EU vill genomföra militärliknande operationer för att slå sönder människosmugglarnas nätverk i Libyen.

Är Europa på väg mot den ”australiensiska lösningen” för att stoppa flyktingströmmen över Medelhavet?

Brittiska dagstidningen The Guardian har fått tag på ett 19-sidigt strategidokument från EU-kommissionen om hur smugglarnas verksamhet ska bekämpas. Av det som tidningen redovisar framgår att ledningen i Bryssel rent fysiskt vill slå sönder smuggelverksamheten.

Det handlar om rent militära operationer där även landstigning i Libyen kan komma ifråga. Att förstöra smugglarnas båtar är bara en del av insatsen.

Dokumentet varnar för att även flyktingar kan dödas i operationerna, så kallad collateral damage.

Åtgärderna är så långtgående att internationell rätt kräver att FN:s säkerhetsråd först godkänner dem. Något som är långtifrån självklart eftersom Ryssland knappast har några skäl att samarbeta med Västeuropa så länge de är utsatta för sanktioner på grund av kriget i östra Ukraina och annekteringen av Krim. I så fall vill Ryssland ha något i utbyte.

Frågetecken kan med andra ord sättas för om de närmast invasionsliknande planerna för Libyen verkligen kan sättas i verket.

Strategidokumentet verkar lägga större fokus på att stoppa smugglarna än att ta hand om flyktingarna. Det finns också skrivningar om att större kraft bör lägga på att skicka tillbaka flyktingar som får avslag på sina asylansökningar. Två av tre som får avslag i dag stannar ändå.

För att göra förslaget lite mer aptitligt ur humanitär synpunkt så vill EU-kommissionen också tvinga medlemsländerna att tillsammans ta emot 20 000 flyktingar enligt ett kvotsystem som bygger på hur många flyktingar respektive land redan tagit emot, storleken och ekonomin. För Sverige skulle det innebär att andra länder blir tvungna att ta en del av de flyktingar som i dag kommer hit.

Men eftersom en rad länder, Storbritannien och nästan alla från det forna Östeuropa, motsätter sig tvånget så blir det svårt att få ihop en nödvändig majoritet för förslaget.

Slutresultatet kan mycket väl bli att fokus istället hamnar på att stoppa flykten till Europa och på så vis förhindra att tusentals människor drunknar i Medelhavet. I så fall hamnar Europa väldigt nära den taktik som Australien valt.

Den australiensiska militären stoppa flyktingbåtarna ute till havs och skickar tillbaks dem till ursprungslandet. Om inte det kan fastställas förs flyktingarna till uppsamlingsläger på Papau och Nya Guinea där deras ansökningar prövas. Men inte ens de båtflyktingar som får asyl tillåts bosätta sig i Australien. Allt för att inte uppmuntra till de riskfyllda resorna.

När inga av dem som betalat tusentals kronor för att nå välståndet i Australien kommer fram blir det inte längre intressant för flyktingarna att ta sig den här vägen. Hittills verkar Australiens antagande stämma. Trafiken har nästan upphört helt och få flyktingar drunknar längre i havet. Ingen vet å andra sidan vad som händer med dem som verkligen är i behov av skydd.

Hittills har de flesta europeiska regeringar inklusive FN fördömt Australiens taktik som inhuman. Men inför den gigantiska flyktingström som bara fortsätter så verkar fokus svänga från räddning till att stoppa flyktingarna. Vilket i och för sig också kan ses som en slags räddning. Kommer det inga båtar är det ingen som kan drunkna.

Men frågan är densamma här. Vad händer med dem så har legitima asylskäl.

Istället vill en del EU-länder inleda operationer i afrikanska Niger där flyktingarna ska övertalas om att återvända hem. En variant av Australiens system på Papau & Nya Guinea.

Den förhållandevis lilla grupp på 20 000 som Europa ska ta emot är bara en bråkdel av den kanske halva miljon människor per år som via Medelhavet försöker ta sig till vad de hoppas är ett bättre och friare liv.

Italien uppskattar att det just nu finns minst 200 000 flyktingar bara i Libyen som tänker korsa Medelhavet de närmaste månaderna.

Hur många av dem kommer att dö på vägen över?