskt. Svårt onekligen men nåbart under vissa förutsättningar.

För att öka chansen att det skulle bli verklighet uppmuntrades Obama av Nobels fredskomitte i Oslo när han tilldelades fredspriset för vad han ville göra snarare än det han gjort.

Sedan dess har mycket hänt som ändrat förutsättningarna.
Viktigast av allt är Rysslands mål att åter bli en stormakt att räkna med. President Putin tröttnade på att USA använde honom som rundningsmärke. Med kriget i Georgien markerade han att Ryssland inte längre stillatigande tänkte åse hur USA och Nato gjorde intåg i Rysslands traditionella intressesfär.

När Nato för två år sedan använde en FN-resolution tänkt att skydda Libyens civilbefolkning till att störta Moammar Gaddafi så tog Ryssland ännu ett steg bort från samarbete med USA och tillbaka mot nostalgin i det en gång mäktiga Sovjetimperiet.

2009 var ett kärnvapenfritt Ryssland fortfarande tänkbart. I dag är det högst osannolikt.

Kärnvapen är en av de viktigaste byggstenarna i Putins försök att åter förvandla Ryssland till en stormakt. Kärnvapnen inger både respekt och fruktan. Ett land med kärnvapen går aldrig att ignorera.

Se bara på lilla Nordkorea som har ett fåtal kärnvapen av dubiös kvalitet. Ändå kan de uppträda oerhört provokativt gentemot omvärlden. Hota allt och alla utan att någon vågar ingripa.

Så när Ryssland under förra året – som färska siffror från fredsforskningsinstitutet Sipri visar – minskade sina stridsspetsar så var det bara för att uppfylla tidigare ingångna avtal.

Samtidigt har Putin lovat att modernisera en del de 8 500 kärnvapen som Ryssland har kvar.

Den andra stora förändringen de senaste fyra åren är Kinas inträde på världsscenen som nästa supermakt. En utveckling som länge förutsetts men som nu blivit verklighet.

Ekonomiskt har landet redan gått om USA eller är på god väg att göra det. Lite beroende på hur man räknar.

Kina visar numera tydligt att man inte tänker spela rollen av underdånig strykpojke på den internationella politiska arenan. Landet har utökat sin arsenal med tio kärnvapen sedan förra året och den kommer att växa ytterligare.

Även de nya kinesiska ledarna ser att kärnvapen innebär ökad status och respekt hos både nära och avlägsna grannar. Något som kan komma väl till pass när nu Kina trappat upp striden med framförallt Japan om omstridda ö-grupper i Stilla Havet.

Utvecklingen sätter USA i en helt ny sits.

Relativt sett har USA försvagats militärt. Att i det läget ensidigt minska antalet kärnvapen finns inte på kartan. Även om man har en president som heter Barack Obama och som lovat verka för en värld fri från kärnvapen. Istället moderniserar även USA sina atomvapen.

Visserligen har USA:s total försvarsutgifter minskat två år i rad. Men det är från en mycket hög nivå efter terrordåden den 11 september 2001. USA står fortfarande ensamt för 40 procent av världens sammanlagda försvarsutgifter.

Vid sidan av de stora spelarna fortsätter Indien och Pakistan sin kärnvapenkapplöpning bland annat genom att utveckla nya missiler som kan bära kärnvapen och utöka antalet vapen.

Så även om bilden på ytan kan se ljus ut – totala antalet kärnvapen minskade med 1 735 kärnvapen på ett år – så är den verkliga bilden betydligt mörkare.

Den som drömmer om en kärnvapenfri värld får fortsätta att drömma.

Länge än.