Jag ger fartkameran fingret

Jag har fortfarande upproret i mig. Varje gång jag passerar en fartkamera fäller jag ner solskyddet, ger den fingret och skriker ”Ni kan aldrig ta mig aldrig mothafuckaaazz”, som en riktig bandit. Och varje gång ska Linnea förstöra det för mig.

”De tar ju inga bilder om du saktar ner innan du börjar vifta med fingret. Du kör ju för fan sextiofem när det är sjuttio”, säger hon.

”Det handlar om känslan, att visa makten att den inte kan kuva mig”, försöker jag förklara.

”Okej, gangstern. Kan du gasa lite nu? Jag vill komma fram nån gång.”

”Ja, jag ska.”