Gårdagen!

Igår var jag och Linnea nere på stan, innan jag skulle möta upp min Aftonbladet-chef Eric Rosén på Taverna Brillo. Plötsligt fick Linnea något jagat i blicken och rusade iväg för att göra någon sorts ansiktsbehandling.

För att ha något att sysselsätta mig med gick jag och handlade tre böcker: Familjen av Johanna Bäckström Lerneby, Tritonus av Kjell Westö och Livets små njutningar av Sigge Eklund. Med böckerna satte jag mig på Taverna Brillos uteservering.

Då hörde jag plötsligt: ”Tjenare mannen”. Det visade sig vara min gamla vän, Eagles-skådespelaren Sarah Gustafsson. Hon är kanske det trendigaste vi har i Sverige just nu. Hon var klädd par vida svarta byxor, en pullover, vit t-shirt och en grön fiskarmössa.

”Du ser ut som Loreen – när Loreen fortfarande var känd”, berömde jag.

Eftersom Sarah har koll på vad som gäller jag har höll jag upp min nya datorväska från Tiger.

”Är den här rätt?” undrade jag.

Hon vred och vände på den, granskade den kritiskt. ”Tiger. De har saggat ner sig rent generellt. Men gör fortfarande sjysst läder”, sa hon och räckte tillbaka den.

En annan rolig grej med Sarah: hon pratar på ett sätt som man gjorde på Södermalm på 1920-talet.

”Jag är på väg till Kristallen. Bjuder du på ett glas? Jag måste skumma upp mig.”

”Ska du ha på dig fiskarhatten på dig på Kristallen?” undrade jag försiktigt.

”Nej, jag tar nog av mig den.”

Sen försvann Sarah.

Jag satt kvar och läste ”Familjen” tills Eric Rosén och hans skägg dök upp.

Han var tio minuter sen. Jag antog att han fastnat med skägget någonstans, kanske i en tunnelbanedörr och därför blivit stående, så jag gjorde ingen grej av det.

När jag försökte begära mer utrymme för den här bloggen fick han något plågat i blicken och bytte smidigt samtalsämne. Vi åt varsin svamppasta, drack en massa vin och sen vandrade jag hemåt i kvällningen med oroskänslor i kroppen.