Nordkoreas besked att starta sin kärnanläggning igen är oroande men inte oväntat.

Det han förebåda ett missiltest eller en ny underjordisk provsprängning inom de närmaste veckorna.

Diktatorn Kim Jong-un försöker få ut maximalt av de vapen han har.

Han leder en korrupt regim som håller sitt folk i påtvingad fattigdom för att själv kunna hålla sig kvar vid makten. Den paranoida regimen ser ständiga hot både inifrån och utifrån och svarar med de enda vapen man har att tillgå. Mer våld och förtryck.

Den 10 oktober är det 70 år sedan Nordkoreas kommunistparti bildades. En dag som kommer att firas med pompa och ståt i Pyongyang. Och kanske en och annan spektakulär smäll också.

Det faktum att Nordkorea häromdagen meddelade att man återupptagit produktionen av plutonium med inriktningen att skaffa fler och bättre kärnvapen kan tyda på att man tänker genomföra sin fjärde underjordiska provsprängning lagom till jubileet eller att man tänker provskjuta någon av sina långdistansmissiler.

Båda två saker som skapar oro och rädsla både i grannländerna Japan och Sydkorea men också i USA.

Som vanligt är det två steg fram och ett tillbaka i omvärldens relationer med Nordkorea. Nyligen blev det klart att återföreningen av familjer som splittrades när Korea delades 1953 ska återupptas i oktober. Det är som om Pyongyang känner att man genast måste visa musklerna för att ingen ska tolka eftergifter eller vänliga gester som svaghet.

Kärnanläggningen i Yongbyon stängdes 2007 som del av en uppgörelse om ekonomisk hjälp i utbyte mot att Nordkorea frös sitt kärnvapenprogram. Redan för två år sedan hotade Pyongyang med att åter starta anläggningen.

Hittills har Nordkoreas provsprängningar inte varit någon jättesuccé om man får tro det allmänna omdömet hos västerländska experter. Det är tveksamt om Nordkorea kan producera ett kärnvapen med full effekt.
Men för varje provsprängning kommer man närmare.

Vad omvärlden framförallt oroar sig för är att Nordkorea ska skaffa sig kapaciteten att göra så små men ändå kraftfulla kärnvapen att de kan skickas inväg långt utanför landets gränser med någon av de bärraketer som landet förfogar över.

Nordkorea påstår att alla sådana missiltester görs i fredliga och vetenskapliga syften medan USA hävdar att det enda syftet är att förbättra raketernas räckvidd.

Nordkorea har flera gånger hotat med att förvandla amerikanska storstäder till eldhav med sina bomber. Ännu har man dock inga raketer som når ända till det amerikanska fastlandet.

Däremot har kommunistdiktaturen visat att man kan bygga och spränga kärnvapen och att man har missiler som åtminstone kan nå Alaska. Lyckas man kombinera dessa två blir det som hittills varit lite av ett Kalle Anka-situation plötsligt ett högst reellt hot för grannländerna och USA.

Det är uppenbart att diktatorn Kim Jong-un är övertygad om att han får en bättre förhandlingsposition och ökar sina chanser att sitta kvar genom att satsa på kärnvapen.

Delvis kan han vilja utnyttja detta för att nå ekonomiska och politiska fördelar i framtida förhandlingar med USA och andra parter.

Delvis är det en ren livförsäkring. Kommunistregimen utgår ifrån att tröskeln för någon att attackera Nordkorea blir betydligt högre om landet bevisligen har kärnvapen och möjligheten att nå inte bara Japan och Sydkorea utan även USA.

Men när en stat oprovocerat hotar att använda kärnvapen finns det alltid anledning att ta varningen på allvar. Det enda världen kan hoppas på är att Kim inser att han har större chanser att kunna sitta kvar om han inte gör allvar av sina hotelser.

I samma stund som han använder kärnvapen mot något annat land är hans regim dödsdömd.