DAVOS. Varje år på toppmötet World Economic Forum är det några personer som hamnar i rampljuset.

I år är det Japans premiärminister Shinzo Abe som alla vill lyssna till.
Han är mannen som inte får misslyckas.

Journalister följer Abes minsta steg här i Davos. Han har ständigt ljuset från tv-lampor i ansiktet. Många deltagare vill skaka hand med honom och få en bild tillsammans på mobilen.

Abe är riktigt het i den kylslagna alporten.

Efter att under 20 år har levt med deflation, sjunkande priser, och den krympande ekonomiska tillväxt det innebär inledde Abe förra året en total renovering av Japans ekonomi.

Målet är att få höjda priser och löner för att därigenom stimulera tillväxten. Fram till nu har japanerna sparat sina pengar i madrassen (eftersom räntan är noll på banken) och låtit bli att konsumera. Övertygade om att det blir ännu billigare att handla längre fram.

Flera japanska premiärministrar har före Abe försökt att bryta den negativa spiralen men misslyckats. Delvis för att de inte varit beredda att ta till så drastiska åtgärder som Abe nu gjort. Han har fått ge namnet till en ny form av ekonomi, Abenomics.

Det är ett djärvt försök att vända den japanska skutan. Ett som följs väldigt noga även i Västeuropa och USA. Två kontinenter där oron på allvar stiger för att drabbas av ett ”japanskt scenario” av sjunkande priser och kroniskt låg tillväxt.

För bara några veckor sedan var Paul Krugman, nobelpristagare i ekonomi, i Stockholm och varnade för att Sverige riskerade att hamna i Japans situation om inte riksbanken sänkte rätan ytterligare för att få upp inflationen.

Många europeiska ledare sätter nu sitt hopp till Abe, att han ska visa vägen ur den japanska krisen i den händelse vi själva är på väg dit.

Själv ger Abe sig höga betyg när han håller tal på stora scenen inför en fullsatt kongresshall.

– För första gången på 20 år är löner och priser på väg att öka. Tillväxten ökar dramatiskt från minus till plus. Japan är på rätt väg. Jag bröt mot en rad tankar på vissa reformer som alla i Japan sa var omöjliga. Nu har jag visat att det går.

Han syftar bland annat på privatisering av elmarknaden och äldrevården.
Abe håller sitt tal på engelska men med kraftig brytning. När han blir utfrågad och måste svara spontant går han över till japanska.

– Hela landets psyke har ändrats. Känslan är att Japan går mot en ny gryning.

Abenomics grundpelar är ”de tre pilarna”. En aggressiv penningpolitik, en flexibel ekonomisk politik och strukturreformer för att stärka Japans konkurrenskraft.

Han beskriver sig själv som en slagborr som försöker ta sig igenom den hårda stenen av särintressen.

– Ingen är immun mot min borr, säger han och möts av skratt i publiken.

Abe uppfyller inte precis den stereotypa bilden av den försiktige och ödmjuke japanske ledaren. Istället osar det av energi och självsäkerhet om honom. Även om inte alla är lika övertygade om att hans medicin till slut visar sig vara den rätta.

Så lämnar han plötsligt Abe Abenomics och börjar prata om relationerna med grannländerna. Om vikten av att freden bevaras och lagar följs.

– Vi måste hålla tillbaka den militära expansionen i Asien. Alla länder borde göra sin försvarsbudgetar transparenta.

Han nämner aldrig Kina vid namn men det står klart för alla vilket land han främst syftar på.

– Japan har svurit en ed att aldrig mer starta ett krig. Jag lovar att fullfölja den eden.

Orden låter dramatiska med tanke på det senaste årets bråk mellan Kina och Japan om ett antal obebodda öar i Kinesiska sjön som slutat i utsända stridsflyg och krigsfartyg. Fortsätter vapenskramlet är det förmodligen bara en tidsfråga innan det kommer till en fysisk konfrontation.

Inför en sluten grupp journalister ger Abe en bild som är ännu mer dramatiskt. Han beskriver ett läge där Kina och japan befinner sig nära krig. Han jämför med Storbritannien och Tyskland inför första världskriget.

Hoppet står till att både Kina och Japan är mer intresserad av ekonomisk utveckling och välstånd än krig.