Tänk om Montreal försökt spela på Pittsburghs planhalva i mer än en halv period. Då kanske de hade kunnat
Men det går ju inte att spela Drillo-hockey HELA tiden, inte mot Pittsburgh. Till slut får dom, i kraft av talang och rutin och tålamod,  in ett mål och då är det förstås fan så svårt att ställa om och försöka gå till attack.
Lite mer får han våga på torsdag, Jacques.
* * *
Jag satt just och tänkte på det under det PP:t. En sån som Malkin kan ha varit Osynlige Mannen i ett helt playoff, men det spelar ingen roll. Han kan ändå hugga till när som helst. Och just då small det.
* * *
Nu är Biffen sjukt trött, men vi måste ju följa Wings i hamn också. Det här ska dom hålla.

Herregud, det håller ju på att bli precis som Caps-serien.
Det är Pittsburgh mot Halak – hela tiden.
Fortsätter det här kommer slovaken snart att stå staty där uppe.
* * *
Bra öppningen på andra av Wings,
Men det vore kul om man nån gång fick se mål gjorda med klubba också…
* * *
Grinigt i Bell på slutet där. Men det är väl klart. Hur skulle ni känna om ni var Pens-spelre och stångades mot den där sjuka väggen?

2-0 i The Joe, 0-0 i Bell Center so far.
Det är en fin kväll.
* * *
Lidas assist, Homer mål…har man sett den förr?
Det brukar ju inte gå till precis som vid det här tillfället, men ändå.
De två utgör det bästa radarpar vi haft sedan Albert och Herbert!
* * *
Sorry, Mathias, fick en svacka i soffan och kom inte upp. Sov bara några timmar innan jag gav mig ut i Windy Citys morgonrusning och det börjar märkas. Men nu tar jag med mig laptoppen ner i soffan.
* * *
Jag kan nästan lova att Cleary kommer att göra ett till i kväll.
Han är, som Te Mule en gång påpekade, ”streaky”.
* * *
Ja, var inte Sedins ”spark” häromveckan mål så var ju inte den här lilla styrningen från Zäta det heller.
Men nog börjar de där bedömningarna bli aningen egendomliga.
Synd, hur som helst.
Zäta behöver komma igång i den här serien.
* * *
Jonsson, den värsta reklamen på amerikansk tv just nu är den när han den skäggige home improvement-mannen kommer in och vrålar om mobiletelfonsbehållare till bilen och annan skit.
Sanslöst irriterande.
* * *
Av det jag hann se från Bell Center i första perren spelade Habs riktigt bra.
Ska dom bli det här slutspelets saga?
* * *
Allting jämnar ut sig, inte skulle väl det där ha varit straff?
* * *
Jag noterar med stor belåtenhet att Kron Wall of Pain inte rört skägget.
Snart ser han ut som Jesus igen.

Dudududududududu…
Nej visst fan, förlåt. Det är andra lag som spelar ikväll, i andra arenor.
Så det blir ingen ”Chelsea Dagger”.
Det blir bläckfiskar och ”Olé Olé Ole”-sång istället.
Duger ju det med.
Själv är jag tillbaka hemma i korresoffan på Manhattan, så några äkta live-rapporter är inte att vänta, men jag hoppas kunna komma med några små instick här hemifrån under kvällen.
Så häng med.
* * *
Visst är det väl, apropå rubriken, lite lustigt att det är två Joes – Big Joe och Little Joe – som står i centrum i The Joe ikväll?
Jag känner åtskilliga redigerare hemma i Stockholm – Ihse, Lilja, Herbertsson, Wikdahl och Kingfors heter några – som skulle ge sina gamla typometrar för att få rita sportsidorna åt Detroit Free Press om de avgör den här matchen.
Frågan är vad Wings ska göra för att stoppa framförallt den lilla varianten, Joe Pavelski.
Han har ju varit het som ett skenande bastuaggregat under hela slutspelet och – Schauben får ursäkta – snuddat vid rena Super Mario-rekorden.
Själv överväger jag att plocka fram den vita kavajen för att hjälpa till. Den har egentligen bara effekt i riktigt skarpa game 7-lägen, men det här är ju nästan lika allvarligt. Får de stryk ikväll också, då hjälper det inte hur intensivt Octopus Al svingar sina bläckfiskar i luften, det är kört.
Vad tycker ni?
* * *
Att det är morgonrusning till stadskärnorna i amerikanska miljonstäder har jag full förståelse för.
Man kan ni som har erfarenhet av Chicago – Skogens till exempel – förklara varför det är bumber-to-bumper-på I90 UT ur det eländiga vindhålet en helt vanlig tisdagsmorgon?
Jag får krypa ut mot O’Hare och drabbas några gånger av såna blodtryckstoppar att det sitter knytnävsavtryck kvar i Biffomobilens instrumentbräda när jag lämnar in den igen.
* * *
Just nu tycker jag nästan lite synd om Sid The Kid.
Hal Gill & co må vara svårbemästrade, men de är hans minsta problem uppe i Montreal. Där får han framförallt tampas med besatta fans och ett veritabelt zoo till mediauppbåd.
Alltså, fatta. Nationalklenoden Crosby i Montreal…det är jämförbart med att Jesus skulle hyra en lägenhet i Jönköping.
Presterar han på högsta nivå under de förutsättningarna, då är han unik.
* * *
Som om Babcock inte har nog med bekymmer med Pavelski. Nu har hans hustru fattat tycke för San Jose-stjärnan också.
– Hon frågade häromdagen, ”varifrån är den där Pavelski?” Från Wisconsin, svarade jag, hurså? ”Han är en stud”, menade min hustru. Jag kunde bara tacka för tipset, berättar Wings-coachen i Free Press.
Väldigt skoj.
* * *
Ni har väl läst vår eminente gästkrönikör Hedbäs senaste aktstycke?
Lysande som vanligt.
Men det ska bli intressant att höra vad Bröderna Brothers har att säga om det där med ”På spåret” och golf…
* * *
Jaha, nu  slår jag ner den breda ändalykten i korresoffan och gör mig beredd.
Kommentatorsspåret är vidöppet, låt åsikterna flöda.

Det var en gyllene chans för Canucks att skaffa sig en 2-0-ledning de, tror jag, aldrig hade tappat.
Nu blir det här sannolikt en lång och jobbig och oviss dragkamp istället
Å andra sidan kan ingen direkt bestrida det rättvisa i att Chicago vann den här matchen.
De var bättre och förtjänade inte att flyga till Kanada med någon kniv mot vare sig strupen eller nånting annat.
* * *
Yellbear har av allt att döma fortfarande inte fått några leveranser hemifrån för det första jag får göra när jag kommer in i Hawks läckra omklädningsrum är att gräva fram dosan.
– Du är min specielle leverantör nu, säger han och flinar glatt.
Så gärna.
I synnerhet när de jag levererar åt tar så små prillor…
* * *
Han tror inte att någon hör, men Biffens hörsel är knivskarp så jag missar inte vad en sur Ryan Kesler tycker om att han får tränga sig förbi några murvlar på vägen ut mot massagerummet.
– Get out of my fucking way, muttrar han mellan sammanbitna tänder.
Ojvoj
* * *
Jodå, det blev tyst på Uniteds egen Gris-Olle efter Versteegs vackra avgörande.
Men tro inte på några långvariga effekter.
När män av Gris-Olles sort bestämt sig för att någon inte håller måttet, då krävs det mer än ett matchavgörande för att revidera den uppfattningen.
* * *
Canucks slarvade inte så mycket som det såg ut, enligt Sammy Samuelsson.
– Jag ska inte skylla på isen för den är lika för alla, men…ja, nu gör jag ju det ändå. Den var verkligen dålig, så det som kanske såg ut som slarv var puckar som studsade olyckligt över klubborna, menar han.
* * *
Någon frågade hur pressläktaren i United ser ut och svaret lyder:
Magnifik.
Den är bekväm, rymlig och placerad så att man har perfekt sikt åt alla håll och kanter.
Dessutom är det föredömligt när till kaffekannorna i pauserna.
* * *
Dudududududududu…
Det är som Kometen säger, när den där mållåten väl fått fäste släpper den inte.
Jag har den på hjärnan hela tiden medan jag sitter här på mitt påvra hotellrum och försöker författa de här raderna.
* * *
Yellbear och Samme hade en privat liten uppgörelse nere vid Niemi i slutet och jag vill förstås veta vad som sades.
– Nja, flinar Yellbear, jag frågade väl hur han mådde…
* * *
Dudududududududu…
Ja, förlåt. Jag var tvungen att dra den igen.
* * *
Nädu, Skräddarbacken. Inte kan det där kalhygget hyresgäst-Johan kommer ifrån jämföras med finsmakarnas Kvarsveden.
Det är som att likställa Ovetjkin med Ove Molin.
* * *
Nu ska det bli kul att läsa Kucen. Han är som bäst när det går bra för Hawks.
* * *
Nä, det är ingen loge Vince Vaughn står och jublar i. Han har alltid plats nere vid plexit. Fast det krävs en filmstjärnas inkomster för att råd med de också, tro mig,
* * *
Skogens, jag är ledsen, men om du börjat spara slutspelskägg är det kört. Du måste se ut som en lurv under examen – annars sabbar du Hawks slutspelschanser.
* * *
Nu ska jag läsa några kapitel ur en gammal Lee Child och sen försöka sova ett par timmar.
I morrn bär det av tillbaka till korreoffan.
Vi hörs från den.
* * *
Ah, vänta. En sista gång bara:
Dudududududududu…

Då var det över i dårhuset. Hawks sätter just 4-2 i tom kasse, med 47 kvar. Nu pinnar vi till omklädningsrummet. Mer sen.

Det blir mer och mer Hawks mot Bobby Lou, men han är på strålande humör och håller tätt som den värsta jädra Halak.
Så vi har fortfarande 1-2.
Hemmalaget måste dock börja utnyttja chanserna nu, det bara är så. Man åker inte till GM Place med 0-2 i baken om man vill fortsätta spela playoff-hockey.
* * *
Byfulingen Rypien har en fin beef nu. Framförallt vill den senare rimligen ha revansch för förödmjukelse när han försökte köra över Hawks-hårdingen och studsade som en tennisboll i Björn Borgs garageport i Södertälje. Såg för löjligt ut.
* * *
Lumpisch, Kim lider tydligen av hjärnskakningssymptom – igen – och det är oklart om han kan spela alls under slutspelet.
Tråkigt det. Man vill ju ha så många skåningar som möjligt på isen.
* * *
Canucks, å sin sida, bör ju inte göra det svårare för Bobby Lou än de behöver.
Det bjöds på några riktiga präktiga frilägen i den här perren.
* * *
När provokatörerna – cheerleader-tjejerna alltså – börjar skjuta T-shirts med såna där leksaksgevär blir hyresgäst-Johan alldeles till sig.
Dom är så, dom som kommer från Skräddarbacken i Borlänge. Dom gillar gratis-couvenirer.
* * *
Alltid kul att se Bobby Hull i jumbotronen. Det går ju liksom inte att låta bli att tänka på hur många roliga kvällar män med den uppsynen måste ha haft.
* * *
När Erhoff står intill Hawks-bänken och väntar på nedsläpp här i slutet kan man lugnt konstatera att ingen upplyst Eager och Burisk om att Chicago inte snackar så mycket längre.
Åh, vad man skulle vilja veta vad för slags förolämpningar de slängde åt tysken där.
* * *
En hel kväll utan EJN…snyft. Det är som dom säger. Man saknar inte grisen förrän stian är tom.
* * *
Toews och Sugar Kane börjar bli nästan lika frustrerade som ”vår” Offroad.
* * *
Borde man inte kunna hitta på något roligt att säga om namnet Walkom? Jag tycker det, men kommer inte på nåt.
* * *
Evert, jag brukar vara rätt diskret med mitt snusande, men ibland får man en del chockade blickar ändå. Utläggningen är i allmänhet det stora problemet.
Det är dock ett pris jag finner mig i att betala för en pris…
* * *
Gametime igen.
Nu jävlar, nu blir det åka av.
Håll i era imaginära hattar.
Slutrapport kommer när krutröken lagt sig.

Det var en konstig period.
Jag hade förväntat mig att Hawsks, likt Kanada mot Ryssland i OS, skulle komma ut som gorillor nån just släppt ur burar.
Men istället var de helt stillastående och sega och stirriga och Vancouver kunde utan större problem gå upp till 2-0,
Då såg det ut som att vi skulle få en repris på sömnpillret i lördags – och att serien mer eller mindre var över.
Men Seabrooks reducering efter 07.40 var ett wake up-call som gjöt nytt liv i Hawks, matchen och stämningen på läktarna.
Nu kan det bli skojigt i fortsättningen.
* * *
Hundra decibel mäter hyresgäst-Johan upp till på sin älskade i-phone-jävel under nationalsångsbrölet.
Och då sitter vi ändå en bit ifrån epicentrum.
Jag bara skrattar rakt ut jag. Det där vrålet är lätt den bästa sidounderhållningen man kan uppleva i amerikansk idrottsarena nu.
* * *
För att spinna vidare på Frejas teori:
Hade någon råkat blanda valium i sportdrycken Hawks-spelarna drack mellan värmning och första nedsläpp?
De var ju helt handlingsförlamade under inledningen och fick innan Seabrooks superviktiga mål bara iväg ett enda sketet skott.
* * *
Ledsen, Lindbergh, men Yankees it is. Och ibland håller jag absolut på banken under blackjack-partier. Beror helt på vem som spelar.
* * *
Niemi ser i alla fall till bjuda på färre returer ikväll.
Alltid nåt, som flickan sa.
* * *
Blackhawk, Offroad, EJN – var är ni? Ni lämnar tomma hål i kommentatorsspåret.
* * *
Fan, jag som under värmningen tänkte jag skulle skriva att Mariefred-Gretzky smackar in sitt åttonde slutspelsmål ikväll – och så glömde jag det.
Men det kan man ju skriva inför nästan varje match nu. Samme är en gång för alla de stora matchernas man.
* * *
Chicago har sin egen Gris-Olle. Han sitter nånstans nedanför pressläktaren och gastar oavbrutet om att Versteeg suger och inte borde få vara på isen.
Känns riktigt hemtamt att höra.
* * *
Jo, Dala-Järna, nåt ligger det i det. Hemmaspelarna får ta sig lite för stora friheter med Bobby Lou –och de lär bli ännu större om responsen inte skärps till.
* * *
Ytterligare bekräftelse på att nästan alla NHL-domare har besynnerliga namn:
Stephen Walkom.
* * *
Har ni sett Hossa?
Inte jag heller.
* * *
Under ”Chelsea Dagger” får hyresgäst-Johan aldrig få fram i-phone-jäveln – något som får betraktas som helt sensationellt, den är som en utväxt på hans högerhand – men decibeltalen är även då såna att de som ansvarar för sånt på svenska festivaler skulle skita knäck.
* * *
Walkom?
* * *
Brage har alltid trivts på Söderstadion, det är allt jag tänker säga om den trevliga kommentatorsspårsdebatten.
* * *
Här ska nu intas lite sus och lite kaffe – som förspel till det jag tror blir en kalasperiod.
Hörs sen.

Välkomna tillbaka till dårhuset.
Ja, det är ju så United Center kallas:
The Madhouse on Madison.
Det står till och med på jättelika neonskyltar högst upp, ovanför tredje läktarsektionen.
EJN frågade häromdagen varför. Well, lyssna på publiken under amerikanska nationalsången ikväll, om ni får chansen – eller när det blir mål och hallen exploderar till tonerna av Fratellis ”Chelsea dagger”.
Det ÄR verkligen ett dårhus de gångerna.
Att få sitta här och vara om det, igen, känns alldeles oerhört skoj.
Och ännu roligare blir det om ni hänger med i kommentatorsspåret.
* * *
Det har varit en alldeles magisk måndag i Chitown.
25 grader, molnfritt, en lätt bris…ojvoj.
Jag gick en lång promenad längs strandpromenaden och satt sen med en kaffe vid Navy Pier och tänkte på sånt som gör livet värt att leva.
Ja, ni vet: New York-strippen på Wollensky’s Grill, craps på Bellagio i Vegas, perfekt blandade martinis, The Kron Wall of Pains Open Ice-tacklingar, Jonathan Richmans ”Springtime in New York” och filmer med Scarlett Johansson.
* * *
Ikväll blir det en jämnare, och bättre, match här i dårhuset.
Chicago kommer att plocka fram sitt A-game och sätta Canucks under ohygglig press – och inte sänka trycket vid eventuella baklängesmål i början.
Mitt tips är också att Hawks vinner.
Om nu inte Bobby Lou tänker stjäla en match på riktigt…
* * *
Idag var det inga demonstrationer på stan, men jag lyckades köra fel i alla fall.
Mitt lokalsinne är inte bättre utvecklat än Alexander Semins defensiva talanger.
* * *
Huet kan ni glömma.
Redan igår fick sandpappers-rösten, Quenneville, frågan om Niemi skulle fortsätta stå.
– Utan tvekan, löd svaret.
* * *
Till mitt försvar ska sägas att jag kör en svårrattad Biffomobil.
Det är så hyresgäst-Johan kallar det as till Ford-SUV hyrbilsfirman mot min vilja uppgraderade mig till när jag landade i lördags.
Det är som att navigera en schaktmaskin genom den hetsiga Chicago-trafiken.
* * *
Igår gick det bättre.
När jag frågade Daniel om han var Daniel var det verkligen han – och inte hans bror.
Jag vet aldrig om det som sedermera blev en intervju publicerades på nätet, men han pratade om att det känns som att Canucks i år har sin bästa chans på länge att ta sig förbi den förbenade andra omgången.
– Det handlar inte om att vi tajtat till försvaret eller att vi blivit starkare. Det handlar om ett vi blivit ett år äldre och lärt oss mer, slog han fast
* * *
Kucen har anlänt…
* * *
Alla inblandade försöker tona ner the bad blood som kokar mellan , men mitt tips är att den detaljen kommer att spela betydligt större roll
Hawks var ju alldeles för snälla i lördags, alldeles för mjuka och obenägan att dela ut blåmärken.
Ikväll kommer det smälla.
* * *
Det är alltså så att Sugar Kane medvetet håller på att spara ut en mullet, det vill säga hockeyfrilla – som lätt humoristisk kompensation för bristfällig skäggväxt.
Det ser konservativa kanadensiska journalister som bevis på att han fortfarande inte ”mognat”.
Men snälla nån, LITE kul kan man väl få ha, till och med i Kanada?
* * *
Okej, Byfulingen it is, om ni nu vill ha det så. Han var ingen riktig faktor framför Bobby Lou i lördags och nu riskerar han att få spela back igen, om man ska tro Quenneville.
Könstig bestraffning, tycker jag. Säg åt honom att vara lite mer Homer istället så löser det sig.
* * *
Organisten står och mumsar på en glass när jag kommer upp i ligans kanske trevligaste presslounge.
Riktigt vad ni ska göra med den informationen är oklart, men nu vet ni.
* * *
Det verkar vara en lysande match i Boston. Men jag kan inte se och är det nånstans man inte kopplar upp pirat-streams är det inne i NHL:s egna hallar. Då kommer Bettman och slår en med basebollträ i huvudet, det är sen gammalt.
* * *
Kanske kan det glädja Hawks-nördar att få veta att lösenordet för att komma in på medianätet i The Madhouse on Madison lyder ”magnuson03”.
* * *
Det sägs för övrigt att Bettman är här. Han ska väl fira det faktum att det är samma lag som spelar konferenssemi år efter år efter år…eller inte.
* * *
Canucks-coachen, Vigneault,  får hålla halva sina presskonferenser på franska, men när en radiotjomme ber att få ställa sina frågor på engelska men vill ha svaren på franska ”för lyssnarnas” skull vägrar han.
– Nänä, skrattar han, ska jag prata franska får du också göra det. Fram med skolfranskan nu!
Radiotjommen gör ett försök och att döma av reaktionerna från kollegorna, och Vigneualt, går det inget bra alls.
* * *
Kan inte Julia vara uppe och kolla andra matcher än dom med Habs? Det skulle uppskattas.
* * *
Nu har de äntligen fått on Bruins-Flyers-matchen på monitorerna framför oss och det första man får se är en scrum bakom ena kassen.
Uppiggande!
* * *
Huruvida det också är en slutspelsgimmick vet jag inte, men Toews håller på att få ut polisonger som en hel Bay City Rollers-medlem.
* * *
– Det här, sa jag när Hawks cheerleaders gick förbi medan vi stod och väntade på att få komma in i omklädningsrummen i lördags,  det här är en ren provokation
Åt det har hyresgäst-Johan fortfarande väldigt roligt.
* * *
Bröderna Brothers har saftigare slutspelsskägg än man kan ana. Det är visserligen något slags get-variant, men på när håll kan man konstatera att det är påfallande tätt.
* * *
Som ni kanske sett på nyheterna har dom haft en katatstrofal vattenläcka i Boston,  vilket innebär att det just nu inte går att dricka kranvattnet där uppe.
– Och inget vatten innebär att det inte heller finns kaffe. Du skulle bli galen, meddelar en mig närstående finländska som just nu befinner sig i TD Garden.
I sanning.
* * *
Ikväll kanske Marian Hossa tänker vara med och spela också. Det skulle underlätta för Blackhawks.
* * *
Henke Sedin missar målet med första uppvärmingskottet idag också.
Men det verkar ju vara en garant för bra kvällar det.
* * *
De var väldigt sura och buade högt under slutminuterna i lördags.
Men det har inte hindrat några herrar från att återvända till platserna precis nedanför pressläktaren – i full indianskrud.
* * *
Edler, av alla, är sist kvar på isen under värmningen.
Hade man inte räknat med, eller hur?
* * *
Coach Quenneville har en väldigt snygg, kritstrecksrandig kostym.
* * *
Måhända är det så att Hawks blivit lite för snälla och vuxna?
Förra året var det, enligt frustrerade motståndare, ingen som snackade och kaxade och irriterade lika mycket.
Men det hör man inget om i år.
Kanske dags att go back the roots för the youngbloods från Al Capones stad?
* * *
OK, nu blir det rumble i The Madhouse.
Jag tror att det här blir riktigt, riktigt, riktigt roligt.
Vi hörs – traditionsenligt – i första pausen.

Vad envisa ni är då.
Jag HAR Center Ice, Baconmannen, men som jag försökte förklara blackoutar de alltid tv-kanalen Versus huvudmatch, vilket alltså var Sharks-Wings ikväll.
Och du den andre som brölade – ESPN kan man köpa i Europa. Inte här. Det är Versus som äger de amerikanska rättigheterna. Så nyp igen den stora truten.
* * *
En jäkla massa utvisningar och tandpetare till klubbor (4-3 hade aldrig blivit av om Lidas haft en riktig klubba…)
Det var vad Wings förlorade på ikväll.
Nu blir det jobbigt, men all heder till San Jose som defintivt tycks ha kommit över alla gamla playoff-spöken. Till och Big Joe prdoucerar. Men framförallt är LITTLE Joe het som en molnfri augustidag i Death Valley.
Det kan bära långt, långt.
* * *
Det var några unga damer med Zetterberg-tröjor i ESPN-baren, men de hade en tung kväll. Det råder hård rivalitet mellan Chicago och Detroit, i allting, så San Joses seger väckte stor munterhet