Jovisst, John J (runner-up till Årets Kommentator flera år i rad…just hang in there!):
En LITEN kommentar kan jag allt pressa ur mig om Wilds free agency-jackpot.
De tog alltså, till allmän chock,  marknadens båda creme de la creme-nanm – med hjälp av helt sanslösa kontrakt. Både Zach Parise och Ryan Suter får alltså 98 miljoner dollar – över tretton jävla år. Och dessutom signing-bonusar som skulle få Kamprad att slicka sig om sina småländska läppar.
Därmed är NHL plötsligt en ny liga – framförallt i väst.
Dels blir anonyma gamla Minnesota i ett slag sann contender. Inte nödvändigtvis på en gång, det kan som Kometen vet ta sin lilla tid att bygga solida helheter av utmärkta enheter, men i många år framöver kommer
Dels tappar andra lag plötsligt dramatiskt i konkurrenskraft. Och jag tänker då framförallt på Red Wings. Efter att de förlorat både Lidas och Brad Stuart var det i princip helt essentiellt  för Ken Holland att bärga Suter – och att han inte lyckas naggar hans exceptionella rykte i den så kallade kanten.
Nu finns det i princip inga free agents kvar som kan fylla tomrummet.  Ja, det talas om Matt Carle, men vid min gud. Fråga Eric, vår saltaste kommentator, hur bra HAN är! Att ersätta Lidas med Matt Carle är som att ersätta Keith Richards med en medlem i Jonas Brothers.
Holland får se till att iscensätta en sensationell trejd av något slag, annars kan 12-13 bli en bekymmersam säsong.
* * *
Skoj med Jagr i Dallas – och , överhuvudtaget, i västra konferensen.
I Loui Eriksson har han potentiellt sin mest lämplige radarpartner sedan Micke Nylander.
* * *
Holland borde förresten sparka Babcock också, för där behövs definitivt en ny röst, men det kommer inte att hända.
* * *
Man måste ju gratulera Jonas Brodin och Johan Larsson också. Tills för någon timme sedan kändes det som att han skulle komma till ett talangfullt men något färglöst lag. Nu står det klart att han får spela i NHL:s hetaste kvarter.
* * *
Som några kommentatorer påpekade var det förra säsongen Lidas gjorde NHL-karriärens första hat trick.
Men som jag, lätt rodnande,  påpekade för  dem;:
Det handlar ju om Lidas, så han kan gott få cred för det i år också…
* * *
Det är väl kanske inte ås man börjar dansa som en spansk EM-mästare när man hör att Rangers säkrat Tom Pyatt.
* * *
Det verkar som att van Bastens knä fortfarande inte upptäckt vad han blivit utsedd till.
Lätt antiklimax där, men vi kan ju inte rycka den nu och ge till John J…
* * *
Givetvis är det ett slag för Devils att missa kapten Parise också, men jag gissar att Old School Lou har en plan B och snart kommer att sjösätta den.
Frågan är också vem som får C:et ute i The Rock. Kovy, hoppas jag. Han uppförde sig som en kapten under slutspelet.
* * *
Du som flaggade för Granvista respektive Kometen – jag håller med.
Just därför vann de ifjol respektive förfjol också.
Julia skulle vara given vinnarkandidat – bara hon var lite mer aktiv även när inte Habs är inblandade…
* * *
Nu ber jag att få önska er en underbar 4th of July – may god bless her, indeed – och återgår till semester.
Återkommer nästa gång det händer nåt riktigt spektakulärt och uppkoppling finns tillhands.
 
 

Nu verkar det inte hända så mycket mer ikväll  och ni tror mig inte men i morrn ska jag upp och rensa ett förråd i en sommarstuga.
Så: Det är läggdags för gammal Biff.
Men innan vi drar ner gardinen kommer den utlovade Biffen Awards.
Here goes!
 
 
Årets svensk: Henrik Lundqvist.
– Vinner man, som ende svensk vid sidan av Pelle Lindberg, Vezina Trophy så gör man. Då är man stor,
 
Årets svensk 2: Erik Karlsson.
– Vinner man, som ende svensk vid sidan av Nicklas Lidström, Norris Trophy så gör man. Då är man stor.
 
Årets svensk 3: Henrik Sedin.
– Det tycks finnas något slags bild av att kapten Henrik hade något slags mellansäsong i år. Likafullt vann han den blågula poängligan. Då är man…ja, ni vet.
 
Årets svenske rookie: Gabriel Landeskog.
– Landeskog Calderskog.
 
Årets svenska playoff-rookie: Oliver Ekman-Larsson.
– Hade ett tag mest istid av alla. I hela slutspelet. Och det med all rätt. Karlsson får passa sig, det här är en till svensk som kommer att vilja en Norris-trofé framöver.
 
Årets enskilda svenska insats: Lidas hat trick mot St Louis i mitten av december.
– Egentligen kanske det fanns enskilda prestationer som var ännu större, men att Den Störste fick fullborda sitt första hat trick under sin 19:e och, som det skulle vis sig, sista NHL-säsong var så jädra vackert.
 
Årets svenska mål: Alfies 400:e strax före nyår.
– Det är lite lika där. Enskilda mål kanske var snyggare, men att Alfie fick avgöra fick avgöra en match mot Calgary med en sådan milstolpe till mål var grandiost. Och inget mål som gjordes på hela säsongen utlöste mer gripande glädje än den Erik Karlsson visade Alfie ögonblicket efter.
 
Årets mest underskattade svensk: Marcus Johansson, Washington Capitals.
– Att Tre Kronor-ledningen inte ens verkade överväga att plocka hem en center som får spela med Ovetjkin och stått för fjorton mål och 32 assist vittnar om en nästan oförskämd diskrepans mellan omvärldens uppfattning och verklig förmåga.
Runner-ups: Alex Edler, Viktor Stålberg, Mikael Samuelsson och Nicklas Grossman.
 
Årets Kron Wall of Pain: Den som Danny Briere körde in i 12 februari.
– Ojvoj, där gjorde det mer ont i Brieosten än han ville visa.
 
Årets svenska comeback: Alfie.
– Ja, vi tar Ottawa-guden igen. Efter några år när skador förstört allt kom han ju tillbaka och visade att han fortfarande håller absolut världsklass. Det är därför vi är så många som hoppas att han fortsätter åtminstone ett år till
 
Årets mest välklädde: Henke Lundqvist.
– Lite väl väntat kanske, men det kan inte hjälpas. Svidarna han förde till torgs i Vegas krossade slutligen all konkurrens.
 
Årets roligaste: Det gemensamma försöket med Hedbä att  matchmaka mellan Yayo Josefson och Melissa Horn.
– Och vi har bara börjat….
 
Årets smeknamn: Bork Bork Hagelin.
– För att inte tala om hur konstigt det för helt oinvigda måste framstå att Rangers-rookien kallas så. Men det kommer alltså från hans tid som collegespelare i Michigan. Hagge var en superhjälte där och för att hylla honom försökte de lokala fansen härma svenske kocken i Mupparna. Så när han hade pucken skrek de ”Bork Bork”. I love it.
 
Årets uttryck: U-båtar
– En präktig slutspelssuccé. Och jag tackar alla som gick upp till ytan efter år av radiotystnad. Det g
 
Biffen Memorial Award – till den svenske spelare som i högst utsträckning gjort bloggens liv bättre och enklare under säsongen: Johan ”Hedbä” Hedberg.
– Har alltid varit en förstklassig leverantör, men växlade under det här slutspelet upp till världsmästarnivå. Inte blev det sämre av att hans bäste vän och förre kollega från Leksand, Per-Ragnar Bergkvist, blandade sig i leken och började förse oss med obetalbara anekdoter om favoritmasen.
 
Årets kommentator: Van Bastens Knä
– Det här är ju nästan omöjligt. Ni är så många som förtjänar en särskild guldstjärna. Men jag tar och premierar en gammal stammis som alltid är med, alltid har kloka synpunkter och alltid håller en civiliserad och bra ton. Grattis!
 
Årets Conn Smythe i kommentatorsspåret: Playoff Will.
– Kom helt plötsligt in och bara dominerade med tipsstatistik och roliga iakttagelser.
 
 
ÅRETS CITAT
 
– Din jävla grisapa…
Erik Karlsson, med glimt i ögat, till Henke Lundqvist under handskakningen efter Game 7 mellan Rangers och Senators.
 
–  Fat fuck
Alex Ovetjkin, utan minsta glimt,  till coach Boudreau när han inte fick spela under slutminuten i en match när Caps befann sig i enmålsunderläge.
 
– I’m very into the universe, you know like how was created, you know, like, what is it, you know? Solar system is so humongous big, right? But if you see like our solar system and our galaxy on the side, you know, like, we’re so small you can never see it. Our galaxy is like huge, but if you see the big picture our galaxy (is) like a small tiny-like dot in the universe.
Ilia Bryzgalov om sitt stora intresse.
 
– Siberian Husky. She’s all white. Beautiful blue eyes. That’s basically blonde girl with blue eyes. Your dream, man. My husky, basically, she’s a hot girl, man.
Bryzgalov om sin hund…
 
– This is tiger and less than 5 like probably 500 species left on earth, yeah.  China law, if you kill tiger like this, death penalty. Yeah. If you kill tiger and they find you, your dead, that’s it.
Bryzgalov om kinesisk juridik.
 
– I think like, ‘And we have some problems here on the earth we worry about? Compared to like…nothing. Just be happy. Don’t worry be happy right now.
Bryzgalov filosoferar vidare.
 
– Nu börjar jag känna av handleden…
Henrik Zetterberg några veckor innan All Star-omröstningen skulle börja.
 
 – Vill dom ha mig sätter jag mig på ett flyg i natt.
Erik Gustafsson svarar på VM-frågan timmarna efter Flyers respass ur slutspelet. Han borde blivit uttagen bara därför.
 
– Jag var en player’s coach
Mike Keenan i diskussion med en gapskrattande Jeremy Roenick
 
– Han har  uppenbarligen IQ:n hos ett fågelfrö.
Alain Vigneault om Dave Bolland efter ett angrepp på bröderna Sedin.
 
– Det är bara bra, han är alldeles för mycket svärmorsdröm till vardags. Kallas man Kron Wall of Pain, som vi sett att han gör på sina håll, måste man ju se tuff ut.
Zäta om Kronwall när han hade lätt demolerad framtoning efter några puckar och klubblad i plytet.
 
– Jag ska prata långsamt, eftersom de som varit med i den här omröstningen uppenbarligen är idioter.
Brian Burke, Torontos GM, när spelarna i NHL hade röstat fram Dion Phaneuf till ligans mest överskattade.
 
– Calling this Canucks win revenge is like calling it revenge when you say, ”Shoe’s untied! Made you look!” to a guy who slept with your wife.
Dave Lozo på nhl.com när Canucks lyckades vinna borta mot Bruins.
 
– Jag kommer att göra ett mål mellan benen på dig.
Henrik Zetterberg till Henrik Lundqvist under en gemensam middag dagen före Red Wings besök på Garden. Och efter tre minuter hade han gjort det…
 
– Stop coaching, Pat.
Tårtan.
 
– Nej.
Tårtan.
 
– Ja.
Tårtan.

– Next question
Tårtan.

– Jag önskar vi hade en bättre målvakt så inte behövde täcka såna där skott…
Mats Zuccarello i sitt första tweet efter att brutit handleden när han täckte skott framför Lundqvist.
 
* * *
I vanliga fall tar hockeysäsongen till sist slut när de första free agency-dagarna är över, men nu verkar ju Parise och Suter och Nash och Jagr dra ut på det här ordentligt, så vem vet – vi kanske får anledning att återkomma om några dagar.
Men räkna inte med någon våldsam frekvens på inläggen i den här bloggen den kommande månaden. Nu är det semester och jag ber, ännu en gång, att få tacka alla för en underbar säsong.

Derek Roy från Buffalo till Dallas – och i andra riktningen går Adam Pardy och den råbarkade Steve Ott.
Vad säger Kometen?

Parise håller mycket riktigt presskonferens – och meddelar att han inte bestämt sig ännu.
Morsning korsning.
Vi får fortsätta vänta – kanske resten av veckan.

Parise ska prata med reportrar inom några minuter. Here we go!

Börjar bli tråkigt det här.
Och det är jag inte direkt ensam om att tycka.
Twitter flödar över av hockeyskribentfrustration – och jag hör från flera håll att även general managers är irriterade över att behöva vara delaktiga i waiting game.
Men vi kan ju tills vidare roa oss med att tänka på vad som hände i huvudet på Feaster när han bestämde sig för att ge Jiri Hudler 16 miljoner för fyra år.
Har han inte sett den lille tjecken de senaste säsongerna?
Han. Är. Slut. 

Gurra, nä. Om någon sönder är det NHL Network, men jag tror att det bara var igår.
Idag slänger dom in Breaking News om något stort händer, misstänker jag. Som själv sitter i Borlänge och får nöja mig med twitter.
Och nu har Jiri Hudler kritat på för Calgary. Inte mig emot, han har inte gjort någon i Detroit lycklig de senaste åren.

Ett rykte säger att Parise nu är klar för Blackhawks – ett annat att både han och Suter skrivit på för Wings.
Men allt som är helt klart är att Blues gjort klart med Woywitka…
Jag skulle dock rekommendera er att hålla ställningarna.
Snart smäller det.

Vi får fortsatta vänta på beskeden från Suter och Parise och – kanske – Rick Nash, verkar det som.
Och innan de bestämt sig för vad de ska spela blir det nog lite stiltje.
Men sedan kan det bli åka av igen. En hel drös lag måste ju avvakta vad som händer – och när det visat sig att de gjort det förgäves måste plan B sättas i verket.
Tills dess kan vi ju ta och kommentera lite av det som redan hunnit hända:
•Micke Samuelsson tillbaka till Detroit.
– Fan så kul, säger jag. Samme hör hemma i Motown – och har saknats i andrakedjan sedan han försvann. Kommer med sin högerfattning att bli en viktig komponent i ett powerplay som
•Monstret Gustavsson till Detroit.
– Big skräll, och lika rolig den. Med Jim ”Systembolaget” Bedard som sin goalie-coach tror jag att Jonas kan komma till sin rätt på ett annat sätt än i Detroit.
•Sami Salo till Tampa, Jason Garrison till Vancouver.
– Kommer att kännas lite underligt att se Salo i ny tröja, men Garrison, NHL:s kanske mest underskattade back, kommer bli ett lyft för Canucks. Han skjuter ännu bättre – och är skadad betydligt mer sällan…
•Marty och Hedbä tillbaka som målvaktstandem i New Jersey. I två år till.
– Lou inser att ålder bara är ett nummer och resignar ligans äldsta keeper-duo. Enastående, tycker jag. Ingen har gett bloggen mer material än Hedbä den senaste säsongen.
•Jordin Tootoo till Red Wings
–Wings behöver lite mer elakhet och The Tootoo Train
•Asahm från Penguins till Rangers, Brandon Prust från Rangers till Montreal.
– Ingen helt lyckad trade för Blåskjortorna. Prusten är en av ligans populäraste killar. Det är inte Asham. Men vi gratulerar ju Brandon till alla stålar han får av Habs – och hoppas att Asahams Hanson Brother-stil ändå ska komma att falla Gris-Olle & co i smaken.
* * *
Apropå Habs surrar rykten nu på dagen om att Jagr helst vill spela just där.
Det vore nåt.
* * *
Och apropå Rangers:
Ducks vill ha Derek Stepan för Bobby Ryan, men Sather säger nej. Det förstår jag inte alls. Stepan var blekare än albyl under playoff.
Nu ser det istället ut som att Ryan kan hamna i Buffalo.
* * *
Stay tuned, snart börjar det röra på sig igen.
 
 

Jaja, FÖRLÅT!
Det blev ett mycket längre uppehåll i den här bloggen än det var tänkt.
Men först var jag faktiskt alldeles slut efter NHL Awards och orkade inte ens logga in på ett par dagar.
Sen kom jag hem till Sverige och hade ingen uppkoppling hemma hos lilla mamma – och blev dessutom oerhört upptagen med såväl rockfestival som glittret i kullornas ögon; en distraktion av guds nåde.
Men nu sitter jag hemma hos Bullen på Hagalund, med det mest eminenta nät, och ska följa dag två i Free Agency-racet – och innan kvällen är slut kommer utlovade Biffen Awards också,
Innan dess ska vi dock ha de kittlande svaren på frågan var Zach Parise respektive Ryan Suter – marknadens två tyngsta pjäser –  hamnar.
Det ska komma under måndagen är det sagt – och man kan undra vad Red Wings tänker göra om de inte lyckas bärga Suter.
Häng med, jag tittar in här då och då,