Ojvoj!
Vilken historisk svensk kväll.
Henke fick Vezina,  Entourage-Karlsson  fick Norris,  Calderskog fick Calder och Alfie fick King Clancy.
Något större har vi aldrig varit med om i de här sammanhangen.
* * *
Däremot blev det inte mycket till  liveblogg. Ber om ursäkt för det, men det blev ett väldigt race mot deadline hemma i Sverige och jag fick till slut sitta här och, som Uffe Bodin på Hockeysverige.se uttryckte det, kaskadskriva.
Sorry, blir så ibland.
* * *
Henkes ”fuck” hörde vi aldrig.
De har ju några sekunders fördröjning i sändningarna här borta, så NHL Network hann bleepa bort den redan klassiska svordomen från världens bäste målis.
– Jag skulle andas ut och så bara kom det, säger han med ett lätt generat leende efteråt.
Så kan det gå när man kläcker ur sig uttryck man kommer att få höra om resten av karriären…
* * *
Jag tyckte några av Shanahan-skämten var väldigt roliga, men själv såg han inte så road ut…
* * *
Ett Erik Karlsson hat trick ser ut så här:
Först skriver man nytt kontrakt, sedan vinner man Norris Trophy – och så åker man hem och gifter sig.
Det är, förstås, Uffe Bodin som myntar uttrycket.
* * *
Att se Henke när han sitter på intervjupodiet och mellan svaren bara tittar på sin trofé är en rätt vacker upplevelse.
Det fullkomligen lyser i ögonen på mannen…
* * *
Om jag inte hatade Nickelback tidigare, så gör jag det med a vengeance när de plötsligt kommer ut och ska spela en skitlåt TILL just som tåspetsarna når deadline och Vezina inte hunnit delas ut ännu.
Må dom…nej, nu höll jag på att göra en Popsicle, men så sura ska vi inte vara en sån här stor kväll.
* * *
Det gnistrar till i de lundqvistska – liksom de karlssonska – ögonen även när de får frågor om hur det här ska firas.
Vi har The Hangover 3 på lut här i natt, det är ett som är säkert….
* * *
Jag hoppas verkligen att de sista tvivlarna som fortfarande tjatar om att det bara är svensk media som hajpar Kung Henrik tystnar åtminstone lite nu.
Vezina Trophy får man bara om man är – bäst.
* * *
Nu ska jag också gå ut och fira – en så här kväll förtjänar ytterligare ett tungt uppvaknande, eller hur?
Därmed är säsongen för bloggen slut.
Nästan.
Men det viktigaste återstår ju:
Biffen Awards.
Kommer om några dagar och då hoppas jag vi hörs igen.
Tack, alla.

Vezina till Lundqvist!

Calder till Landeskog!
Håller på att arta sig till SOME night det här…

En väldigt tagen Erik Karlsson kommer till intervjurummet  vägg i vägg med presscentrat.
Lika glad han är över att ha vunnit sin Norris, lika besviken är han helt i onödan över sitt framträdande på scenen.
– Det här är en helt ny situation för mig, jag hade inte riktigt förstått vad som händer på en sån här tillställning och känner mig lite frustrerad över att jag blev så nervös och inte kunde vara mig själv, säger han med darr på rösten.
Ah, det var väl ingen fara.
En ny svensk har blivit till världens bäste back och det är hur stort som helst.

Ken Hitchcock, som klätt upp sig avsevärt sedan igår och nästan ser helt representabe ut, får Jack Adams.
Välförtjänt, det också.
Fast jag hade velat höra Tårtan prata…

Ted Lindsay till Malkin.
Som väntat.
Han kommer få Hart också, det känns nästan som kvällens mest givna.

Norris till Erik Karlsson!
Kul.
Vi har en ny – liten – storback!
* * *
Fint att Lidas får en liten hyllning innan Matthew Perry tillkännager Norris Trophy-vinnaren också.
Välförtjänt, för att uttrycka det milt.

Ja, morsning då.
Nu ska vi se om vi får någon jackpot i glittret på Wynn.
Henke Lundqvist, Erik Entourage-Karlsson, Alfie och Gabbe Landeskog och deras mednominerade har nu bytt om till frack och fina kostymer och sitter snart bänkade på den teater där Garth Brooks (!) vanligtvis håller hov..
Mitt tips:
Jag tror Lundqvist får Vezina, Karlsson Norris och Landeskog Calder. Varåt det lutar i Masterton-kategorin har jag ingen aning om, men det är mycket möjligt att Alfie vinner också.
* * *
Igår var Fru Fortuna något mer flirtig och villig. Jag fick i alla fall kramas lite.
Vi tackar för det.
* * *
Steven Stamkos har fina saker att säga om sin fellow Hart Trophy-nomnee från Sverige.
Hör bara:
– You are obviously aware when you’re playing any great player in the League, but when your job is to create offense, score goals, and you’re playing the best goalie in the world you realize that even more. Obviously his athleticism allows him to be the goalie that he is, but he can get in your head so you try not to change your mindset coming in with certain areas of the ice, where you like to shoot from. But he definitely has my attention when we’re playing against him and he can frustrate you for sure.
* * *
Och när Fru Fortuna är på det där humöret är det lätt att missa att klockan går och tro mig; man hajar till när man steppar ut från en resort som Wynn och ser solen gassa från klarblå himmel.
Ojvoj…
* * *
Eftersom det på sina håll fortfarande verkar råda oklarhet om det här ber jag att få understryka att den här galan gäller grundserien – och att alla röster skickades in INNAN slutspelet började,
* * *
Lyckades aldrig ta mig till Lundqvists party på Lavo, men rapporterna säger att det var ungt, trångt och ett sjujävla ställ från tidig kväll till långt in på småtimmarna.
* * *
Som Alfie sa igår:
Vad lämpligt det vore om Entourage-Erik vinner sin första Norris året efter Lidas vann sin sista.
Då är tronföljden så att säga säkrad.
* * *
Det var ganska ont om hockeyproffs på Wynns casinogolv igår, men Malkin kom i alla fall till baren – i flipflops och skogshuggarskjorta – och såg förvirrad ut medan fansen radade upp sig för att få ta bilder.
* * *
Landeskog verkar glad på röda mattan – trots att han inte får vara i närheten av the real action.
Man måste vara 21 för att överhuvudtaget få vistas inne på casinot och vår Calder-kandidat är som bekant bara nitton.
Jag vet hur det känns, jag var tolv år första gången jag kom hit – 1979 – och led grundligt över att bara få stå utanför och titta på.
Men jag kan trösta Gabriel med upplysningen att man kan ta igen det senare.
Ordentligt…
* * *
Nu ska vi undersöka kaffekannorna här utanför det lilla pressrummet – ett par kilometer från Garth Brooks-teatern.
Jag kommer in med rapporter då och då, företrädesvis i takt med att priserna delas ut.
Häng med!

Erik Karlsson vet hur man stjäl en show.
Spelarna hade just samlats utanför Alex – en av Wynns femstjärniga krogar, dessvärre nerlagd – på tisdagseftermiddagen för att få nöjet att prata med oss murveldjur.
Då kom nyheten:
Entourage-Karlsson har skrivit på ett sjuårskontrakt med Senators värt sammanlagt 45.5 miljoner dollar.
Sen hade media nåt att fråga om, om man säger så
Stiligt.
– I’m happy, sa smålänningen själv.
Kan man tro, ja.
* * *
Och hur har ni haft det sedan sista finalmatchen?
Själv har jag legat på madrass i en pool i Palm Springs och bara blängt på himlen och knappt tänkt en endaste redig tanke.
En kväll, när en liten drink guppade i en boja intill madrassen och man kunde se hela stjärndjupet i det 35-gradiga mörkret, blev jag rena Bryzgalov.
Det ÄR verkligen för jävla stort, universum,,,
* * *
Hoppas svenskarna på plats här i syndens stad – Karlsson, Lundqvist, Landeskog och Alfredsson – har mer framgång än vad jag haft vid borden de senaste dygnen.
Herregud, Fru Fortuna vilken satkärring, vilken hagga, vilken häxa!
* * *
Är det verkligen bara en tillfällighet att nummer 65 i Ottawa får 6.5 miljoner per säsong?
Ja, troligen – men lite kul sammanträffande tycker jag ändå att det är.
* * *
Lite uppförslut idag, jag medger.
Men så gick jag ut med Hockeysverige.se:s representanter på plats i går också.
Då får man skylla sig själv. Den ene är ju från Ludvika och den andre från Växjö och jag borde veta bättre…
* * *
Nope, Alfie har fortfarande inte bestämt sig för om han ska fortsätta eller inte.
– Jag skulle ta beslut efter att ha tränat ett part veckor men blev sjuk så jag har inte kommit igång med träningen ännu. Vi får se, säger han där han sitter intill gamle kompisen Mike Fishers och svarar på frågor
Hur det blir vet inte jag mer om än någon annan, han förefaller helt uppriktig när han säger att han inte vet varåt det lutar, men jag får för att det var så kul den här säsongen att herr legendar ger det ett år till.
* * *
Försökte lära Hockeysverige-Sibner spela craps igår också, men det slutade bara med att jag blev varse att det står Bruce Springsteen & The E Street Band på hans kalsonger, så jag vet inte om det funkade så bra.
* * *
Kung Lundqvist är stilig i vit skjorta och slips – med nål – från, tror jag, Calvin Klein, på sitt podium.
Ännu vassare lär stassen bli ikväll, när han är värd för ett party på nattklubben Lavo på Palazzo.
– Vad som händer där? Äh, det blir party. Vi är ju i Vegas, då ska man ha kul, säger han.
Varmed jag måste fråga om han gamblat också – och bara får ett leende och ett kort ”no comments” till svar.
* * *
När Nickelback kommer inlufsande på media-eventet blir Hockeysverige-Bodin så illa till mods att han måste gå ut i den stekande Vegas-värmen och ta luft.
Själv orkar jag inte bli så upprörd, men förstår verkligen inte hur NHL kan smutsa ner sitt fina namn med det horribelt usla bandet.
* * *
Lundqvist var hemma i Sverige i tio dagar, på överraskningsbesök, alldeles nyligen men resten av sommaren spenderar han och hustrun Terese kvar i amerikat.
– Ja, det blir en första sommar i New York. Lite annorlunda, men kul också  berättar han.
Huvudorsak:
Det kommer ju en mini-Lundvist om bara några veckor.
– Mitt liv kommer garanterat att förändras för alltid, det är spännande och jag ser verkligen fram emot det,.
* * *
Jag tror först det är en vanlig turist – i tre storlekar för stor, storrutig skjorta, blå chinos, tofflor och glatt leende klistrat över ett rödbränt, klotrunt anlete –   som förvillat sig in bland hockeycelebriteterna.
Sen ser jag.
Det är Jack Adams-kandidaten Ken Hitchcock.
En härlig syn!
* * *
Det är monstruöst hett i Vegas i år också, men till skillnad från ifjol slipper vi ändå se söndergrillade hockeystjärnor på sändningen från Wynn kommande natt.
NHL lärde sig förra året att det inte är så kul att stå i kostym, eller rentav frack, i 45-gradig värme och bli intervjuad av Jeremy Roenick, så de har placerat Röda Mattan inomhus nu.
Alla inblandade är tacksamma.
* * *
Gabbe Landeskog – som kommer att vinna Calder, det är mitt hetaste tips – har ju imponerat genom att redan under sin rookie-säsong uppföra sig som en ärrad veteranen på isen.
Helt otippat är det också som en sån han, sin ringa ålder till trots, ser ut när han sitter på podiet tillsammans med de övriga nominerade.
Men det beror främst på att gossen på stolen intill – Nugent-Hopkins – utgör en så frapperande kontrast.
Det är fantastiskt, han skulle kunna spela femtonåring på vilken ag som helst.
* * *
Extra plus till Entourage-Karlsson för rosa shorts!
* * *
Jaha, då börjar det bli kväll igen.
Lundqvist slår snart upp dörrarna till sitt party, men jag vet inte – jag är nog för gammal för det där och kommer som vanligt att hittas antigen i någon halvskum casino-bar – alternativt vid crapsborden.
Imorrn blir det direktrapport från galan här i bloggen och jag hoppas ni vill vara med.
 
 

LA Kings – New Jersey 6-1 (Slut – Kings Stanley Cup-mästare).
* * *
Så säsongen 2011-2012 slutar, för bloggens del, med att jag halkar omkring på isen i Staples Center och ser rusiga Kings-spelare fira sin första Stanley Cup-titel.
Det är en fin stund.
Inte för att jag känner något speciellt för laget, eller för några av spelarna, men ändå.
Det känns alltid rörande att se människor få drömmar de närt i hela sina liv förverkligade.
Dessutom är det ju rätt cool att stå mitt på isen i en så omsusad arena och bara ta in feelingen, liksom.
En värdigt svanesång, får vi kalla det.
* * *
Devils omklädningsrum är det mindre roligt att besöka.
Där råder – förstås – regelrätt sorg.
Den ende som sitter kvar, uppkrupen i sitt bås,  när vi tassar in är Hedbä – och han stirrar tomt framför sig.
– Bittrast är att se många bra killar bli så besvikna. Det är det som gör mest ont, säger han.
Den ultimate lagkamraten, in i det sista.
Man kan bara be till högre makter att han får en chans till att vara med om det här.
* * *
Hittar Kopitar, med kungakrona på lockarna, under strapatserna på den hala isen och får honom att hälsa till de gamla fansen i Södertälje.
– De finns för alltid i mitt hjärta, ropar han rakt in i den lilla bandaren, som för det blir så glad att den lägger av.
Om den bara anstränger sig lite kan gamla sportklubben därmed känna sig åtminstone lite, lite delaktig i den här triumfen.
* * *
DeBoer är classy även i motgångens bittra stund.
När han får frågor om utvisningen på Bernier – den som förstörde allt – svarar han…
– You know what, det är Kings kväll ikväll. Låt dem ha sin stund.
* * *
Det här är första gången sedan 2007 vi får vara med om att mästarna blir just mästare på hemmaplan och det är nåt ganska oförglömligt med att se en hall bara explodera i extas under de sista två-tre minuterna.
Sicket otroligt jävla drag…
* * *
Igen då, här har vi vinnarna i bloggens stora finaltips:
Eddie Läck, Calle Gunnarsson, Nicklas Lidström, Kimmo Timonen, Mats Wennerholm, Niklas Kronwall, Tomas Ros, Varpu Sihvonen, Niklas Vikegård, Jere Lehtinen, Pierre LeBrun, Johan Garpenlöv, Kjell Samuelsson, Tarik El-Bashir, Niclas Schaub, Kevin Allen, Jimmy Wixtröm, Agneta Sjödin, Göran Sundberg, Niklas Holmgren, Calle Järnkrok, Mattias Ritola, Uffe Bodin, Helene Elliott, Robert Pettersson, Bruce Garrioch, Loui Eriksson, Tomas Lundström, Magnus Hägerborn, Jhonas Enroth, Sticky Bomb och Håkan Loob.
Även dom är kungar och bär gå ut och fira ordentligt.
* * *
Bernier kommer att få leva med det här resten av sitt liv, det var hans utvisning som avgjorde hela finalen.
Men han borde vinna tillbaka lita av fansens respekt när han kliver ut i omklädningsrummet och utan gnäll svarar på fråga efter fråga efter fråga.
Lagkamraternas respekt förlorade han aldrig.
– Nej, det var en bra tackling som han satte in för att få fart på oss. Ingen skyller på honom, säger Hanky Tank Tallinder.
Lou bör dock vara beredd på att det kan behövas psykologhjälp framåt sommaren.
* * *
Det är nu två år sedan Sveriges fick en ny Stanley Cup-mästare – Niklas Yellbear Hjalmarsson.
Nästa år slår vi till med blågula pjäser i bägge lagen, okej?
* * *
Partyt som just utbrutit i downtown LA kommer sannolikt att pågå i åtskilliga dygn – och spridas över resten av staden.
Det här är en stad som längtat efter att få fira en ny hockeytitel och nu tänker bevisa det riktiga i Tupacs påstående att California know how to party.
* * *
Det är nåt aningen scary med att resultatet – nästan – blev detsamma som i Playstation-matchen igår eftermiddag.
Jag får sluta med de där dumheterna…
* * *
På sin väg till bussen måste Devils-spelarna passera zamboni-entrén och där ser de festen rasa ute på isen.
Det borde kunna undvikas på nåt sätt…
* * *
Det är lite tradigt att målvakterna så ofta föräras Conn Smythe, men den här gången var det verkligen ingen diskussion.
Quick var mer värdefull än någon annan.
* * *
Dustin Penner har nu vunnit Stanley Cup med två av de tre kaliforniska NHL-lagen och som han säger under segerfesten:
– Jag antar att Sharks börjar visa intresse snart…
* * *
Vi kan åtminstone utgå från att fansen som förlorat inte river sin hemstad i år.
* * *
Okej, nu ska jag gå och hälla mig i en och annan stänkare, tror jag bestämt.
Det har varit en lång säsong och ett oerhört intensivt slutspel och jag tackar alla som varit med och gjort det till den kanske mest fantastiska upplevelsen i den här bloggen någonsin.
Det är en ära att ha så enastående läsare.
Sista matchen är alltså spelad, men trots de inledande orden i det här inlägget är det ju inte slutet.
Vi återkommer med bilder om någon dag – och sedan har vi Awards-showen i Vegas nästa vecka.
Men tills dess:
Tack – och so long.