Om man ropar på vargen tillräckligt många gånger är det till slut ingen som lyssnar.
Normalt hade Kim Jong-uns hot att Nordkorea ska göra sina kärnvapen skjutklara lett till skrämselhicka i omvärlden.
Nu verkar alla utgå från att det bara är ett tomt hot.
Visserligen tvingades Nordkoreas senaste utspel att nyhetsmässigt konkurera med alla de senaste turerna kring Donald Trump och storleken på hans händer med flera kroppsdelar.
Men det är ändå ett tecken i tiden att Kim Jong-uns senaste uttalande inte tagits emot med samma känsla av omedelbar fara, som är brukligt.
Ett skäl är att de flesta experter anser att Nordkorea ännu inte löst den tekniska utmaningen av förminska sina kärnvapen till en storlek som gör att de går att stoppa in i nosen på en bärraket. Överhuvudtaget råder det stora frågetecken kring kvaliteten på Pyongyangs kärnvapen.
En annan faktor är att Nordkorea de senaste åren hotat USA och sina grannar med kärnvapenkrig så många gånger utan att något händer, att ingen riktigt lyssnar längre.
Den unge ledaren Kim Jong-un har hittills visat sig vara ”all talk and no action”, som de säger i USA. Det ska vi givetvis vara tacksamma för. Att hota med kärnvapenkrig är tillräckligt illa. Att verkligen använda atomvapnen vore ett hot mot världsfreden och skulle bryta ett farligt tabu.
För Kim är den närmast obefintliga reaktionen den här gången ett bekymmer. Om ingen längre lyssnar på hans hot innebär det att han måste göra någon form av upptrappning för att få världens uppmärksamhet. Eftersom hans retorik redan är så uppskruvad finns det inte mycket mer han kan ta till bortsett från en militär attack.
Världen verkar ha tröttnat på den oberäkneliga kommunistregimen som är en kvarleva från Stalintiden. Tidigare har med sina hot kunnat utverka ekonomiska fördelar.
För några dagar sedan fattade FN:s säkerhetsråd beslut om nya, hårda sanktioner mot Nordkorea. Det var möjligt eftersom Kina, Nordkoreas enda vän, för ovanlighetens skull inte hade några invändningar. Till och med Peking har tröttnat på Kim Jong-uns krumbukter.
Målet med sanktionerna är att få Nordkorea att ge upp sitt kärnvapenprogram och sluta hota sina grannar. Den omedelbara verkan blev dock den motsatta.

Sanktionerna fick Kim Jong-un att beordra att landets kärnvapen skulle göras klara att avfyras med omedelbar verkan.
Förhoppningsvis är det mer ett uttryck för att han vill visa styrka inför den egna befolkningen än att han verkligen tänker starta ett kärnvapenkrig.
Kommunistregimen betraktar kärnvapnen som sin livförsäkring. Det paranoida Nordkorea är övertygat om att USA planerar att störta regimen. Så länge har kärnvapen vågar varken USA eller någon annan att attackera dem.
Det mest oroande med att Nordkorea återupptagit sitt kärnvapenprogram är att landet hela tiden når en bit längre i utvecklingen. I dag är det tveksamt om de har kapacitet att attackera med kärnvapen. Men får de hållas 5-10 år till kan de mycket väl skaffa sig den förmågan. Det är bara två månader sedan Nordkorea genomförde sin fjärde och senaste underjordiska kärnvapensprängning.
Trots alla rop på vargen går det inte att komma ifrån känslan att Nordkorea hela tiden kommer närmare den tidpunkt då det börjar bli dags att ta deras hot på allvar.