Angela Merkel kallas ”svarta änkan” för att hon ”äter upp” alla sina politiska partners.

Trots det har hon på nytt lyckats locka ett offer.

Överlever SPD den här omgången?

Merkel svors häromdagen in för en tredje period som förbundskansler med rekordsiffrorna 462 mot 150. Hennes regering är extremt stark med 505 av de 631 platserna i Förbundsdagen.

Visst tvingades Merkel till vissa eftergifter för att nå dit men ingenting hon inte kan leva med. Hon slängde åt socialdemokraterna, SPD, några köttben.
Förbundskanslern har gått med på att införa en minimilön på 8,50 euro från 2015 och på att låta de som jobbat i 45 år gå i pension redan vid 63 års ålder istället för 67 som numera är den normala pensionsåldern.

En ny post som ekonomi- och energiminister inrättades för att ge SPD-ledaren Sigmar Gabriel en framträdande roll utan att för den skull peta bort den populäre finansminister Wolfgang Schäuble.

Merkels parti kontrollerar de flesta tunga ministerposter utom utrikeministeriet som är SPD:s.

Paketet räckte ändå för att SPD skulle hoppa på ett nytt samarbete med Merkel trots att partiet blev den stora förloraren efter den förra så kallade stora koalitionen med Merkels konservativa kristdemokrater.

Risken är överhängande att SPD även den här gången blir de som kommer att tappa i väljarstöd. Att de ändå har så svårt att tacka nej beror på flera saker.

* Tyskland måste ha en regering. Alternativet till att gå i koalition med Merkel var ett nyval bara några månader efter att socialdemokraterna gjort ett rätt mediokert val. Nu fick de åtminstone igenom några av sina krav. Plus att de kan peka på att de tar ansvar för landet.

* Tysk politik är unik i sitt sätt att hela tiden söka konsensus. Väljarna förväntar sig helt enkelt att de två största partierna ska regera tillsammans om så krävs.

* Makt är alltid svår att tacka nej till. Kanske tror SPD att de lärt sig av misstagen i den förra koalitionen och ska lyckas tämja Merkel den här gången.

Jag tror SPD underskattar förbundskanslerns förmåga att nästan alltid få som hon vill.

Merkel har en unikt stark ställning efter valet i slutet av september. Resultatet visade att väljarna har ett enormt förtroende för hennes sätt att styra landet. Hon är mer populär än sitt eget parti. Det blir väldigt svårt för SPD att öppet utmana Merkel i några stora frågor.

Mest oroliga borde SPD vara för Merkels förmåga att stjäla allt rampljus samtidigt som hon framstår som modest, resonabel och ödmjuk.
Historien förskräcker.

Efter den förra stora koalitionen förlorade socialdemokraterna stort i valet 2009. De har knappt hämtat sig än.

De senaste fyra åren har fridemokraterna, FDP, varit Merkels koalitionspartner. Efter att ha fått 15 procent av rösterna 2009 blev partiet i det närmaste utraderat i september. Man lyckades inte ens passera femprocentsspärren och åkte ur förbundsdagen.

Att regera ihop med Merkel verkar vara ett säkert sätt att ”döda” det egna partiet. Därav den mindre smickrande titeln svarta änkan.

För att gardera sig vidtog partiledningen i SPD den här gången vidtagit försiktighetsåtgärden att låta partiets 450 000 partimedlemmarna rösta. Går det åt helsike igen är det ett kollektivt ansvar, inte bara partiledningens.
För Europa är det skönt att ovissheten om hur kontinentens ekonomiska stormakt ska styras snart är undanröjd. Mycket av arbetet med eurokrisen har gått på sparlåga sedan valet.

Nu vet Europa vad som gäller. Och det är mer av samma beska medicin.
Tyskland är inte heller berett att ta på sig en större roll för att agera ekonomiskt lokomotiv åt övriga EU. Merkel tänker inte göra några satsningar som inte är finansierade. Inga nya lån. Istället ska Tyskland börja betala tillbaka på sin statsskuld.

Regeringen må bli ny men ordning och reda är fortsatt det tyska budskapet till omvärlden.