Ja, BaconBerglund jag önskar jag kunde blogga från Detroit-matchen, men jag har inte Versus på hotell-tv:n och eftersom matchen sänds på just Versus är alla anständiga streamar här borta blockade också.
Så jag får knalla bort till sportbarskomplexet ESPN Zone och nä, därifrån blir det inget bloggande.
Men låt oss hoppas på en bra match ändå.
* * *
Det har varit varmt och fint i Chicago idag – och rena semestern ute i United Center.
Hawks ställde in sin träning och hade lagmöte istället, och under Canucks frivilliga skate var det bara reserverna som visade sig på isen.
Men jag sprang i alla fall på Yellbear – i slitna designerjeans och spräcklig t-shirt med modernt tryck – ute på parkeringen.
– Ah, har du lössnus på dig? Mitt svenska har tagit slut, sa han och grimaserade bedjande.
Självklart.
* * *
Det verkar som att Habs ”gjorde” en Washington på Pittsburgh idag.
Varning, pingviner, det kan bli väldigt, väldigt frustrerande i längden.
* * *
Yellbear kom upp under ett kortare samtal med Daniel Sedin också.
– Jag hade ingen aning om vem var innan han kom hit, men han imponerar med sitt mogna spel. Och så är han väldigt fysik, hela tiden, sa ”Danne”.
Så att smålänningen lappade till en av bröderna i första perioden i går kom inte som någon överraskning.
– Nä, att man är landsmän spelar ingen roll i slutspelet. Det smäller ändå.
* * *
Nä, mot ESPN-zonen nu.
Vi hörs framöver.

Ni gjorde alldeles rätt som gick och la er, ni som nu gjorde det.
Den tredjeperioden var inte mycket att se.
Men det finns naturligtvis fortfarande potential i den här serien.
De kommande matcherna blir garanterat bättre, jämnare och roligare.
* * *
Biffen i omklädningsrummet efteråt:
– Tjena, Henrik.
Sedinaren jag tilltalat:
– Nja, jag är Daniel.
Att man alltid ska bomma på den när det är fifty-fifty-chans-
* * *
Såg ni att Yellbear klev upp och försökte nita Hansen i slutet av tredje?
Jag säger ju det, han är en Kron Wall of Pain in vardande.
* * *
Så, Bernie Nicholls, du är tydligen på hemmaplan här i stan. Var ska vi gå nu då, tycker du?
* * *
Eftersom han har en så härligt sandpapprad baryton finns det ingen som kan imitera ett åskmoln bättre än Quenneville på presskonferenserna efter förlustmatcher.
* * *
En annan fråga, Nicholls:
I morrn kväll avser jag att avnjuta Detroit-matchen på ESPN Center mitt i by.
Är det rätt val när vi snackar sportbarer?
* * *
Nu var jag på väg att säga att Kucen står, eftersom han faktiskt gör det, alldeles intill mig, men…nä, nu får Biffen ta och skärpa till sig här.
* * *
Jag undrar också varför det inte är grinigare på isen.
Spelana, däremot, hade inte väntat sig några överdrivna känsloutbrott på isen.
– Det skrivs om att vi hatar varann så mycket, men det här handlar inte om det. Det handlar om att ta sig vidare, konstaterar Daniel.
* * *
Ja, för er som inte hängde med i den skabrösa utgången här ovan: Här finns alltså en lokalreporter som heter Chris Kuc och den som håller i pennan i den här bloggen råkar vara så barnslig att han inte kan låta bli att fnissa om det.
* * *
Micke Samuelsson är inte heller förvånad över de uteblivna smockorna och släcka-lyset-tacklingarna.
– Jag tror att laget lärt sig en del sen förra året, att man inte bara kan dumköra när det hettar till, säger han och trycker ner en kepa över sin svettiga hjässa.
* * *
Nu finns det inget mer att berätta härifrån, om ni inte vill veta att det i detta u sitter exakt 26 man – inklusive The Biff –  i pressrummet och randar texter, men vad ska ni göra med den informationen.
Vi hörs kanske efter morgondagens träning.

Nån vaken fortfarande? I så fall: 1-5 med två och 30 kvar. Jag går nu till omklädningsrummen. Mer sen.

Ojvoj.
0-5!
Det hade Biffen inte riktigt räknat med.
Inte hemmafansen heller. De buar ut sina hjältar under sista minuterna i den här perren.
* * *
Nej, Mathias. So far har det inte varit särskilt elakt eller grinigt på isen. Men om det här resultatet står sig några minuter in i tredje, då börjar nog Hawks tänka på måndagsmatchen och såna gånger brukar det smälla duktigt.
* * *
När Hank prickar in 0-3 är det verkligen som att han samtidigt vrider ner volymreglaget.
Det blir alldeles tyst här inne.
* * *
Men på det målet är det ju lite synd om Niemi. Han gör ju en makalös räddning på Daniels skott. Sen är det backarna som inte håller rent som de ska, ju.
* * *
Det blev ju en mindre underhållande period det här, när Nucks kunde stänga igen och när rätt tagna Hawks inte fick några chanser att surra enligt vanligt mönster.
Men gästernas effektivitet kan man fan inte klaga på.
* * *
Kuc hade ju tänkt sig en triumfatorisk krönika från den här aftonen, så nu ser han lite, hm, slak ut…
* * *
Ja, en Sedin gör förstås det viktigaste kanske helt avgörande målet.
Men kolla vilka namn vi hittar i målprotokollet i övrigt: Erhoff, Raymond, Wellwood, Grabner.
Det är det som kallas att få igång secondary scoring.
* * *
Nu kan man nästan höra ilskan i organistens toner – även när han framför, typ, ”Bäbä vita lamm”.
* * *
Nå, Hawks-fans, något lika uppmuntrande har jag kanske inte att komma med i den här pausen. Men ni får trösta er med att de var rätt tama, och fick stryk, i första matchen mot Nashville också. Det gick ju bra ändå.
* * *
Hyresgäst-Johan, lätt förströdd, har redan börjat tala om att man senare ikväll borde gå ut och sitta i nån bar där dom spelar bra rockmusik.
Det kanske man borde, ja.
* * *
Ska vi gissa att vi får se Huet nu?
* * *
Ja, Granvista, den The Who-låten, den träffar där den ska den.
* * *
Okej, då spelar vi väl av den här slutakten då.
Låt oss hoppas att det åtminstone blir lite grinigt.
Slutrapport framåt morgonen, kan ni räkna med.

Slutspel, kallas det.
Ett spirituellt, kvickt, tidvis underbart Chicago dominerar kraftigt och skapar en hel drös sprakande chanser.
Men det är Canucks som leder – efter två slumpmål.
Så är det, man ska sätta chanserna, i synnerhet den här tiden på året– eljest spelar det ingen roll hur vackert man spelar.
* * *
Ja, herreud, nationalsången!
Jag lovar, vi hör inte ett ljud av den högmodige vokalistens sång. Den dränks fullständigt i det våldsamma, stegrande vrålet från läktarna.
I sanning häftigt.
* * *
Niemis retur på andra målet hade inneburit målvaktsbyte till och med i Mora.
* * *
När Suger Kane och Toews får riktig snurr på anfallen, då blir man ju lika tagen som när man ser en solnedgång Grand Canyon första gången, hör Billie Holiday sjung eller smakar gåslever.
Det är en monumental skönhetsupplevelse.
* * *
Däremot har ju Bobby Lou börjat alldeles strålande. Sa ju det. Han är visst en big time man, nuförtiden.
* * *
Ja, man ska passa sig för Yellbear. Det tål att påminnas om att hans stora förebild heter Kronwall!
* * *
Offroad, nu är du dig inte lik. Ta det lilla lugna, såna utbrott blir inte publicerade.
* * *
De här jävla tandpetarna de använder till klubbor nuförtiden… det börjar ju bli parodiskt.
* * *
Kidder, det konstaterade jag redan efter ha sett honom i omklädningsrummet i Nashville häromveckan-
Kane håller på att spara ut till en klassisk hockeyfrilla.
I like.
* * *
Meddelande i jumbotronen under introt:
Welcome back, Vancouver – We’ve been waiting for you…
ärligt hotfullt och fint!
Sen fyrar de av en film lika suggestiv och högtidlig som vinjetten till ”Macahan”.
I Chicago vet dom hur man bygger stämning
* * *
Sant, Pensfan. Staal är en av de verkliga karaktärspelarna i Penguins.
Men ändå.
De är så mycket bättre än övriga kvarvarande lag att jag inte kan se hur de ska hindras från att gå hela vägen.
* * *
Om någon canuck verkar bortkommen efter reklampauserna kan jag berätta vad det beror på.
Cheerleader-tjejerna Hawks skickar ut för att är minst sagt distraherande.
Herregud, politisk korrekthet är tydligen inget som står högt i kurs i Windy City.
* * *
Nej, Prytzen jag är officiellt helt neutral här. Jag håller på hockeyn. Och därför är jag på strålande humör. Det är ju underhållning på högsta nivå det här.
* * *
När Erhoff sätter ettan på den då skymde Niemi slår organisten näven orgellocket så flisorna yr i luften inne i hans lilla loge.
Sen spelar han oberört vidare på nån oförarglig liten dänga.
Det är en fin syn.
* * *
ms, jag tror det blir bättre om någon de lyssnar på levererar den uppmaningen.
* * *
Nu får Hawks-fansen i kommentatorsspåret rycka upp sig.
Är det nåt man kan vara säker på är det att the younbloods i det här laget aldrig ger upp. De har inte riktigt förstånd att bli skadade, de bara trummar på,.
Kort sagt, nästa gång vi hörs tror jag det här är utjämnat.
Det blir i paus nummer två det.

Jag säger som Frankie:
My kind of town.
My kind of town.
Chicago is.
Chicago is.
Det är ingenting annat än underbart att ha landat i USA:s kanske mest underskattade stad igen.
Och ännu bättre blir det ju nu när en konferenssemi med klassikerpotential, mellan Hawks och Canucks,  inleds i ett alldeles sjövilt United Center.
Får jag sällskap i kommentatorsspåret?
Vore toppen det.
* * *
Vem ska stoppa bröderna Brothers och The målkung från Mariefred?
Det är den stora frågan i Chicago-media inför första mötet i serien.
Coach Quenneville vägrar svara, men uppställningen på de senaste dagarnas träning indikerar att David Bolland ska leda en checking line med Andrew Ladd och Kris Versteeg.
Så där har vi sex man som förmodligen kommer att lära känna varandra rätt bra de kommande veckorna.
* * *
Say what, Zinny? Det har varit lugnt här i två dagar. Är det att ”knappt höra av bloggen på flera veckor”. Nu blev jag lite knäckt…
* * *
Att det här kan bli nånting alldeles extra sevärt beror inte bara på att det är två underhållande, spelande lag som möts.
De tycker också väldigt illa om varandra, har en hel hönsgård gäss oplockade och brukar smälla på så det ryker i sargerna när de möts.
– Ja, det kommer definitivt att smälla mer än mot Nashville nu. Det lär proppas hela tiden. Så är det bara när vi mötes, säger Brian Campbell till Chicago Tribune.
Mumma!
* * *
Det var lika dag.
– We’re expecting a smooth flight, sa piloten strax innan vi lyfte från LaGuardia..
Men redan efter 20 minuter i luften ändrade han sig.
– Eh, vi har fått rapporter om att det är ganska bumpy framöver. Så fasten your seatbelts.
De rapporterna stämde bara alltför väl.
Det ska fan vara flygrädd hockeybloggare.
* * *
Bloggen, som ju alltid är med där de raka puckarna slås,  var här även när samma lag möttes i fjolårets konferenssemi.
Då vill jag minnas att det hela tiden kändes som att Hawks var numret större och för eller senare skulle vinna.
Det gissar jag att de gör nu också, men Canucks har tagit ett par steg framåt – framförallt har de en tätare defensiv – så det bör bli ett betydligt jämnare slag.
* * *
Efter fjolårets inledande trafik-debacle inbillar jag mig att jag vet exakt hur man kör till United Center från hotellet vid Michigan-sjöns strand.
Det gör jag nog också – när det inte är stora demonstrationer mot de nya immigrationslagar som just antagits i Arizona och föreslås även på fler ställen.
Men det är det givetvis nu, varmed halva stan är avstängd och jag hinner besöka åtminstone tre avlägsna förorter innan jag hamnar rätt.
Då svär nedre Tjärnas egen Kapten Haddock litegrann, det får jag erkänna…
* * *
Kul att få läsa Tribune-reportern Chris Kuc igen också…
* * *
Om Chicago ska hålla reda på Bröderna Brothers är det förstås firma Kane-Toews Canucks behöver sätta under strikt bevakning.
Det blir den vanliga checking-linan som får den inte helt skitenkla uppgiften – plus Sami Salo och Östersunds egen Claudio Gentile, Alexander Edler. De gick i clinch med Kopitar-linan under Kings-serien och stod ändå på plus 7 när krutröken hade lagt sig.
Det kan alltså bli en hygglig fajt.
* * *
Kometen vann ju grundserien, men under slutspelet har vi fått en ny nummer 1 i kommentatorsspåret:
Julia.
Hon är roligast, intressantast och mest originell – och ju bättre det går för Habs, desto mer inspirerad blir hon.
Go girl. Några av oss håller nu på Montreal bara för att få se dina jublande kommentarer.
* * *
Tänk att folk fortfarande tvivlar på Bobby Lou. Ja, det är inte bara här i kommentatorsspåret man ser skepsis; de nordamerikanska tidningarna är fulla av frågor om Canuck-stjärnan verkligen är de stora matchernas man.
Svarade han inte på den under OS?
* * *
Störst gås oplockad har Ryan Kesler och Andrew Ladd. De brakade ihop redan under den där fjolårsserien och har sedan haft ungefär samma relation som Israel och Palestina.
– Men det där är överspelat nu, försäkrar duon
Tror jag som jag vill på.
Toews och Willie Mitchell har också en fin beef, men den senare är tyvärr skadad, så där har vi inget att hoppas på.
* * *
Organisten i United Center är i fin form
Det vet jag eftersom jag och hyresgäst-Johan sitter blott några meter från hans lilla loge.
Jävla coolt.
* * *
Byfuglien, tillbaka i den klassiska Homer-rollen, kommer också att bekanta sig med bröderna Brothers, framgår det i Kucens artiklar.
* * *
Kul att det, till slut, blev så jämnt mellan Bruins och Flyers.
Men vad spelar det egentligen för roll? Det är ju krattat för regerande mästarna i öst. Dom kommer att gå till sin tredje raka final, det är jag beredd att betta farmen på.
* * *
En konstighet med organisten är att han sitter med ryggen mot isen.
Hur vet han då när ska dra av sina trudelutter – och vilka som passar bäst?
* * *
Henke Sedin inleder värmningen med att skjuta en puck över öppet mål.
Det betyder, förhoppningsvis, ingenting.
* * *
Om jag inte varit så klantig att jag – återigen! – glömt kamerasladden hemma hade jag kunnat visa er organisten på bild, men det får bli först efter ett besök på Radioschack i morgon.
* **
Lite coolt att Yellbear Hjalmarsson leder plus/minus-statistiken i Chicago efter första rundan.
Kanske är det därför självförtroendet lyser om honom som ett norrsken under uppvärmningen.
* * *
På sargen precis till vänster om hemmalagets bås är det reklam för nåt som heter Impact.
Det passar alldeles utmärkt, för det var exakt där The Kron Wall of Pain släckte lyset för Havlat förra året.
Holy ground, som jag ser saken.
* * *
Jag håller egentligen på ingen här –  jag hoppas bara jag får se riktigt festlig hockey – men längtar efter att få höra The Fratellis ”Chelsea Dagger”.
De ögonblicken är den här fantastiska, jättelika hallen en rent mindblowing upplevelse.
* * *
Någon borde upplysa Bröderna Brothers om att dom, som varande superstars, ska värma upp utan hjälm.
* * *
Biffen blir bra, Oscar. Det där ”Bjuppe” är Oak Mans säregna påhitt, men det verkar ju ha fått fäste hos läsekretsen i den här bloggen.
* * *
Nationalsångsvrålet här inne brukar också vara…ja, rent surrealistiskt.
* * *
Kan meddela att jag har en elak finne i nacken och att den skaver mot min fina skjortkrage.
* * *
Som borlängepöjk är det svårt att inte uppskatta Brent Sopel lite extra.
Han ser ju EXAKT ut som en gammal täckjackspunkare från Tjärna Ängar.
* * *
Då så.
Isen spolas, kaffet är upphällt och Kucen sitter på sin plats.
Snart gametime i United Center.
Det här blir helt fantastiskt, det är vad jag tror.
Och i periodpausen hörs vi igen.

Sorry för stiltjen, men det kom lite annat emellan idag, så jag har inte sett någon hockey.
Det blir bättre under lördagen, det kan jag försökra.
Vi hörs från stan vid den där stora sjön.

Uh, vad surt det blev här idag då.
Jag får helt enkelt lov att klargöra några ståndpunkter:
1. Medioker betyder inte dålig. Medioker betyder ordinär. Medelmåttig. Okej, men inte mer. Tre plus. Och så ser jag Varlamov – ännu så länge. Han är inte , eller var i alla fall inte nu, förmögen att stjäla matcher på samma sätt som riktigt magnifika målisar som Halak och Craig Anderson.
2. I love Alexander Ovetjkin. Det finns ingen jag hellre ser spela hockey, Och slugger-signaturen Frendo pratar rätt mycket goja, tycker jag. Men det är ett faktum att han inte lyckats leda sina lag till förväntade slutspelstriumfer. Som den flashiga organisationens ansikte utåt är det hans – mycket välbetalda – roll att göra det och där har han stupat. Således är det i rätt att kalla honom, Washingtons själve befälhavare, kall efter lagets häpnadsväckande slutspelsfiasko. Det har ingenting med provokationer att göra,, Amark
3. Vem som är bäst av Ovetjkin och Crosby kan vi diskutera tills vi blir blå ansiktet – de olika uppfattningarna i ämnet kommer uppenbarligen inte rubbas ändå. Jag tycker båda är magnifika superstars, men föredrar ryssens big personality både på och utanför isen. Däremot är Sid måhända mer komplett – och dessutom har han, vilket framstår som det viktigast här, visat sig vara en tvättäkta vinnare.. Han har tagit sitt lag till Stanley Cup och han avgjorde en OS-final åt Kanada, i Kanada. ”Ovie” har sitt VM, visst, men mot de triumferna väger ett VM-guld påfallande lätt.
I övrigt tycker jag alla inblandade kan sluta kasta verbala pajer på varandra. Går det inte att uppskatta Ovetjkin utan att vara allergisk mot Crosby, eller vice versa? Jag bara undrar.
* * *
Apropå Ovetjkin och Crosby är det dom Henke Sedin har som medkandidater till Hart Trophy.
Stort.
Det var ju inte direkt oväntat att han, som Art Ross-vinnare, skulle bli nominerad till MVP-priset, men det är likafullt en rysare att se hans namn i sammanhanget.
* * *
Ja, ni som läste noggrant igår vet att det inte blir några rapporter från matchen i San Jose i natt – och att det är Don Henleys fel.
Omgång nummer två skulle egentligen inte starta förrän i morrn och därför bokade jag upp mig i kväll, men så kom någon på att det var en Eagles-konsert inbokad i HP Pavilion fredag-lördag, varmed Sharks måste tjuvstarta redan idag.
Så kan det gå, jag hoppas ni får en trevlig kväll ändå.

Ja, det var ju som fan.
Washington Capitals – överlägsna President’s Trophy-segrarna – förlorar en Game 7 mot tabellåttan Montreal hemma i Verizon Center och åker ur slutspelet redan i första rundan.
Biffen känner sig nästan lite chockad, dom skulle ju möta Chicago i final i år…
Men hur var det nu, låt oss checka av på listan från början av kvällen:
•Är Washington bara en grundserieattraktion? Check: Ja.
•Är Ovetjkin ingen riktig vinnare? Check: Nej.
•Är pilsnergubben Boudreau inte coachen som förmår alla stjärnor och talanger att dra åt rätt håll? Check: Nej.
•Är seriesegrarnas defensiv för bristfällig för playoff-hockey? Check: Rungande JA.
•Är det för många av Bäckis lagkamrater som inte förstår att man måste offra allt och göra en fruktansvärd massa skitjobb den här tiden på året? Check: Ja.
•Är From Russia With Glove en medioker målvakt? Check: Ja.
Det är sanningen och den svider.
* * *
Koneferenssemiuppställningen ser alltså ut så här:

ÖST
Pittsburgh-Montreal
Boston-Philadelphia

VÄST
San Jose-Detroit
Chicago-Vancouver.

Såvida inte sensation-Boucher blir skadad eller gör bort sig och tvingas lämna över spaden till Johan Backlund innebär det att inte en svensk är kvar i öst.
När hände något sådant senast?
Å andra sidan finns det minst två i alla lag i väst, så vi är garanterad blågul representation i finalen.
* * *
Det är en ny Bäckis vi får se i omklädningsrummet efter den här förkrossande besvikelsen.
Förra året försvann han utan efter ett ord, men nu kliver han – trots att pilsnergubben beskriver såväl honom som de övriga stjärnorna i laget som ”bortom all tröst” – ut och håller en lång, redig och oförbehållsam presskonferens med det ett helt hysteriskt mediauppbåd,
Starkt gjort det, Professionellt. Pöjken har blivit man.
* * *
Hur det går i nästa omgång?
Det hade jag tänkt fundera över ett tag, men okej från höften då, helt snabbt:
Flyers, Penguins, Hawks och Sharks går vidare – med reservation för vad den vita kavajen kan ställa till med i den sistnämnda serien…
* * *
Fan, jag som tyckte att jag stod så strategiskt placerad i mitt lilla hörn. Så fick ni ända se mig bakom rookien Alzner.
Vad skulle dom nödvändigtvis intervjua honom för.
* * *
Pilsnergubben säger på sin presskonferens att han skulle ha kunnat betta sitt hus på att Caps inte skulle förlora tre matcher i rad och bara göra tre mål på 160 skott.
Kanske finns liten del av förklaringen till kollapsen just i den självsäkerheten.
* * *
Hal Gill vidare, Ovetjkin borta.
LITE svårt är det att acceptera…
* * *
Penguins kommer dock inte att köra över Montreal. Dom har sitt work cut out for them mot det här extremt defensiva, tjata, smarta laget dom också.
* * *
Den enda gången pilsnergubben blir upprörd under sin presskonferens är när någon frågar om det här bevisar att det inte går att vinna i slutspelet med den typ av hockey Caps står för.
Det vill han inte alls hålla med om.
– Vi spelade inte bara offensivt, vi hade en bra defensiv också, menar han.
Nåja.
Något ligger det nog dessvärre i den där frågan. Den underhållande St. Erikscupshockey (tack du, kommentator, för den beskrivningen) som leder till framgång i grundserie måste kompletteras med väldigt mycket annat i playoff.
* * *
Värst:
Det blir inga Old Ebbitt-besök alls i fortsättningen.
Jädrar!
* * *
Äh, nu drar vi igen fönstret för idag.
Under första mötet mellan Sharks och Wings får ni alltså klara er utan bloggen.
Men skyll inte på mig, skyll på Don Henley. Det är hans fel att den serien tjuvstartar.
Over and out från Washington för sista gången den här säsongen.
Godnatt.

1-2. Slut. Montreal vidare, Caps sensationellt utslagna. Otroligt. Jag återkommer senare.