Oljan – jag saknar dig!

Jag funderar på ett smeknamn till en karaktär till min nästa roman. Då minns jag plötsligt det bästa smeknamn jag konfronterats med. Det var en norsk kille som kom till Stockholm i mitten noll-noll-talet. Han festade hela tiden. Var ohyggligt rik, sades det. Pengarna hade familjen gjort på olja. Därför kallades han kort och gott för ”Oljan”. Det roade mig mycket, minns jag.