Grattis till mig i efterskott!

Jag fyllde trettiofyra för ett par dagar sedan och i och med det kan man väl säga att jag nu beträder ekvatorn av mitt liv. Vi kan väl enas om att det nu är för sent både att bli fotbollsproffs och att författa en modern Jack. Vad blev kvar av ungdomens ofantliga drömmar? Skriva +++-deckare och att driva en undangömd dagbok här på Aftonbladet.

Men Linnea uppvaktade mig fint, jag vaknade upp i en säng som sprakade av cellofanpapper och ljus. Hon sjöng utan att träffa en ton och gav mig kaffe och kanelbulle. Sedan meddelade hon att jag numera är förbjuden att låtsas sova när hon kliver in i ett rum.

”Varför då?” undrade jag häpet.

”Du är så jävla gammal nu att jag kan tro att du dött av en stroke eller nåt”, sa hon.