Sorry att det inte blev mer ordat i natt.
Men dels var jag alltså lite slutkörd och kände att jag trampade luft när jag försökte formulera mina små fånigheter.
Dels hade jag finbesök i korresoffan, av drömcoacherna Olsson och Eriksson. Då får man ju se till att vara en någorlunda trevlig värd och inte sitta vid datorn och uggla.
Nu är jag på hugget till Vancouvers sista dans istället, okej?
* * *
Känns lite…ja, jag vet inte, vemodigt kanske, att Wings redan tagit semester.
Jag är van vid att tillbringa den här tiden på året i Motown; att sitta på 70:e våningen i Marriott-skrapan och titta på Windsor på andra sidan floden, spela Craps på MGM-kasinot och andas den sällsamma, bläckfiskslemimpregnerade luften i The Joe.
En vår utan de ingredienserna kommer att ta tid att vänja sig vid.
* * *
Eriksson var under kvällen allra mest imponerad av Malkin och Olsson av Thornton – samt min beställning från Domino’s Pizza…
* * *
Det var ju inte kul att se The Mule utslagen på isen, men Dogges propp höll världsklass.
Och jag är övertygad om att den hade betydelse.
Detroit blev lite skärrat – och i bytet efter smällde Marleau in 2-1-pucken.
* * *
Men nånstans är det förstås angenämt att veta att vi inte får samma finallag för tredje året i rad. Och jag kommer inte at sakna Ohio Turnpike.
* * *
– Det var förstås inte personligt, säger Dogge själv om The Mule-proppen, men han dundrande in sex poäng på oss i förra matchen. Då får man en target på bröstkorgen.
Han kan inte bara tacklas, han kan formulera sig också.
* * *
Jag blir alltid lite rörd över att se den hjärtliga handskakningsceremonin när krutröken lagt sig. De som nyss vara bittra fiender visar varandra den djupaste respekt…ah, det är så fint.
* * *
Jacksprow, jag lyfter på den imaginära hatten. Du är mer än en omutlig optimist. Du har rätt också. Big Joe har äntligen blivit en slutspelsaktör.
* * *
Det bråkas i kommentarerna till referatet på nätet ser jag. Well, jag har bara skrivit text, utan – inte satt några rubriker.
* * *
Bra att Wings har en lång flygresa hem och har tid på sig att dränka sorgen. Det misstänker jag att de just nu gör å det allra grundligaste.
* * *
Zäta är som vanligt en no-bullshitter.
– De var bättre och de vann rättvist, konstaterar han matter-of-factly.
Svårt att invända där.
* * *
Jag delar Nicke Erikssons känsla av att Malkin verkar vara på gång att varva upp
I så fall är finalplatsen klar.
* * *
Chicago mot San Jose…nog känns det som en rätt så magisk konferensfinal.
Vi hörs när Chicago – ja, jag är helt övertygad – säkrar sin plats i the classic match-up om några timmar.

Ja, det där var väl en bra match.
Mest anmärkningsvärt tycker jag dock att det var att Sid missade den öppna kassen på slutet. Han gör aldrig mål mot just Habs och nä, det blev alltså inget trots helt öppet mål.
Intressant förbannelse.
* * *
I övrigt är det så att jag inte har så mycket att säga idag och när man inte har det ska man inte säga nåt heller. Annars navigerar man rakt in i bloggväggen och det vore ju trist.
Dessutom har jag två demon-coacher på besök. Med deras expertis till hands ska det bli alldeles extra spännande att se dramat i hajtanken.
Men återigen – ös i kommentatorsspåret om ni vill.

Hej hej, jag har fortfarande lite annat att göra här, så några riktiga inlägg kommer inte förrän till den sena matchen.
Men kommentatorsspåret funkar – ös på.

Den utmärkta Philly-steken är inmundigad, telefonsamal med Yellbear genomfört och teorierna om vad som hänt med Bobby Lou formulerade.
Time för kudden.
Jag vill hinna upp i så pass god tid att jag kan stanna på IKEA i Elizabeth och äta köttbullar innan jag måste hem och jobba…
* * *
Skogens, dom är frustrerade bara. Det blir så när man inte kommer nånvart – och har en målvakt som viker ner sig när the going gets tough
En viktigare fråga: Vad går du på för sportbar i Chi-town? Jag har bara hittat ESPN-zonen, men misstänker att du söker dig till coolare adress och den adressen vill man ju i så fall ha tips på.
* * *
Yellbear trodde att Hawks skulle flyga hem redan i natt, så han packade väskan och gick ner och väntade på bussen.
Den kom aldrig, för i själva verket var det sedan länge bestämt att laget skulle stanna kvar ytterligare en natt.
Di där Eksjö-borna…
* * *
Okej, mot köttbullarna. Vi hörs från korresoffan i morrn kväll.

Simon says:
Mer hockey för Flyers.
Ja, den har jag ju snott från NHL.com, men den är så given när Foppas gamle polare Gagne gör sudden mål, så det får ni stå ut med.
Själv var jag rätt så övertygad om att Boston skulle ta det, eftersom det hela tiden såg ut som att de fick jobbet gjort, utan att bränna tillnärmelsevis lika mycket energi som Flyers.
– Men jag tror vi vänder det här nu. De kändes trött på slutet, vi har fått ett lyft, säger Velvet Underground-Ville.
Såpass.
* * *
Det ser ut som att Toews gör en The Mule ikväll.
Då är man bra.
* * *
När jag ser Ed Snider, Flyers Sarah Palin-älskande ägare, och hans Punk Anderson-liknande polare trampa omkring utanför omklädningsrummet kommer jag osökt att tänka på de där scenerna när en väloljad Boris Jeltsin med entourage gled in på Davis Cup-tennisen i Moskva.
Det är the good old boys som är ute. De high-fajvar med alla spelare som råkar gå förbi, de skrattar vräkigt åt dåliga skämt och de ska ha en lång natt.
– Ja, nu är det dags för en liten klämtar, hojtar Snider och så kommer de där vrålande skratten igen.
Det är en fin syn.
* * *
Kimpa, att höra en brynäsare anklaga andra för att vara  patrask är som att höra Derian Hatcher klagar på långsamma spelare.
* * *
EJN har nog rätt, Bobby Lou ÄR verkligen överskattad.
* * *
Velvet Undeground-Ville – alltså Leino – trivs inte helt oväntat bättre i Philadelphia än i Detroits förorter.
Än så länge bor han visserligen på ett hotell i närheten av träningshallen i södra Jersey, men ändå.
– Tro mig, till och med Jersey är roligare än Novi, säger han.
Och nästa säsong tänker finländaren, som har ett aktivt intresse för musik och film och litteratur och till och med konst, skaffa sig en lya mitt i downtown.
– Det var Peter Forsberg som var först i laget att bo mitt i stan. Nu gör de flesta det, berättar han.
Ja, man glömmer det, men Foppa hann under sin relativt korta tid i Philly bli en gud för några av ledargestalterna i det här laget.
* * *
Det är ju riktigt eländigt av Vancouver att få stryk, så solklart, två hemmamatcher i rad.
Jag tyckte de talade om att de lärt sig av fjolårets misstag och tagit avgörande steg framåt.
Nu blir det respass i den här förbannade andra omgången igen.
* * *
Det är en upplevelse att stå intill när lakritsdrottningen intervjuar Kimmo och Ville – på finska.
Detta språk, det är verkligen ett mysterium.
* * *
Hyresgäst-Johan ville att Lucic skulle avgöra så att han fått skriva att Flyers, precis som Barcelona, fick stryk av Milan…
* * *
Nu har jag beställt upp en Philly Cheesesteak – when in Rome, för fan – och ska följa slutet på säsongens sista match i GM Place.
Kanske kommer det nåt slutord innan läggdags.

Flyers vinner. Mer snart.

Jaha, här hade vi börjat packa ihop och en mig närstående fisnk drottning var redan nere i hissen.
Men med 32 sekunder kvar kvitterade Recchi – ja, gammel-Recchi igen – elegant på Boucer, så nu blir det sudden-drama i Wachovia.
Riktigt jobbigt för Flyers, det här var ju klart när Velvet Underground-Ville satte fyran.
Nu säger jag, återigen, akta er för satan för Satan och går och häller upp en stark kopp kaffe.

Nu är det mer killer-instinkt i hemmaspelarnas avslutningar och de lyckas gå upp i helt logisk 3-1-ledning.
Men sen  skiter Boucher en duktig lök i sin kasse, så nu står Flyers i alla fall inför en gastkramande tredjeperiod.
Blir det den sista i Wachovia för säsongen?
Troligen.
* * *
Men Kimpa, för satan, Big Kjell Samuelsson!
* * *
Det kräver åtskilliga närstudier på tv-monitorerna för att få klarhet i hur Boucher lyckas söla in 3-2-pucken.
Jag säger ju det – in med Backlund!
* * *
Efter de båda målen börjar Flyers-fansen göra vissa försök att leva upp till sitt rykte som ligans vildaste fan.
Fast det är mer drag i Chicago redan under nationalsången…
* * *
Visste ni att Springsteen gjort 51 utsålda spelningar i Philly?
Det har han, det står på en baner som hissats i taket i Wachovia.
* * *
Springer på flera av murvlarna som till vardags hänger i Garden, bland annat den mytomspunne Snackare.
Det är alltså HIT dom åker när det blir golfsäsong på Manhattan-
* * *
Billy Joel har gjort 48 också.
* * *
På en läktarsektion alldeles till vänster om pressboxen sitter det en ensam kille i Bruins-jersey mitt i det brandgula infernot.
Han har det inte lätt. Hånet vet inga gränser. Men han får trösta sig med att det varit ännu värre om Boston varit i ledningen. Då hade han fått stryk.
* * *
Hjärtat slår alltid ett litet extraslag när Michael Ryder gör mål.
För mig kommer han alltid att vara leksing.
* * *
Allra mest jubel blir det när dom zoomar old heroes of The city of brotherly love.
Både John LeClair och Keith Primeau föräras varsin grundlig standing ovation.
Ta hit Per-Erik Eklund och zooma in honom också, det är ett rent krav.
* * *
Nu gör de reklam för sommarens Tom Petty & The Heartbreakers-turnén.
Då blir man ju lite till sig.
* * *
Akta er för Satan nu, för satan. Det är i de här lägena han brukar sabba kvällarna för slutspelsmotståndare.
* * *
OK, nu ska vi nog ta och dricka lite kaffe med Big Kjell.
Ni kan upplägget – slutrapport kommer såsmåningom.

1-1 efter första.
Och det är då för väl att Brie-osten lyckas kvittera i sista minuten.
Annars hade det känts …ja, jag vet inte..helt sjukt i huvet.
Flyers har dominerat fullständigt och skapat fler chanser än Rangers gjorde på hela säsongen och nån gång måste fan rättvisa få råda också i hockeyvärlden.
* * *
Vad som än händer, hur det än går, vad för slags kvalitet det än kan tänkas på bli på denna matchen, är det här en alldeles oförglömlig kväll.
Jag har nämligen hälsat på Big Kjell här uppe på pressläktaren.
Så stort.
* * *
Å andra sidan – när man skapar en sådan mängd chanser MÅSTE man gör fler mål, även när man möter en gigant som Tuukka.
Annars är man chanslös i playoff.
* * *
It’s not over, står det på jumbotronen under introt.
Sen pumpar dom på med bilder på, och musiken från, Rocky.
Såklart.
Han var ju härifrån – och ska det här funka bör Flyers krama fram lite av hans spirit.
* * *
Bruins är ju samtidigt coola som spelar så lugnt och tålmodigt och sen hugger så fort det finns ett misstag att hugga på.
Just Recchi, målskytten,  vet förstås exakt hur en sådan burrito ska grillads.
* * *
Något snopet att så många stolar gapar tomma på läktarsektionerna – i en do-or-die-match i andra slutspelsomgången.
Vad är detta, Newark?
* * *
Visst, John J. It’s all about the lakrits.
Och vad tror du är det som första som händer?
Varpu berättar att hennes syster hemma i Helsinki vill ha min adress så hon kan skicka över ”en grej”.
* * *
Hade glömt att Ville Leino ju ingår i Flyers-upptällningen. Det innebär att jag plötsligt är engagerad. Cineaster som lyssnar på Velvet Underground måste stödjas.
* * *
De har dansande män klädda i gröna kroppsstrumpor här också.
Det känns något otippat.
* * *
Van Riemsdyk har bränt många chanser, men också sett väldigt het ut.
Räkna med honom i protokollet.
* * *
Man sitter som vanligt högt som i helvetet i Wachovia, men det är inga problem för hyresgäst- Johan. Han är som Skräddarbacken-bo van vid att se ner på folk.
* * *
Apropå just ingenting:
Brage!
Superettans bästa grön-vita lag…
* * *
Äh, in med Backlund nu.
* * *
Nu kommer Varpu inte med lakrits, men väl med glass och det får väl ses som ett helt OK substitut.
Vi hörs sen.

Jamen, titta här nu då.
Bloggen är på en match som i praktiken helt saknar svenskintresse.
Flyers mot Bruins
Stort, va?
Sanningen är att jag hade lite annat att göra här i trakten och då passar man ju på.
Det bör kunna bli och jag räknar med sällskap av Flyers-entusiaster som Wille i kommentatorsspåret.
* * *
Just för att jag haft andra ärenden blir dock detta ”intro” betydligt kortare än vanligt.
Har inte haft tid vare sig att samla tillräckligt mycket iakttagelser eller att skriva.
Men under själva matchen ska det bli som vanligt, hade jag tänkt.
* * *
Dyningarna efter The Mules urladdning igår har fortfarande inte lagt sig.
Jag kommer, i bilen ner längs Jersey Turnpike, flera gånger på mig själv med att bara sitta och flina gott åt smålänningens fantasiska uppvisning.
* * *
Fast det är klart, lite svenskprägel kan den här matchen också få.
Om Boucher gör bort sig eller – att föredra i det här laget, faktiskt – skadar sig får ju Johan Backlund hoppa in.
Det vore en rätt fet jackpot att råka vara här om han kommer in och räddar säsongen åt Flyers.
* * *
När jag kör till Wachovia från hotellet, längs självaste Broad Street, påminns jag om en av Philadelphias mest frapperande egenheter.
De parkerar bilarna mitt i gatan här, på själva refugen.
Det ser man ingen annanstans i hela USA.
Kan du Wille, som bott här, förklara den sedvänjan?
* * *
Flyers överväger att chansa med den ständigt skadade Gagne ikväll.
Ja,  det kan väl inte – häpp – skada.
* * *
Jag tycker mig redan på parkeringen, och vid ölstånden som slutspelet till ära smällts upp runt den futuristiska arenan, märka att de vanligtvis sturska Flyers-fansen är lite stukade.
Sen går några Bruins-fans förbi ett tailgate-party vid ett par rostiga stadsjeepar och blir grundligt trakasserade.
– Bums, hojtar en idiot.
– Fucking faggots, gormar en annan.
– Boston assholes, go home, fortsätter den förste.
Allt är alltså som vanligt,  0-3-underläge till trots.
* * *
Tribbs, du är alldeles rätt ute. Ignatius O’Reilly är en av mina största hjältar.
* * *
Så stänger lagmaskinen den här serien redan ikväll.
De flesta verkar tro det.
Men om det är några som borde veta hur man vänder ett 0-3-underläge.
Dom var ände dom senaste som gjorde det, mot Islanders, för 35 år sedan.
* * *
Rätt vackert att se att så många hemmafans fortfarande sportar Forsberg-tröjor.
* * *
Det är gametime-beslut på om huruvida Brad Marchand eller Trent Whitfield ersätter skadade Krejci för Bruins.
De känns väl båda som den typ av spelare som går rakt in i den här typen av lag utan att det märks så mycket.
* * *
Om ni nånsin kommer till Wachoiva och hör ett dörrlarm som aldrig slutar pipa vet ni att ni står vid pressentrén.
Så har det varit i alla år här, de gör aldrig något åt att det där larmet tjuter så länge dörren är öppen.
Det känns närmast hemtamt.
* * *
Jag saknar Pebben.
* * *
Eazy, det hade inte varit en teaser. Det hade varit en killer!
* * *
Det känns som att en sån som Pronger just ikväll borde vara angelägen om att visa att Flyers gjorde rätt som kastade så mycket pengar efter honom inför den här säsongen.
* * *
Nej, nu ska jag gå och sätta mig med Varpu.
Egentligen är det förstås för hennes skull jag åkt hit…
Vi hörs i första paus.