Det har varit märkligt tyst kring utgången av presidentvalet i Österrike.
Inte minst eftersom det indikerar en total transformering av Europa.
De högerextremas framgångar är sannolikt bara en försmak av vad som väntar över hela kontinenten.
Visserligen var det bara första valomgången men resultatet borde ändå ha fått Europa att kollektivt dra efter andan och få alla möjliga larmklockor att ringa. De två traditionella partier som abonnerat på presidentposten sedan andra världskriget, socialdemokraterna och de konservativa, lyckades med nöd och näppe ta sig över tio procent.
Högerextrema FPÖ:s kandidat Norbert Hofer tog hem en överlägsen seger med dryga 36 procent av rösterna. Han som under kampanjen visat att han bär en pistol med motiveringen att han i dessa osäkra tider vill kunna försvara sig.
Om Hofer vinner även den andra valomgången 22 maj blir han landets president. Vilket kan få mycket stora följder för övriga Europa (även om presidentposten i Österrike mestadels är ceremoniell). Hofer har hotat att upplösa parlamentet och utlösa nyval i förtid. Även där leder FPÖ stort i opinionsmätningarna.
En regering ledd av det populistiska och högerextrema partiet skulle få långtgående konsekvenser för bland annat EU:s flyktingsamarbete. Österrike har tillsammans med Sverige och Tyskland varit ett av få länder som tagit emot flyktingar och förordat ett system där EU tar ett kollektivt ansvar för flyktingströmmen.
Med FPÖ vid rodret kommer landet istället att solidarisera sig med de forna Öststater som motsätter sig flyktingmottagande överhuvudtaget, som Ungern, Polen och Slovakien. I ett sånt läge blir det ännu svårare att få till en fördelning av flyktingar till alla 28 medlemsländer.
På ett mer övergripandet plan verkar det som nu är på väg att hända i Österrike på väg att ske även i en rad andra europeiska länder.
Kombinationen av en djup misstro mot EU-samarbetet och fientligheten mot flyktingar är på väg att föra främlingsfientliga missnöjespartier till makten eller i stark inflytandeställning i en rad länder i Europa.
För några veckor sedan var det val i tre tyska delstater. Invandrarkritiska partiet Afd fick över 20 procent i en av dem och gick kraftigt fram i de övriga två. Vid förra riksdagsvalet klarade samma parti inte ens femprocentsspärren.
I länder som Storbritannien, Frankrike, Holland, Danmark, Sverige (för att nämna några) finns redan starka högerextrema eller högerpopulistiska partier. Med den backlash vi nu ser i flyktingfrågan och kaoset inom EU är det förmodligen bara en tidsfråga innan något av dem går segrande ur ett nationellt val.
Många fruktar att Nationella Frontens partiledare Marine Le Pen ska vinna presidentvalet i Frankrike nästa år. Partiet tog 25 procent av rösterna i EU-valet 2014.
Dagens väljare är mycket mer rörliga och inte längre lika ideologiskt bundna. Många röstar på karismatiska ledare som påstår att de har lösningar på vår tids stora problem. Lösningar som ofta är väldigt enkla och oprövade.
Men i en tid av stora förändringar då mycket känns osäkert verkar många tycka det är bättre att chansa än att låta de gamla, traditionella partierna styra. Beröringsskräcken för extrema partier verkar ha släppt.
Men parallellt med högervågen som sveper över Europa verkar det också finnas en motreaktion. Hofers utmanare i presidentvalet blir Alexander van der Bellen, en 72-årig miljöpartist som motsätter sig många av de restriktioner som Österrike den senaste tiden infört för att stoppa flyktingströmmen. Även han är lite av en outsider. Han fick 20 procent i den första valomgången.
Precis som i USA så dras samhällena i Europa isär. Den politiska mitten urholkas och extremerna växer.
Ett framtida Europa kan komma att se väldigt annorlunda ut.