Kan USA:s president åka till Alaska och lova krafttag för att stoppa de snabba klimatförändringarna och samtidigt ge oljebolaget Shell tillstånd att borra efter olja i Arktis?

Miljöaktivister rasar mot dubbelmoralen men för presidenten handlar utvecklingen i området om mycket mer än bara miljön.

Under tre dagar har Barack Obama rest runt i delar av Alaska som ligger norr om polcirkeln för arr rikta sökarljuset mot de oerhört snabba klimatförändringar som pågår där. Avsmältningen av isen hotar djurlivet. Erosionen längs kusterna tvingar människor att flytta. Ingen annanstans på jorden går klimatförändringarna så snabbt som här.

Generellt hyllas Obama för att ha gjort resan.

Men det finns en försvårande omständighet.

Strax innan han reste till Alaska godkände Obama att Shell ska få fortsätta sina provborrningar i Tjuktjerhavet i Arktis. De ursprungliga tillstånden gavs under föregångaren George W Bush tid men Obama hade nu tillfälle att stoppa exploateringen.

Ett väldigt tungt argument är följderna av en olycka på dessa breddgrader. Arktis är ett av världens få orörda områden. En olycka här liknande den BP lyckades åstadkomma i Mexikanska Gulfen 2010 skulle få helt katastrofala följder. Här finns nästan ingen infrastruktur alls för att ta hand om ett stort oljespill och naturen har i det extrema klimatet mycket svårare att själv läka såren. Spåren av förlisningen av oljetankern Exxon Valdez 1989 vid Alaskas kust förskräcker.

Till det kommer givetvis att ett uttag av oljan i Arktis ytterligare skulle snabba på klimatförändringarna.
Det kan tyckas en aning motsägelsefullt när presidenten pratar om vikten av att gå över till förnyelsebara energikällor samtidigt som han låter Shell borra vidare i ett av världens mest känsliga områden.

Officiellt motiverar han det med att USA länge än kommer att vara beroende av fossila bränslen. Presidenten ser hellre att USA är självförsörjande på olja än att man förlitar sig på import från politiskt instabila områden som Mellanöstern.

Men det är bara halva sanningen.

Tack vare ny teknik kan USA numera utvinna stora mängder skifferolja från fyndigheter i Mellanvästern. På bara några år har USA förvandlats från oljeimportör till i det närmaste självförsörjande. Skifferoljan och skiffergasen är visserligen dyr att utvinna men inte tillnärmelsevis så dyr som det kommer att bli att ta upp olja och gas från Arktis.

För Obama handlar det lika mycket om en politisk markering av USA:s intressen i Arktis. Till ganska nyligen var territorialanspråken i regionen mest en fråga om prestige för de länder som gränsar mot Arktis.

Klimatförändringarna och Rysslands nya aggressivitet har helt vänt upp och ner på det.

Inom en nära framtid tror många av den så kallade Nordostpassagen kommer att vara en kommersiell farled.När isen försvinner över stora områden blir det lättare att utvinna naturtillgångar i Arktis. Därför pågår det nu ett slags kapplöpning mellan bland andra USA och Ryssland om att försäkra sig om möjligheten att utvinna de stora gas- och oljefyndigheter som trots gömma sig på havsbotten i detta område.

Ryssland har de senaste åren visat att man satsar stort på Arktis och också avslöjat planer på att kraftigt förstärka sin militära närvaro i området.

Obama måste mota den ryska offensiven.

Att ge Shell rött ljus skulle kunna uppfattas som en signal om att USA inte är berett att försvara sina intressen i området. Det skulle också kunna få till följd att amerikanska oljebolag och andra företag i exploateringsbranschen förlorar i know how när det gäller att arbeta under svåra förhållanden.

Inget av detta vill Obama riskera trots att han gärna i sitt eftermäle vill se sig som ”miljöpresidenten”.