Europa spelar dubbelt i relationen med Ryssland
avAtt Nord Stream 2 vill använda svenska hamnar för sin pipeline är det minsta problemet med projektet.
För Europa innebär det ryska bygget att kontinenten gör sig ännu mer beroende av ryska gasleveranser. Därför får alltfler kalla fötter.
Man kan se Nord Stream II som ett rent kommersiellt projekt. Ryssland har en massa gas som man vill sälja. Europa vill gärna ha pålitlig tillgång till energi för uppvärmning av bostäder och driften av sin industri.
Sett med dessa ögon är ännu en gasledning på Östersjöns botten en fullt naturlig investering.
Men eftersom Gazprom, företaget som ska levereras gasen är att betrakta som den ryska statens förlängda arm så måste man också se projektet med säkerhetspolitiska ögon. Då är dess lämplighet inte lika självklar.
Även om den stora oron knappast borde vara att Ryssland ska spionera på hamnar på Gotland som man rimligen redan kartlagt i detalj. Det svenska ”njet” försvårar för Gazprom men stoppar inte projektet.
Ryssland och dess president Vladimir Putin har en historia av att använda olja och gas för politisk utpressning av sina grannar. Särskilt Ukraina har fått känna av det i olika omgångar de senaste tio åren när man försökt bryta sig loss från Ryssland.
Senast dubblade Putin gaspriset 2014 med motiveringen att nu när Krim är ryskt finns det ingen anledning att betala hyra för den ryska flottbasen på halvön i form av ett subventionerat gaspris. Ryssland har upprepade gånger helt stängt av gasleveranserna med följden att även delar av Europa tvingats frysa eftersom gasen transporteras i samma pipieline.
En tredjedel av Europas energibehov täcks av rysk gas och olja. Framförallt är det de forna Öststaterna som är beroende. Men även länder som Tyskland och Österrike.
Med Nord Stream II kan Ryssland öka gasexporten till Europa men det ger också Putin möjligheten att vid behov stänga av leveranserna om han vill. Men framförallt innebär den nya pipeline att Ryssland inte behöver låta exporten över Europa gå via Ukraina. Det innebär ett ekonomiskt avbräck för landet eftersom Gazprom betalar avgifter för att transportera gasen. Men det gör också att Ryssland kan stänga av gasen till Ukraina utan att Europa drabbas lika hårt som tidigare.
Det blir med andra ord lättare för Kreml att straffa den västvänliga regimen i Kiev när man vill.
En jämn och pålitlig leverans av energi är avgörande för Europas välstånd och bekvämlighet. Vem man än importerar ifrån finns risker. Men säkerhetsriskerna med att importera gas och olja från Ryssland är givetvis större än om man får motsvarande leveranser från exempelvis Norge och Storbritannien.
Ännu ett skäl finns. EU som helhet har som miljöpolitiskt mål att minska beroendet av fossila bränslen. Ännu en pipeline för naturgas verkar i motsatt riktning.
Rysslands aggressiva politik i Syrien och gentemot Ukraina har gjort alltfler tveksamma till Nord Stream-projektet. Med inkomsterna från pipeline skulle Ryssland kunna fortsätta finansiera sina militära äventyr utomlands.
Man kan också tycka det är märkligt att EU genom ekonomiska sanktioner försöker få Putin att lämna tillbaka Krim men samtidigt tillåter ett projekt som skulle gynna Moskva både ekonomiskt och säkerhetspolitiskt och dessutom slår mot Ukraina.
Avgörande för om projektet till slut blir av eller inte är Angela Merkels inställning.
Hittills har hon lobbat för projektet eftersom hon sett det som ett sätt att säkra Tysklands energibehov.
Men signaler kommer om att Merkel omvärderat projektet sedan hon också bestämt sig för att Putin är mer ond and god. Merkels problem är att socialdemokraterna SPD, den koalitionspartner som hon är beroende av för att regera, vill ha den nya ledningen.
Partiets förre ledare och förbundskansler under åren 1998 till 2005, Gerhard Schröder, utsågs nyligen till styrelseordförande i Nord Stream 2. Han är sedan länge personligen god vän med Vladimir Putin och ledde även styrelsen i det första Nord Stream-projektet som togs i bruk för fem år sedan.
Hans ord väger fortfarande tungt inom SPD.
Anhängarnas argument är att den nya pipeline ger ett ömsesidigt beroende. Ryssland kan visserligen stänga av gasen men då går man också miste om sina inkomster. Bristen på pipelines gör att Ryssland inte enkelt och snabbt kan sälja gasen till andra länder.
Frågan är om Europa känner sig tillräckligt lugnat av det för att godkänna Nord Stream 2.