I flera år har Kevin Rudd och Julia Gillard inför öppen ridå slagits om partiledarposten i Australiens labourparti. Samtidigt som partiet suttit vid makten.

För två månader sedan gav partiet Gillard sparken och tog tillbaka Rudd.
Nu ser Rudd ändå ut att förlora parlamentsvalet imorgon.

Australien ligger så långt bort att landets politiska förvecklingar sällan gör avtryck i svenska medier.

Ändå tycker jag det finns skäl att uppmärksamma morgondagens val på den isolerade kontinenten som en gång befolkades av straffångar från Storbritannien.

Precis som i så många andra länder är det personstriderna som dominerar mer än själva politiken när det blir allt svårare att urskilja verkliga skillnader mellan politikerna.

Australien är ovanligt eftersom bråken inte i första ha sker mellan partierna utan inom det socialdemokratiska labour. Striden mellan Gillard och Rudd måste vara något slags världsrekord i maktbråk i ett styrande parti i en västerländsk demokrati.

När Kevin Rudd svepte till makten i en jordskredsseger 2007 var det många som hävdade att hans era vid makten skulle vara i minst tio år. Han såg ut lite som en ny Tony Blair.

I Sverige blev han lite extra intressant eftersom han före den politiska karriären var diplomat och bland annat tjänstgjorde i Stockholm.

Men euforin över Rudd dog ut relativt snabbt. Han blev alltmer ifrågasatt.

Inför valet 2010 utmanades han av partikollegan Julia Gillard. När Rudd insåg att han inte hade en chans att vinna avgick hans som partiledare och premiärminister. Gillard blev Australiens första kvinnliga premiärminister.

Det var hon fram till den 26 juni i år. Då kallade hon till en ledarskapsomröstning, den andra på ett år. Därtill tvingad av en oro inom labour att man låg väldigt långt efter i opinionsmätningarna.

Den här gången hämnades Kevin Rudd genom att utmana henne om partiledarposten och därmed också posten som premiärminister.

För att få slut på den personliga rivaliteten mellan dem enades de två om att den som förlorade skulle dra sig tillbaka från politiken för gott.

Rudd vann omröstningen.

Det märkliga inträffade därmed att Rudd som en gång av sitt eget parti fått sparken som partiledare och premiärministerlyckades ta tillbaka makten.
Snabbt vände det i opinionsmätningarna som pekat ner för labour. Rudd knappade in på högeroppositionen ledd av Tony Abbott. Rudd kände segervittring och beslöt att utlysa nyval till den 7 september.

Sedan dess har Abbott återtagit en klar ledning i opinionsmätningarna. Allt tyder på att Rudd får lämna premiärministerposten som han så triumfatoriskt återtog för bara några månader sedan.

Snacka om spännande intrig.

Så vad handlar valet om då?

Även i Australien är det verkningarna av den ekonomiska krisen som dominerar. Abbott vill utöka den betalada föräldraledigheten och istället dra in på Australiens bistånd.

Det verkar vara ett vinnande koncept.

Fast Kevin Rudd hävdar att han tänker slåss till sista blodsdroppen.

Med en illa dold passning till Rudds interna bråk med Gillard säger Abbott att han vill bli ”en traditionell premiärminister som leder en vuxen regering”.
Med tanke på Rudds alla comebacker är det klokt att ändå inte räkna ut honom.