Europa 2003
2003 gav jag och min kompis Victor oss ut på en tågluff genom Europa. Vi var 16 år gamla. Packningen bestod av tre t-shirtar var, några underkläder, ett block i vilket vi skulle skriva ett politiskt manifest, varsin MP3-spelare med Lars Winnerbäck, Ebba Grön, Nirvana, Oasis, Beatles, Bob Marley och Maná.
Här är några korta vykort från resan:
*
Det är tidig morgon i mitt pojkrum. Vi ligger skavföttes och försöker sova i min enkelsäng. Vi är som två soldater inför en räd in i fiendeland. I gryningen packar vi våra ryggsäckar. Innan vi lämnar rummet håller Victor upp en näve kondomer, flinar och säger: ”Hur många ska vi ta med?”. Jag flinar tillbaka. ”Alla, men vi får säkert köpa fler”.
*
Köpenhamns centralstation. Vi står under ljustavlan. Lyckliga läser vi namnen på möjliga destinationer. Milano. Geneve. London. Prag. Paris. Vi kan ana ljusen från städerna som glimmar som enorma nöjesfät, därnere på kontinenten.
*
Hamburg. Den natten sover vi i en park vid foten av den stora sjön. Vi kramar våra schweiziska arméknivar, livrädda för att bli rånade.
*
På vandrarhemmet i Berlin bor vi ett rum med fyra eller fem andra. Mr. Lee, som han skämtsamt ber oss kalla honom, kommer från Sydkorea. Han är trettiofem och oskuld. Han har aldrig druckit en droppe alkohol. Vi köper vodka och bjuder honom. Han blir full. Vi hör honom genom det öppna fönstret, när han raglar omkring på hostelets innergård där festen pågår dygnet runt. Mr. Lee skäller ut de andra gästerna för att han alltid måste diska efter dem och för att han är så jävla ensam. ”You are a bunch of pigs”, skriker han. ”Vi kanske inte borde tryckt i honom en massa sprit?” viskar jag till Victor. ”Jag tror det är bra att han för första gången i sitt liv lättar på trycket och säger vad han egentligen känner”, säger Victor och jag tänker att han nog har rätt.
*
Min uniform den här månaden är ett par löst sittande ljusa jeans, en svart t-shirt med en gitarrspelande Kurt Cobain och ett läderhalsband. Mitt hår är långt, smutsigt, slutar nästan vid axlarna och jag är smal som en kota.
*
Vi köper tre gram marijuana av en spanjor som heter Miguel. Han är i Tyskland för att söka jobb, men det går inte särskilt bra. Jag och Victor sitter svettiga i det varma rummet och försöker med skakande händer rulla de gröna bladen i papper till något att röka. Till slut går vi ner på innergården. Byter bort vår gröna påse mot tre färdigrullade jointar.
*
Vi flyger fram, högt ovanför över Berlin. Love Parade. En miljon technoälskade bögar dansar klädda i latex på lastbilsflak eller till fots längs en av Hitlers paradgator. ”Det var nog inte så här han tänkte sig att det skulle bli”, skrattar Victor. ”Det är det vackraste jag sett”, skriker jag i hans öra. Det knullas i vartenda buske och hörn av Berlin den natten. Jag och Victor ligger utslagna i en park när dagen gryr.
*
Från Victors ryggsäck hänger en vattenskopa i snidat trä.
”Varför har du med dig den?” undrar jag.
”För att dricka ur, så klart.”
*
Prag. Det är varmt och vi kånkar våra ryggsäckar upp för kullen mot Zizkow eftersom vi är för snåla för spårvagnen. Utanför barerna står hålögda prostituerade och pratar med mc-killar som bär frisyrer som var moderna 1983. Vi hittar ett hostel som ägs av en kvinna med samma gula hårfärg som en rökskadad tapet.
*
Om dagarna sover vi, nätterna ränner vi omkring på gatorna och blir ett med de karaktärerna i de kantstötta kvarteren. Nätterna är i Zizkow är mörka och luktar våld och fylla. Slagsmål och kvinnohandel i en enda lång, svartvit film. Vi sitter storögda på första raden.
*
”Var ska vi?”
”Jag vill ha värme!”
”Medelhavet! Söderut!”
*
Det är kokhett på tåget som ringlar sig genom Frankrike. Det är den 14 juli och överallt runt oss pågår firandet av Stormningen av Bastiljen. Kupéerna är tjocka av vit rök. Sista stationen innan Spanien är vi helt ensamma i vår vagn som luktar matrester, öl och hasch. Vi sitter helt nakna och spelar kort. En medeltidsborg reser sig på en kulle som ett enormt sandslott och hälsar oss välkomna till Katalonien. Innan gränsövergången pressar vi våra anemiska, svettiga skinkor mot tågfönstret och skriker ”Hej då, Frankrike! Hej då!”.
*
Vi är hungriga men panka. Måste spara pengar. Går in på McDonald’s. Victor, eller om det är jag, stjäl rabattkupongerna som ligger vid sidan av kassan. Två QP till priset av en. Vi äter QP i en vecka till frukost, lunch och middag. Än idag kan jag inte äta QP.
*
Cadiz. Elena är tjugoett. Över hennes axlar rinner den där sortens mörkbruna hår som alltid ser fuktigt ut, en tandställning som glimmar och gnistrar när hon ler. Hennes tunga smakar metall.
*
Valencia:
”Hur gamla är ni killar?”
”Vi är arton.”
”Ni ser ut som spädbarn.”
”Vi är arton.”
”Ni är usla på att ljuga men kom in, sitt längst in i baren där ni inte syns från gatan om ni ska vara här.”
*
Jag har tolv euro kvar. Jag har inte ätit på två dagar. Men när jag är i Strasbourg vattnas det i munnen när jag ser alla baguetterna bakom glasdisken i vänthallen. Jag köper en, sliter upp den ur pappret, sjunker ner på marken och äter den sittande på stenläggningen. Jag känner mig som ett skadat djur.
*
I mitt pojkrum i Stockholm packar jag upp ryggsäcken. Alla kondomerna, varenda en, är kvar. Jag ringer Victor. Linjen sprakar och brusar. Vi skrattar åt det där med kondomerna. Han är kvar på kontinenten, någonstans i Amsterdam och dricker öl.