Hej på er. Det blir liveblogg ikväll. Från en stad strax söder om New York. Det hade ni inte räknat med, men bloggen gillar att överraska.
Vi hörs frampt 01, er tid.

Exakt, John J.
Nu ska jag ringa The Mule.
Men jag misstänker att det kan ta ett tag innan jag får den där försiktiga småländska stämman i luren.
När man gör fyra mål och spelar fram till två, tangerar tidernas Stanley Cup-rekord för flest antal poäng i en period (samt krossar några klubbrekord i samma veva) och plötsligt går upp i delad ledning i slutspelets poängligan, då brukar man få stå och gaffla med närvarande media rätt så länge.
* * *
Att Playoff Joe var lite frustrerad i tredje kan man ju förstå.
Men vad skulle han riva ner Lidas för?
Puckat.
* * *
Dom brukar inte hylla enskilda utespelare i The Joe.
Just därför var det rent rörande att se, och höra, hur hela jävla hallen till slut stod upp och skanderade:
– Franzen, Franzen, Franzen.
* * *
Montreal fortsätter verkligen jävlas. Jag tror ju fortfarande att Pittsburgh, in the end, tar den här serien, men på vägen dit får de i sanning smaka på den frustration som kommer att förfölja Washington hela sommaren.
* * *
Babs ville tydligen också att Tunaslätten skulle få fira ett playoff-mål, för ni såg väl, Ritola var inne i powerplay på slutet.
Då stod jag upp och det kan jag inte erinra mig att jag nånsin gjort när det stått 7-1 i en match.
* * *
Julia, din polare får ju lov att fatta. Du följer en klassisk cinderella-story om nätterna.
I vilket fall lär hon inte klaga på att det är ostädat…
* * *
Det bästa med Journey-hymnen var ju att DJ:n var tvungen att slå av den i förtid, varmed publiken sjöng Detroit-raderna a capella.
* * *
Ken Danyeko i Versus aftergame-show.
– Nabakov är lite ojämn. Ena matchen kan han vara helt briljant och sen klarar han inte av att stoppa ens en badboll i nästa.
* * *
Tack för i natt; detta var ju lätt en av de festligaste aftnarna under det här slutspelet.
Och vad som än händer i fortsättningen kan vi säga att vi var med när The Mule exploderade.

6-1.
Det är ganska så över i The Joe,.
Men man vill ju titta ändå, om inte annat så för att se om The Magic Mule kan samla ihop ytterligare några poäng och gå om Crosby i poängligan.
Han slet sig till en assist i den här perren också, och är alltså uppe i fem poäng – på 40 minuter.
Otroligt.
* * *
Det är dock i Bell dramat utspelas.
Ja, den här upplagan av Montreal går inte att skaka av sig så lätt.
Men stackars Julia, har du skurat sönder parketten nu? Tiden går långsamt såna här gånger…
* * *
Jodu, Dahlgren, nånstan längst in i hjärteroten finns en liten, liten, liten obehaglig insikt om att det vore väldigt typiskt Sharks att bli först på 35 år att tappa 3-0-bollen…
 * * *
Halak!
* * *
Big Joe var väl inte alldeles fel ute när han påstod att Zäta filmade lite innan den där utvisningen. Men i Njurunda vet dom när det är dags att förstärka ett fall
* * *
Nä, Hockeytown. Det är bara muskler på Dogge. Precis som på mig!
* * *
Rit-Ola borde få göra ett mål också, det är Tunaslätten värd.
* * *
Det må vara sant, plz. Men inte fan har Bettman nånting med saken att göra.
* * *
En kväll när slutspelsmonstret Mule vaknar kan man kanske önska sig ett par kronwallska Open Ice-bombet också.
* * *
Nu tar vi Bell Center-rysaren i hamn. Ojvoj.

The Muuuuuuuuuuuuuuuuuuule!
Ha ha ha!
Vad
i
helvete.
är
det
som
händer!?!
Fyra jävla mål inom loppet av sex minuter, i en förstaperiod.
Ja, det första kommer kanske vad det lider att tillskrivas Bertuzzi, enligt kommentatorerna här borta han styrde nog den där pucken, men det VAR ju hans mål det också.
Och alldeles oavsett.
Super-Mule, han som är ett monster i slutspelsmatcher och bar Detroit till titeln 2008, har vaknat igen och då går fan ingen säker.
* * *
Det näst bästa som händer under den här perioden är att de presenterar Ritola på tv:n.
Plötsligt står det, på en sån liten skylt:
”Native of Borlange, Sweden”.
Då hojtades det glatt här i Midtown.
* * *
Jag trodde Penguins skulle få en svettig kväll när Flower gjorde sig skyldig till den inledande praktgrodan. Det är när de får ledningen Habs brukar vara riktigt besvärliga att spela mot.
Men Talbot, som alltid gör mål när det behövs som mest, fick kvittera för fort och nu är det nog snarare hemmalaget som får det svettigt
* * *
Det är förstås nån som , till sist, upplyst The Mule om att masen i New York plockat fram vita kavajen.
Nävars, förklaringen till den monstruösa perioden är snarare att han, på sitt väldigt småländska sätt, blivit riktigt heligt förbannad över situationen och gett sig fan på att säsongen inte alls ska ta slut ännu.
* * *
Lustigt med konspirationsteorierna om att domarna dömer på ett visst sätt för att tillgodose kommisionär Bettmans önskningar.
Jag misstänker att lagens ägare, de som anlitat Bettman, skulle ha en och annan synpunkt på ett sånt förfarande…
* * *
Dogge Crankshaft börjar få ett riktigt respektingivande, grottmansartat slutspelsskägg.
* * *
Lite rörda blir ju vi borlängebor också när vi ser Zäta ge Ritola – eller ska vi ta och börja kalla honom Rit-Ola, tycker ni? – en klapp på axeln efter ett byte.
* * *
Nu har Boyle börjat sparka puckarna igen. Då brukar det gå bra för motståndarna.
* * *
Nu ska jag lyssnat på nåt småländskt, varför inte The Ark, och slå en liten stepp på parketten.

God afton från korresoffan.
För nä, Jonsson, jag är ledsen  – jag har inte haft någon möjlighet att förflytta mig till Michigan idag.
Men dramat ska förstås följas från den här bedagade gamla skinnpjäsen, numer lappad med gaffatejp, och jag lovar intensiv aktivitet.
* * *
Vancouver Sun går hårt Bröderna Brothers efter förlusten mot Hawks igår natt.
”Visst, dom spelar fortfarande som tvillingar. Sutter-tvillingarna”, skriver osentimentale krönikören Iain MacIntyre.
Ousch.
Huvudspåret i kritiken är att bröderna, och framförallt då Daniel, förlorade behärskningen i match tre och för första gången någonsin blev arg på isen.
– If the Sedins, Vancouver’s best and most important skaters, are going to lose their focus, the Canucks have no hope of advancing, menar MacIntyre.
Låter förstås inte alldeles ovettigt.
* * *
Så, blir Wings svepta ikväll?
Risken är uppenbar, men stoltheten i det där omklädningsrummet borde vara tillräcklig för att förhindra en sån
Om de klarar det ska jag inte påstå att vad som helst kan hända – de behöver fortfarande vinna tre raka, varav två i hajtanken –  men håll med: Vore det inte lite typiskt San Jose att bli det första laget sedan 1975 att tappa en 3-0-ledning…
* * *
Sedinarna kan dock trösta sig med att ingen av dem heter Iain.
* * *
Som bloggen kunde berätta redan löser försöker Babcock alltså lösa krisen genom att slänga in – Mattias Ritola.
Borlänge rules!
Och eftersom även Lilja återvänder har vi sammanlagt åtta svenskar i hemmalaget.
Rätta mig om jag har fel, men jag tror det är playoff-rekord.
* * *
Julia, finns det nånting kvar att städa i din lägenhet? Köksskåpen kanske? Dem glömmer man ofta bort.
* * *
Henke Sedin, har mailledes, svarat på Hedbäs påståenden om att Dalarnas egen Tretjak alltid vann i ”På spåret” under sin säsong i Vancouver:
– Han slog oss jämt och vi har aldrig haft så kul som när vi tävlade i allt mellan himmel och jord! Det var nog första gången ”På spåret” spelades på ett flygplan här borta. Men han borde vinna, han är ju trots allt bra mycket äldre än oss!!!!!!!
* * *
Jag är rädd, Jonsson, att det ligger något i dina teorier om den vita kavajens geografiska begränsningar. Men jag har den ändå på mig, för säkerhets skull. Och jag har beställt friterad bläckfisk från dinern nere på hörnet. Och jag lyssnar bara på Four Tops, MC 5, Smokey Robinson, Mitch Ryder, Stooges och Journeys låt om han som växte upp i södra Detroit.
Kort sagt:
Jag gör ALLT jag kan ikväll.
* * *
Vi får förstås inte veta vad det var Bolland sa som gjorde Daniel så fruktansvärt förbannad igår.
– Jag undrade jag med. Det måste ha varit något riktigt bra, skrockar Versteeg i Vancouver Sun.
Den oskrivna regeln om att det som sägs på isen också ska stanna på isen måste nån gång upphävas.
* * *
Inga Detroit-svenskar till Köln, det kan jag nästan ta gift på – vad som än händer.
* * *
Nu börjar det i Bell Center.
Jag tror Habs utjämnar där.
Sen vetifan – men spännandet blir det.
Vi hörs under kvällen.

Jaha, så är Vancouver illa ut också.
Tungt slutspel för de stora svenska profilerna det här.
Men Chicago har börjat spinna på nästan alla cylindrar och då är det inte lätt, för någon.
* * *
Ledsen att det inte blev mer aktivitet här, men jag har tvingats koncentrera mig på texter som ska vara klara nu på morgonen.
Utlover bättring under torsdagen, okej?

Babs har ringat in problemet nu:
Det är för LITE svenskar i årets upplaga av Detroit….
Så inte nog med att Lilja lär återvända på torsdag (Lebda är ingen Wings-back, det har jag sagt förr).
Bobby Ewing-frillan överväger att slänga in Mattias Ritola också.
Jo, han säger det i Free Press idag. Han är besviken på Jason Williams och vill testa med borlängegossen istället.
Så Skogens, din vision är nästan på väg att bli verklighet..
* * *
Ikväll har jag en del annat att skriva, så det lär i alla fall till en början bli sparsamt med blogginlägg.
Men kommentatorsspåret är öppet. Välkomna att spinna loss där.
Flyers slår för övrigt tillbaka nu, with a vengeance.

Tre-fyr, tre-fyr, tre-fyr…
I just den takten går Red Wings marsch ut ur 2010 års slutspel.
För nä, inte ens när man har Detroits rutin hämtar man upp ett 0-3-läge mot ett San Jose som till sist hittat sin playoff-rytm.
Trist, tycker somliga av oss. Underbart, tycker många andra.
Och vi får väl alla försöka vara glada åt att det i alla fall inte blir samma finallag för tredje året i följd.
* * *
Just den här matchen kändes det som att Detroit GAV bort. Först släppte Howar den där fjöspucken, sedan gick en back – ja, det var väl Jonte – bort sig i offensiv zon så firma Thornton-Marleau kunde kontra in sudden-baljan.
Det påminner lite för mycket om hur det gick till i höstas och då var Wings de facto inte ens ett slutspelslag.
* * *
Och Dogge mot konferensfinal. Det måste alla kunna glädje sig åt också.
* * *
Nu säger korreosffan gonatt. Vi hörs säkert i morrn igen

Overtime i The Joe.
Ojfuckingsupervoj.
Insatsen är minst sagt hög.
Men nu kliver The Mule fram. Det är mitt tips.
* * *
Ja, det var en jävla skitutvisning Homer fick på slutet. Att döma så, när det är tre minuter kvar av en livsviktig playoff-matchj, då VILL man stå i centrum. Det är som alla – precis alla – säger mellan vägg och skål: Det märks att många rutinerade domare gått i pension eller skadade.
Å andra sidan:
Om Sharks gjort 4-3 där, då hade Wings ändå inte kunnat skylla på domarna. Det var ju Howards fel att det alls blev spännande på slutet.
Såna där mål går det inte att släppa in den här tiden på året, det är bara oacceptabelt.
* * *
Nu kom det lite delivery-fisk genom dörren. Den ska jag mumsa i mig nu.

Japp, Kalleballe. Nu gick jag och hämtade kavajen…
Alltså, jag håller ju lite på Dogge också, men ikväll måste Detroit vinna. Det ska bli en lång serie, detta.