Tunisien är det enda riktigt hoppfulla exemplet på att arabiska våren demokratiserade en nation.

Men landet är samtidigt den största exportören av jihadister till Syrien.

Det är i ljuset av denna dubbla roll som terrordådet i Tunis ska ses.

På ytan var det utländska turister som var målet. Förmodligen ville de skyldiga skrämma andra turister från att resa till Tunisien och därmed minska denna viktiga inkomstkälla för den tunisiska staten.

I förlängningen att försök att undergräva den färska demokratin i landet.

Det var den tunisiske grönsakshandlaren Muhammed Bouazzizi som genom att i protest bränna sig till döds blev startskottet för den folkliga revolution som drog igång i början av 2011.
Revolten spred sig som en präriebrand över Nordafrika och arabvärlden. Men så här dryga fyra år senare tvingas man konstatera att den arabiska våren förbytts till något som mer liknar sibirisk vinter.

Utom i just Tunisien.

Landet gick till ett enligt observatörer oklanderligt val under förra året. Den sittande folkvalda regeringen erkände sig besegrad och avgick frivilligt under lugna former för att lämna över till en ny. Fredliga maktskiften baserat på folkviljan är ett av demokratins fundamenta.

Inte i något annat land där den arabiska våren fick fäste har detta skett. Egypten har åter förvandlats till en militärdiktatur. Syrien befinner sig i ett blodigt inbördeskrig. I Jemen kan man inte ens stava till demokrati.

Tunisiens granne Libyen är förmodligen det värsta exemplet. Där har störtandet av Gaddafis diktatur fött fram två konkurrerande regeringar och ett otal milisgrupper som stiftar sina egna lagar med vapenmakt.

Fullt kaos råder och i dess spår har Islamiska staten, IS, etablerat en allt starkare närvaro. Med tanke på de porösa gränserna mellan länderna kan kaoset i Libyen mycket väl spilla över i Tunisien.

Ännu vet vi väldigt lite om de gärningsmän som dödade 19 människor varav alla utom två var utländska turister, på Bardomuseet i Tunis. Mycket talar för att det handlar om islamistisk terror.

Om det visar sig stämma kan gärningsmännen ha kopplingar till Libyen. Ännu troligare handlar det om tunisiska islamister.

För trots att Tunisien lyckats förvandla sig från diktatur till bräcklig demokrati så är militant islamism ett stort problem i landet. Det är väldigt gott om arga unga män som låter sig lockas av IS budskap.

Inga riktigt säkra siffror existerar men baserat på regimens egna tal och organisationers uppskattningar så har omkring 4 000 tunisier rest till Syrien och Irak för att slåss för islamistiska grupperingar.

Regeringen försök stoppa resorna men precis som i många länder i Europa är det väldigt svårt eftersom de flesta inte uppger de verkliga syftet med sin resa.

Precis som i övriga regionen har arabiska våren lett till ett uppsving för radikala islamister som blev undertryckta av diktaturerna. Så samtidigt som många tunisier slagits för demokrati har det funnits en motkraft där många islamister verkat för att religionen ska vara rättesnöre i politiken och samhället.

En del av dem har sugits upp av det milt islamistiska partiet Ennada medan andra anslutit sig till mer extrema grupperingar.

Varför just Tunisien producerar så många jihadister är svårt att svara på. En bidragande orsak kan vara arbetslösheten på 40 procent. Många högutbildade unga akademiker hittar inga jobb.
Terroristernas mål är att destabilisera demokratin. Men än så länge finns inte mycket som tyder på att de lyckas.

Islamister har redan genomfört två politiska mord i Tunisien de senaste åren utan att demokratin vikit ner sig.