Finns det något som kan få känslan av annalkande undergång att kännas mer påtaglig än några rejäla börsras över hela världen?

Vi vet att de kommer med jämna mellanrum men ändå griper skräcken tag när vi ser våra sparpengar försvinna från kontot.

Tillståndet i världsekonomin handlar om antalet sålda nya bilar, om oljekonsumtion och andra råvaror. Om hårda ekonomiska fakta.

Men det handlar också väldigt mycket om psykologi.

När majoriteten känner att det rullar på och tror på framtiden så stiger börserna och vi blir alla rikare på pappret. Jag skriver alla för numera ligger en hel del av våra pensionspengar i aktier och aktiefonder.
Sedan händer något och plötsligt rinner framtidstron av oss som vatten från en gås.

De röda siffrorna blinkar mot oss från tv-apparater och dataskärmar. Fem procent ner. Åtta procent ner. Paniken griper tag. Känslan sprider sig att hela världsekonomin är som ett korthus som kan rasa ihop när som helst

Lika plötsligt upphör det.

I dag är det rejält uppåt på Europabörserna trots att Shanghaibörsen fortsätter rasa. De ekonomiska experterna försöker febrilt hitta förklaringar på den snabba stämningsförändringen. Alla undrar om det här innebär att oron är över för den här gången. Var det bara en kort Kinasmitta som aldrig utvecklades till en rejäl förkylning? Eller fortsätter raset imorgon?

Ingen kan svara på den frågan. Man kan gissa och analysera men ingen vet säkert förrän i efterhand. För det är långtifrån alltid det finns några tydliga ekonomiska samband i botten som kan förklara svängningarna.

Exempelvis rasade Shanghaibörsen med 7,5 procent i mitten av januari i år utan att det blev några dramatiska effekter på världens övriga börser.

Vi översköljs dagligen med mängder av ekonomiska fakta från länder och företag. Ofta är de väldigt motsägelsefulla. Det handlar om att sortera en stor mängd information och tolka den. Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Ekonomer gör ständigt olika tolkningar. Det är inte lätt för den enskilde småspararen att veta vem som har rätt.
Kinas devalveringar den senaste tiden bidrog till de senaste dagarnas osäkerhet. Men det faktum att världens börser under lång tid gått upp rätt kraftigt kan ha haft lika stor inverkan. Särskilt som detta inträffat samtidigt som det ekonomiska läget i många delar av världen varit allt annat än lysande med dålig tillväxt och hög arbetslöshet. Börsen har speglat tro och förhoppningar på framtida vinster.

Någon gång ska det ju gå ner och alla vill försöka pricka den absoluta toppen för att tjäna maximalt med pengar och förlora minimalt.

När tillräckligt många samtidigt bestämmer sig för att toppen är nådd eller botten så blir det kraftiga kursrörelser. Ju kraftigare de blir desto fler hänger på. Vilket spär på minus eller plus.

Fakta betyder en hel del men samtidigt är det skrämmande hur avgörande psykologin är. Mitt i paniken är det lätt att glömma att Shanghaibörsen sedan förra sommaren gått upp med över hundra procent. Trots de senaste dagarnas ras står den fortfarande på en stort plus jämfört med för ett år sedan.

Stockholmsbörsen har sedan kraschen 2008 och till senaste årsskiftet gått upp med 188 procent. Bara de tre senaste åren har den stigit med 60 procent. Så även om hela årets uppgång raderats ut ser det ändå ganska ok ut.

Det som kan kännas som världens undergång visar sig nästan aldrig vara det. Snart vänder det och värdet på fondkontot fylls få. Så länge vi inte helt tappar tron på framtiden.

Den är den gången vi alla verkligen fruktar.

 

Utvecklingen på Stockholmsbörsen 1992-2014: