Samtal mellan mig och Linnea

Jag och min flickvän Linnea har aldrig varit mer skuldsatta och ändå bor vi i en lägenhet som ser ut att ha varit utsatt för organiserad plundring. Jag börjar tycka att det tär på min psykiska hälsa att leva i ett hem med lika hög trivselfaktor som ett Shurgard-lager. Men Linnea är lugn. Hon är väldigt mañana-mañana och viftar irriterat bort mina förslag om att vi ska ta itu med den bruna skylinen av flyttkartonger.

Istället har hon kloka, tröstande visheter att bjuda på.

”Berlinmuren byggdes inte på en dag”, säger hon och får något fjärran i blicken.

”Inte Rom heller”, säger jag.

”Rom?”, frågar hon.

”Ja, man säger vanligtvis Rom i det sammanhanget”, säger jag.

”Tror du Berlinmuren byggdes på en dag?” undrar hon.

”Nej men…” försöker jag.

”Just det. Rom. Berlinmuren. Pyramiderna. Alla tre tog lång tid. Fattar du?”

”Jag antar det.”