Alla vill ha svar på frågan vad som driver unga människor som vuxit upp i Sverige att åka till Syrien och kriga med en terrorgrupp.

Men ingen lyckas ge några tydliga och entydiga svar.

Inte heller Försvarshögskolan som pekar ut Facebook i en ny studie.

När forskaren Linus Gustafsson i går presenterade sin rapport bestod publiken förutom av media också av akademiker och representanter för organisationer som arbetar med ungdomar som också söker svaret på den inledande frågan.

Gustafsson har granskat svenska diskussionsgrupper på Facebook som hyllar islamistiska terrorgrupper som Islamiska staten och Jabhat al-Nusra, al-Qaida i Syrien. Och sprider deras propaganda.

Teorin är att dessa diskussionsgrupper bidrar till att locka ungdomar födda i Sverige av föräldrar med rötterna i Mellanöstern, att resa ner till Syrien/Irak och slåss.

– Men hur stor roll dessa grupper spelar kan jag inte säga, förklarar Linus Gustafsson. Troligen är det en kombination av faktorer som spelar in varav budskap som läggs ut på sociala medier är en.

Enligt säkerhetspolisen är det hittills cirka 300 svenskar som rest till Mellanöstern för att ”hjälpa till” eller slåss på någon av terrorgruppernas sida. 44 har dödats.

Men en av de jihadistiska diskussionsgrupperna, Ummah Nyheter, har närmare 500 gillanden på Facebook. Det tyder på att det finns fler än de som reser ner som sympatiserar med våldsbejakande islamistiska grupper.

Knappast en överraskning i sig men ändå intressant.

Tidigare har Säpo och andra säkerhetspoliser i Europa pekat ut återvändare från Syrien/Irak som farliga, potentiella terrorister. Men hittills är det rätt få terrordåd som begåtts av människor som återvänt från kriget. Snarare är det sympatisörer på hemmaplan som genomfört dåden.

Ett faktum som indikerar att Säpos fokus måste ligga minst lika mycket på sympatisörerna som på de som reser till Syrien.

Det faktum att Facebookgrupperna är på svenska anser Linus Gustafsson skapar en närhet som gör det lättare för ungdomar här att ta till sig propagandan.

Av innehållet i kommentarerna på sociala medier drar forskaren slutsatsen att de resande har flera drivkrafter. Några drivs av religiösa skäl, andra känner en press från kompisar som redan rest till kriget.

”Packa väskan och kom”, uppmanar en av kommentarerna på Facebook.

Vissa drömmer om att hamna i paradiset som martyrer. Åter andra är ute efter äventyr och få chansen att använda vapen.

Men något entydigt svar på frågan varför en ungdom som gått i svensk skola och blivit uppfostrad med svenska värderingar plötsligt väljer att resa i väg till Mellanöstern och kriga ger inte studien.

Ända sedan detta fenomen blev uppmärksammat för 2-3 år sedan har det hållits seminarier och gjorts studier för att försöka förstå drivkrafterna. Några pekar på att många av ungdomarna kommer från lågutbildade familjer och bor i förorter där utanförskapet är stort.

Men det räcker inte som förklaringsmodell eftersom det också finns ett inte oväsentligt inslag av välutbildade ungdomar från bra hemförhållanden.

Vissa hävdar att det handlar om hjärntvätt på internet eller i källarmoskéer. Men även där haltar verklighetsbeskrivningen.

Samhället försöker febrilt identifiera de underliggande orsakerna i ett försök att hitta en motmedicin och därmed få stopp på resorna.

Men trots alla kloka teorier och kataloger av möjliga drivkrafter har ännu ingen lyckats ge ett bra svar på hur man ska nå dit.

Inte i Sverige och inte heller utomlands. För detta är ju inte ett svenskt fenomen. Bedömningen görs att minst 20 000 människor från 90 länder rest till Syrien för att slåss, varav minst 4 000 från Europa. Trenden är att det ökar.

Kanske är förklaringen att det handlar om djupt liggande psykologiska faktorer. Att de i vissa kretsar blivit inne att strida för jihadistgrupper ungefär som det 1968 var inne att gå med i vänsterrörelser.
Ett behov av att göra uppror mot samhället som kan ta sig olika uttryck. Ett behov att vara del av något större.

Som sagt, något enkelt svar finns inte. Vi fortsätter famla.