Det intressanta med den gångna helgen val i Spanien är inte att de två stora partierna förlorade 13 procent jämför med förra regionvalet.

Det avgörande blir om uppstickarpartierna lyckas nå ännu längre i parlamentsvalen i november eller om gårdagens val bara var en missnöjesyttring.

I förväg beskrevs de spanska regionvalen som att de skulle bli det nya partiet Podemos stora genombrott. Men något jordskred blev det aldrig även om det ser ut som att uppstickarpartier får vara med och styra både Madrid och Barcelona.

Trots att de två partierna som traditionellt dominerat spansk politik, socialistpartiet och de konservativa, förlorade många väljare så var det många opinionsmätningar som visade att de skulle förlora ännu fler.
Podemos ledare Pablo Eglesias var snabb med att förklara det traditionella tvåpartisystemets död. Men även han insåg att verkligheten ännu inte har nått dit.

– Vi hade önskat att nedgången för de traditionella partierna gått ännu snabbare, säger han enligt nyhetsbyrån AP.

Normalt är lokal- och regionalval en bra värdemätare även på den allmänna stämningen i ett land. Inte sällan använder väljarna dessa val för att markera sitt missnöje med de etablerade politikerna på nationell nivå.

Ser man regionvalen i Spanien genom dess glasögon så var de traditionella partiernas tapp stort men inte katastrofalt. Socialisterna och de konservativa är fortfarande de två största partierna med sina 25 respektive 27 procent av rösterna.

Podemos är inte mer än ett år gammalt som politiskt parti. Det grundades i efterdyningarna av skuldkrisen som drabbade Spanien mycket hårt. Partiet är ett populistiskt vänsterparti inte helt olikt Greklands Syriza.

När jag bevakade valet i Grekland i början av året så var Podemosledaren Pablo Eglesias hedergäst när Syrizaledaren Alexis Tsipras höll valrörelsens finaltal. De två uppträdde på scen tillsammans med armarna i luften i en segergest.

Iglesias hade till och med lärt sig några fraser på grekiska som han drog från scenen.

I och med Syrizas seger i valet framstod dessa båda partier som något av Europas framtid, åtminstone Sydeuropas.

Här var två partier som båda motsatte sig åtstramningspolitiken som respektive länder påtvingats av Europeiska centralbanken, IMF och övriga EU-länder.

Men segervrålet fastnade snart i halsen på Syriza. Talet om att de skulle se till att Grekland fick bättre villkor för sina lån utan att behöva strama åt visade sig vara just bara prat. Övriga EU sparkade bakut och vill inte ge grekerna några eftergifter. Nu står Grekland inför en statsbankrutt.

Kanske har Syrizas misslyckande påverkat även spanska väljare. Även om Podemos fått starkt stöd runtom i Spanien ser de just nu inte ut som en regeringsparti. Ska de nå dit i parlamentsvalen i november krävs att de lyckas övertyga väljarna på ett effektivare sätt.

Podemos har dessutom fått konkurrens om missnöjesväljarna av mittenpartiet Ciudadanos som också gick kraftigt framåt.

Avgörande för om de två partierna kan spela någon avgörande roll efter valen i höst blir förmodligen om den senaste tidens uppgång i den spanska ekonomin håller i sig. Spaniens tillväxt är bland de snabbaste i Europa. Något som gynnar de traditionella partierna förutsatt att även den höga arbetslösheten på nästan 25 procent börjar ticka neråt på allvar.