Man kan läsa statistiken över världen försvarsutgifter som en uppslagsbok över vilka som vill upp i världen och vilka som är på dekis.

För första gången på över tio år spenderar Ryssland mer räknat i relation till BNP än USA.

Fredsforskningsinstitutet Sipris redogörelse för världens militärutgifter under 2013 kommer med perfekt tajming som en indirekt kommentar till bland annat Ukrainakrisen.

Ryssland fortsätter sin kraftiga upprustning som inleddes efter att Vladimir Putin tagit makten 1999 men accelererade på allvar först efter kriget i Georgien 2008 som visade att Ryssland trots sin överlägsenhet hade problem med både manskap och materiel.

Rysslands officiella plan är att spendera närmare 5 000 miljarder kronor på att modernisera sina vapen och vapenindustrin mellan 2011 och 2020.

Förra året spenderade man 4,1 procent av sin bruttonationalprodukt, BNP, på försvaret. Därmed gick man om USA som under samma tidpunkt la 3,8 procent. Ett trendbrott. Det är första gången på 2000-talet som Ryssland går om USA enligt detta sätt att räkna. Totalt är USA dock överlägset störst med 4 480 miljarder kronor.

Detta trots att de amerikanska försvarsutgifterna för första gången på länge minskar.

Sipri påpekar att minskningen i första hand beror på att USA 2011 avslutade kriget i Irak och nu är på väg att dra hem trupper från Afghanistan. Men bakom minskningen ligger också president Barack Obama som vill satsa mer på diplomati och mindre på ren militär styrka. En inställning som ihop med bristen på klara militära segrar de senaste tio åren bidragit till uppfattningen att USA:s ställning som supermakt försvagats.

Världens stora länder är som rovdjur. Så fort ett land visar svaghet så försöker något annat flytta fram sina positioner.

Putin har skickligt utnyttjat Obamas ovilja att kasta in USA i nya militära äventyr vare sig det handlar om Syrien eller Ukraina.

Kina är ett annat land som tuppkammen växer på alltmer. Spänningen i Fjärran Östern har ökat markant de senaste åren när Kina försökt hävda sin överhöghet över stora områden i Kinesiska sjön där man misstänker att det på havsbotten finns stora fyndigheter av gas och olja.

Kina ökade sina militärutgifter med nästan åtta procent förra året och är överlägsen tvåa i världen.
Mer förvånande är kanske Saudiarabiens kraftiga ökning med 14 procent förra året till en fjärdeplats totalt efter USA, Kina och Ryssland.

Den saudiska kungafamiljen har precis som alla andra noterat de regimförändringar som den arabiska vårens folkuppror tvingat fram. Man vill försäkra sig om att inte själva bli ett av offren. Saudiarabien har också ambitionen att vara en regional stormakt som kan matcha Iran.

Sipri pekar på den generella trenden att Europa minskar sina försvarsutgifter medan Kina, Ryssland och många länder i Mellanöstern ökar sina. En trend som kan få ett abrupt slut på grund av Ukrainakrisen. I en rad europeiska huvudstäder höjs nu röster för att försvaret måste få mer pengar för att möt vad man ser som ett växande ryskt hot.

I stort sett alla svenska partier har bedyrat att de nu vill satsa mer på försvaret.

Återupplivandet av öst-väst konflikten kan bidra till allmän rustningsspiral.

Ändå är det främsta ryska hotet mot Europa inte av rent militär art. Tyskland, Bulgarien, Rumänien, Polen, Tjeckien och länderna i Baltikum är alla mer eller mindre beroende av rysk naturgas för sin energiförsörjning. Ukrainakrisen har visat hur viktigt det är för europeisk säkerhetspolitik att EU-länderna blir mer självförsörjande på energi.

Ett tips är att Tyskland i likhet med Japan funderar en gång till innan de stänger alla sina kärnkraftverk.
Vill man se positivt på saken är den nuvarande situationen ett utmärkt tillfälle att utöka användandet av vind, sol och andra förnybara energikällor och därmed bidra till lösningen av klimatfrågan.