Berättelser ur min levnad

Lesbos. Grekland. Jag och min bästa vän Nikos for dit över några dagar 2009 för att hälsa på i hans farmor och farfars by.

*

I deras trädgårdsland växer tomaterna stora och röda. Allt vi äter kommer från den där jordplätten. Hettan är ofattbar. Insekterna surrar som helikoptrar över en brand.

*

Det är lågsäsong men på stränderna ligger turisterna nedgrävda som hudfärgade ankare i sanden.

*

Där, bland den mänskliga drivveden på stranden, läser vi romaner av Leon Uris. Jag bländas av Exodus. Nikos är nöjd med Mila 18.

*

Det finns en bar vi ofta besöker för att titta på fotboll, kyla ner oss med ett par öl och prata med folk. Den ägs av en avlägsen sorts kusin till Nikos. En dag säger släktingen:

*

”Grabbar, jag måste åka iväg en sväng. Kan ni ta hand om baren?”

”Hur länge då?”

”Två dagar.”

*

Plötsligt har vi en egen bar. Vi lägger undan böckerna.

*

Några år tidigare har jag, i ett infall av svartsjuka och kärlek, åkt till Mallorca och jobbat på bakom en bardisk. Jag var – och är – en begränsad bartender. Jag kan blanda apelsinjuice och vodka, men knappt mer än så.

*

Våra första gäster är ett par nederländare. Sen ett par britter. Vi snackar fotboll och serverar skummade öl i frostade glas. Underhåller gästerna med påhittade historier ur våra korta liv. Ur högtalarna strömmar Bob Dylan. Britterna vill lyssna på Blur. Vi vägrar.

*

En annan bar. En annan tid. Två brunbrända svenska pensionärer i ljusa kläder dansar bröst mot bröst medan jag putsar glas. Efteråt ger jag dem varsin GT.

”Vi har varit gifta i trettiofem år och kommer vara tillsammans tills vi dör. Ingen får mig att skratta som han.”

Det var så jag började älska ”A whiter shade of pale”.

*

Vid nio stänger vi baren och tar en taxi till den lilla staden på kullen. Trånga gränder. Solvarm sten. Doft av frityr, solkräm och parfym. Förälskade par. Döende relationer som ruttnar i värmen. Men därnere: vågornas skvalp som en outtröttlig orkester!

*

En kvinna i fyrtioårsåldern, från Newcastle, ska snart gifta sig, berättar hon vid bardisken. Sen spänner hon ögonen i mig och säger: Men först vill jag knulla dig tills du kräks! Jag och Nikos skrattar. Vilken ordakrobat, vi älskar henne!

*

Kusinen återvänder från Aten. Vi är ute. Han tackar oss. Bjuder på öl och drinkar resten av våra dagar på ön. Det är fina dagar, det också. Men vi saknar att stå på andra sidan bardisken och servera öl.

*

Vi pratar om allt det där ibland. Enas om att livet var enklare. Då. När det var lågsäsong.