Innan han blev vald var Barack Obama en av de tyngsta kritkerna mot president George W Bushs krig mot terrorismen.

Med två nya spektakulära aktioner i helgen utvecklas han till lärjungen som överträffar sin läromästare.

Obamas administration använder till och med ordagrant samma vokabulär som George W Bush.

– They can run but they can not hide, sa utrikesministern John Kerry när han kommenterade helgens kommandooperationer i Libyen och Somalia.
Exakt samma ord som Bush använde på sin tid för att beskriva hur han skulle ”röka ut” al-Qaida terrorister från sina hålor.

Efter terrorattackerna den 11 september 2001 startade Bush ”kriget mot terrorismen”. Ett krig som skulle föras över hela världen och så länge som det fanns några terrorister kvar. All var lagligt så länge det var USA som gjorde det.

Obama kritiserade både ordvalet och krigets metoder som ledde till starka protester mot USA i många länder i den muslimska världen. Obama ansåg att USA hårda linje bidrog till att föda nya terrorister.

När han kom till Vita huset skulle Obama stänga Guantanamo, upphöra med drönarattackerna (de väpnade obemannade flygplanen) och lägga ner kriget mot terrorn.

Helgens räder är ännu ett bevis på raka motsatsen.

I Libyen grep de amerikanska kommandostyrkorna Abu Anas al-Libi, en veteran inom al-Qaida. Han fördes till ett militärfartyg i Medelhavet där han just nu förhörs utan tillgång till advokat.

New York Times jämför med al-Shabaab ledaren Ahmed Abdulkadir Warsame som 2011 greps i Adenbukten och fördes till ett amerikanskt krigsfartyg där han förhördes i två månader innan han fick träffa en advokat. Först efter det fördes han över till USA för att ställas inför rätta i New York. Nu verkar det som samma strategi tillämpas på Abu Anas.

Samtidigt med att Anas greps i Tripoli misslyckades Navy Seals (som dödade Usama bin Ladin) i en attack i Somalia att gripa Ikrimah, ansvarig för al-Shabaabs operationer utanför Somala. Han anses vara hjärnan bakom terrordåden mot shoppingcentret West Gate i Kenyas huvudstad Nairobi nyligen då närmare 70 människor miste livet, varav en del västerländska medborgare.

Obama fortsätter med andra ord trots alla sina tidigare invändningar Bush politik att jaga terroristerna över hela världen, gripa dem och ta dem till hemliga platser runtom i världen. Först i ett senare skede ställs de inför rätta. På Bush tid utsattes de för tortyr vilket gjort att mycket av bevisningen inte går att använda. Istället sitter de på terrorfängelset Guantanamo som presidenten lovat att avveckla.

Precis som nu med statsbudget och skuldtak är det kongressen som sätter käppar i hjulet. Men Obama gör inte heller allt han kan för att uppfylla sitt löfte.

När de gäller de som grips i dag hävdar Obama att tortyr inte förekommer. Frågan är om det går att tro honom.

Tystare är det om drönarattackerna, den del av kriget mot terrorn där Obama inte bara följt efter Bush utan till och med överträffat honom. Det mesta är hemligt och Obama kommenterar bara i undantagsfall attackerna mot misstänkta terrorister från obemannade farkoster som styrs från militärbaser i bland annat Nevadaöknen.

Två saker är dock säkra.

*Användandet av drönare har ökat kraftigt under Obama. Det är ett bekvämt sätt att döda fiender utan att sätta amerikanska liv på spel. Eftersom attackerna ofta sker på svårtillgängliga platser i länder som Pakistan, Jemen och Somalia får de minimalt med publicitet.

* Attackerna resulterar ofta i talrika civila dödsoffer. Även om drönarna är pricksäkra bygger precisionen på korrekt underrättelseinformation. Ibland är det kvinnor och barn på plats i huset där det enligt tipset skulle vara terroristledare.

Den stora skillnaden mellan Bush och Obama i ”kriget mot terrorismen” är framtoningen. Medan Bush körde tuff cowboy-stil och inte brydde sig om ifall han blev osamas med hela världen så försöker Obama framstå som mjukare och mer resonabel.

Trots att han i praktiken är minst lika hård som Bush.