God morgon!

Den där första sekunden av vakenhet är man bara skuggan av en människa. Man har ett medvetande, men inte mer än så. Den här morgonen varade den där stunden i fyra-fem sekunder. Jag visste inte vad jag var för djur eller om jag hade ett namn. Jag bara stirrade in i vår blåa tapet och flämtade som en fisk.

En liknande sak hände mig när jag hade Corona i april. Febern var så stark att jag inte visste om jag verkligen var författare. Jag ropade efter Linnea, som sov på soffan, men eftersom det var mitt i natten hörde hon mig inte. Hade jag verkligen skrivit en bok som hette Patrioterna eller hade jag bara drömt det? Inte ens när feberdimmorna lättat något på morgonen var jag säker.

Jag släpade mig upp, stöttade mig mot väggarna, och stapplade fram till bokhyllan. Drog med fingrarna över bokryggarna innan jag slutligen fann mitt namn på Patrioterna och andades ut.