När jag ser de hemska bilderna på masslakten av människor i Sydsudan inställer sig omedelbart en fråga.

Är det ett nytt Rwanda vi ser under uppsegling?

Ett makabert sammanträffande att det i vår är precis 20 år sedan folkmordet i Rwanda då uppemot en miljon människor dödades i en medveten slakt på etnisk grund. Majoritetsgruppen hutus försökte döda så många tutsis de kom åt.

På nyhetsbilderna från 1994 låg blodiga lik i drivor i dikesrenar och staplade på varandra i kyrkor. Nu rullar bilder kusligt lika dessa in från Sydsudan.

Istället för i kyrkor var avrättningsplatsen i Sydsudan en moské och dess omgivningar. Avrättningarna sägs ha föregåtts av att hatbudskap skickades ut via en radiostation som uppmanade människor att mörda och våldta.
Det var precis så mordorgien startade i Rwanda.

Stora skillnader finns också.

Än så länge är dödandet lyckligtvis inte lika omfattande som i Rwanda men tyvärr ser en eskalering ut att vara på gång. Dödandet sker på båda sidor. Hittills har det inte gått att fastställa vem som ligger bakom den senaste massakern. De båda siodorna anklagar varandra.

Konflikten i Sydsudan bröt ut på allvar i december förra året. Den utlöstes när presidenten Salva Kiir från dinkafolket anklagade sin vicepresident från nuerfolket, Riek Machar, för att planera ett kuppförsök. I grunden en maktkamp mellan två män.

Det utvecklades till en etnisk konflikt först när båda spelat ut det etniska kortet för att mobilisera sina anhängare.
När locket väl lyfts av är risken stor att våldsspiralen fortsätter där hämnd följs av mothämnd.

Precis som i Rwanda står omvärlden handfallen och tittar på. Man riktar uppmaningar till båda sidor att våldet måste upphöra men gör väldigt lite konkret för att få stopp på det.

Hjälplösheten finns där trots alla försäkringar för 20 år sedan att aldrig låta massmorden upprepa sig.

FN och en rad hjälporganisationer är på plats i Sydsudan men konflikten har fått en sådan omfattning att hjälpen inte förmår hålla jämna steg med den humanitära katastrof som håller på att utveckla sig.

En miljon av landets befolkning på knappa runt tio miljoner befinner sig på flykt.

Sydsudan var lite av FN:s baby när landet bildades 2011. Man satsade hårt på att världens yngsta nation skulle lyckas. I början såg det relativt bra ut men rätt snart började konflikter mellan Sudan och Sydsudan mestadels relaterade till Sydsudans olja.

Det vi ser nu är inledningsfasen till ett inbördeskrig där oljan också spelar en stor roll. Den som har kontroll över oljetillgångarna är också den som har tillgång till landets kassakista.

I övrigt är landet extremt underutvecklat och med en minimum av infrastruktur. De flesta människor livnär sig på jordbruk och boskapsskötsel. Med en så stor del av landets befolkning på flykt står svälten inför dörren.

Sydsudan är ett av världens fattigaste länder. De senaste 30 åren – medan man fortfarande var en del av Sudan – har präglats av krig, svält och umbäranden. Inbördeskriget och den etniska rensningen visar hur svårt det är att bryta våldsspiralen.