I Sverige tror många att vi är riktmärke för andra länder fast det i själva verket är precis tvärtom.

Numera tillhör vi undantaget även i Norden.

I går utlyste den socialdemokratiske danska statsministern nyval till den 18 juni. En av de stora valfrågorna blir enligt nyhetsbyrån TT invandringspolitiken. Men medan vi i Sverige talar om hur vi ska kunna ordna jobb och bostäder åt alla flyktingar som kommer hit så tävlar partierna i Danmark om att vara det parti som vill begränsa invandringen mest.

I Danmark som tar emot strax över 10 000 flyktingar per år anser man att gränsen är nådd. Man kan inte ta emot så många fler. Ett resultat av invandrarfientliga Dansk Folkepartis starka ställning i dansk politik under många år.

Uppfattningen är densamma i Finland som förra året tog emot strax över 3 000 asylsökande.

I Sverige som förra året tog emot drygt 80 000 vill politikerna inte ens diskutera antalet som kommer.

Danmark går till val och Finland har precis fått en ny regering. Ministrarna presenterades i går.

Landets nye utrikesminister heter Timo Soini och är partiledare för det populistiska och EU-skeptiska partiet Sannfinländarna som inte heller vill att Finland ska ta emot några flyktingar.

Det är lite som om Sverigedemokraternas Jimmy Åkesson skulle bli Sveriges utrikesminister.
Finland har redan stenhårda regler för invandrares möjligheter att återförenas med sina familjer i Finland. Regler som Soini vill skärpa ytterligare. Finland kan på sin höjd tänka sig att behålla den kvot på 750 flyktingar per år som man haft.

Medan Sverige applåderar EU-kommissionens förslag om att tvinga alla medlemsländer att dela på flyktingbördan så säger Finland definitivt nej.

Med Soini vid rodret får vi förmodligen se ett Finland som driver en ännu mer EU-kritisk linje. Sannfinländarna vill ta tillbaka beslutsfattandet i en rad frågor från EU. Bland annat vill Soini att Finland själv ska besluta om sanktioner mot Ryssland. Inte EU.

I Norge styr en högerregering med hjälp av det invandrarfientliga Fremskrittspartiet. Det är som om SD skulle sitta med i en svensk regeringen. Otänkbart i dagens politiska klimat där ingen av de andra vill ens ta i SD med tång.

Det är inte länge sedan som vi i Norden såg oss som en nära sammansvetsad enhet. Vi stod för tolerans, mänsklighet och modernitet i en värld där dessa värderingar var en bristvara. Långt före Schengenavtalet rådde passfrihet mellan de nordiska länderna. Det nordiska samarbetet hade en framträdande roll på en rad områden.

Nu verkar det som alltmer av det gemensamma kittet spricker och vittrar sönder. Hur ska Margot Wallström kunna få till något fruktbart samarbete med Sannfinländarnas Soini?

Sett i ett vidare perspektiv är det inte Danmark, Finland och Norge som är avvikande. Sverige är ihop med Tyskland exempelvis ett av få länder i Europa som försvarar människors rätt att söka skydd undan krig och förföljelse.

Men frågan är hur länge. Mitt intryck är att Sverige på sikt är på väg i samma riktning som de övriga nordiska länderna snarare än tvärtom.

Sverige följer motvilligt efter snarare än att leda.