En lördagskväll i augusti

På balkongen. Bortom de svarta takåsarna finns det som är Stockholm: vattnet, broarna, stenkajerna och återvinningsstationerna i grön metall. Jag kan höra stans väsande andedräkt, suckarna och skratten, som små vykort som letar sig in till mina trumhinnor och sorteras till intryck och känslor i min hjärnbark.

Förr om åren ville jag vara en ostämd cello i samtidens orkester.

Jag tänkte mig mitt framtida liv lika vilt och oberäkneligt som ett skogsrejv, men numera vill jag att det ska vara som en charterresa.