President Obama motsatte sig ”skitkriget” från början.

Nu vill han minska omfattningen av USA fiasko. Dämpa skadeverkningarna.

Utan att skicka in sina bombplan.

En vecka har gått sedan Iraks regering för första gången vädjade till USA om att bomba de militanta islamisterna i Isis som på kort tid intagit stora delar av norra Irak.

Nu vädjar irakierna igen.

Under den tiden har USA militärt inte gjort någonting. Om man bortser från de 275 soldater som skickats till Bagdad för att skydda amerikanska ambassaden.

Skälet är inte att resurser saknas. Minst sex amerikanska krigsfartyg, varav några utrustade med bombflyg och GPS-styrda robotar, ligger i Persiska Viken.

Obama ovilja att agera beror delvis på hans sedvanligt försiktiga attityd delvis på att han avskyr att behöva försöka reda upp ett krig som han redan som ung senator kallade ”ett dumt krig, ett skitkrig”.

Irakkriget har tillsammans med det militära äventyret i Afghanistan bidragit till att allvarlig skada bilden av vad USA kan åstadkomma som supermakt. Ingen av insatserna har varit någon succé, för att uttrycka det milt.

När USA ingrep var Irak ett fungerande samhälle om än styrt av en brutal tyrann. Efter dryga tio år av amerikansk inblandning är landet på väg att falla sönder. El, vatten, sjukvård och andra grundläggande mänskliga behov fungerar uselt.

Obama ville inte ha med kriget att göra men nu har röran som USA bidragit att ställa till med hamnat på hans bord. Trycket är hårt på honom att ingripa militärt, åtminstone genom att bomba Isis, Islamiska staten i Irak och Syrien, ställningar.

Hittills har Obama hållit emot. Istället försöker han villkora den amerikanska hjälpen genom att i sin tur pressa Iraks alltmer auktoritära ledare Nuri al-Maliki att dela makten med sunnimuslimer och kurder istället för att låta hans egen majoritet av shiamuslimer bestämma nästan allt.

Obama vet att amerikanska bombningar inte kan åstadkomma något annat än en tillfällig hjälp. Dessutom är han orolig för följdverkningar av ännu mer militärt våld från USA. Isis är inte ensamma på slagfältet. De har lierat sig med flera sunnimiliser som kämpar mot centralregeringen utan att de som Isis vill ha en islamistisk stat. Grupper som USA av och till gett sitt stöd.

Bomberna ser inte skillnad på vem som är vem.

Stridande trupper vill han absolut inte skicka.

Irakinvasionen var det som skapade mycket av de antiamerikanska stämningarna i många muslimska länder som Obama jobbat så hårt för att förändra.

Obamas dilemma är att om han inte gör någonting så kan en stat grundad på militant islamism bli verklighet i en del av Syrien och Irak. En stat som kan bli en fristad för terrorister och på sikt ett hot mot USA och övriga västvärlden. Vad har då 4 500 amerikanska soldater offrat sina liv för?

Den utvecklingen vill Obama sätta stopp för men helst utan att på nytt dra in USA direkt i ett krig som han avslutade för drygt två år sedan. Därav beslutsvåndan.

Obama har ytterligare en faktor att ta hänsyn till.

I slutet av året ska USA och Nato dra tillbaka sina trupper från Afghanistan, ett annat av de krig George W Bush startade efter terrordåden 9/11 och som Obama nu försöker avsluta. Risken är dock uppenbar att utvecklingen i Afghanistan kommer att uppvisa samma mönster som i Irak. Den USA-tränade armén är om möjligt ännu sämre än den i Irak.

Och talibanerna, en annan extrem islamistisk rörelse ligger i startblocken och väntar.