Greklands krav på krigsskadestånd från Tyskland är ett sätt att pressa fram mildare lånevillkor från EU.

Det är ett farligt spel Grekland spelar. Det är inte Tysklands fel att grekerna levt över sina tillgångar.

Greklands riksrevisionsverk har räknat ut att Tyskland är skyldigt grekland dryga 2500 miljarder kronor för förstörd infrastruktur med mera under andra världskriget. Exakt hur man kommit fram till denna siffra framgår inte.

Det är inte summan som är intressant utan kravet i sig och tajmingen. Grekland skuld är på cirka 3200  miljarder kronor. Med andra ord bara ”obetydligt” större än kravet på Tyskland.

Nye premiärministern Alexis Tsipras befinner sig i en desperat situation och vill vända på den traditionella skuldbilden. Istället för att Grekland är skyldigt EU mångmiljardbelopp så vill Tsipras kasta över en del av ansvaret på Tyskland.

Rent formellt är det svårt. Tyskland hävdar att man redan betalat krigsskadestånd till Grekland och allt blev reglerat och klart 1990 i och med Tysklands återförening.

Jag tror knappast att Grekland hoppas på några pengar.

Vad Tsipras vill uppnå är att få EU att gå med på några av Greklands krav om lättnader i åtstramningspolitiken. Detta är ytterligare ett sätt att försöka pressa Angela Merkel som i praktiken är den som bestämmer EU:s linje.

I valet i januari utfärdade Tsipras diverse vallöften om att återanställa offentliganställda. Om att höja pensioner och statliga löner. Löften som han än så länge tvingats backa ifrån vilket i längden gör det svårt för honom att sitta kvar.

Tsipras påstod att han kunde tämja Europa men än så länge har det visat sig vara bara prat och väldigt lite handling.

EU:s inställning mot den vänsterledda regeringen i Aten har varit stenhård. Inga eftergifter när det gäller kraven på ekonomiska reformer och villkoren för att Grekland ska få nya lån.
Budskapet är; gör vad ni lovat annars blir det inga mer pengar.

Därför är det ingen slump att Tsipras i dag besöker Rysslands president Putin. Besöket är ett sätt för Grekland att visa EU att om inte de ställer upp med pengar så är Aten villigt att vända sig till andra.

För Putin är det en framgång bara ett en EU-ledare är beredd att resa till Moskva. Kan han sedan få Tsipras att vattna ur sanktionerna mot Ryssland så är det ren bingo. Det räcker med att ett EU-land säger nej så faller sanktionerna. Tsipras visade redan i vintras att han är emot sanktioner.

Jag har svårt att tro att det grekiska utspelet om krigsskadestånd ska resultera i ett givmildare EU. Detsamma gäller det indirekta hotet som Tsipras besök i Moskva innebär.

Risken är snarare att det ytterligare retar upp både tyskarna och övriga kreditgivare som tycker att Grekland bara ägnar sig åt förhalningstaktik.

På torsdag är det än en gång skarpt läge. Då ska Grekland betala tillbaka ett lån till IMF, Internationella valutafonden på drygt fyra miljarder kronor. Något finansministern garanterat.
Däremot väntar EU fortfarande på en trovärdig lista med åtgärder på hur regeringen i Aten ska få mer skatteintäkter, privatisera fler statliga verksamheter och andra ekonomiska reformer. Grekland har flera gånger lämnat listor som EU avfärdat som undermåliga.

Tsipras och hans regering verkar bedriva ett spel för hemmaopinionen där man försöker få det att se ut som man är tuff mot EU. I verkligheten har Grekland väldigt lite muskler att sätta bakom sina krav. I praktiken är man helt beroende av nödlånen från EU. Utan dessa och de kontanter som EU varannan vecka skickar till grekiska banker för att pengarna inte ska ta slut i landets bankomater, så skulle Grekland rätt snabbt tvingas i statsbankrutt. En sådan leder troligen till att landets tvingas lämna euro-samarbetet.

I motsats till andra skuldtyngda länder i Europa så verkar Grekland ha oerhört svårt att acceptera att de under lång tid levt över sina tillgångar och att de nu måste betala räkningen. Skyldiga till det prekära läget är i första hand grekerna själva.